Book of Common Prayer
Psalm 38
Den ångerfulles bön
1 En psalm av David. En bön.
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din vredesglöd.
3 Ty dina pilar har träffat mig,
din hand har drabbat mig.
4 Inget helt finns på min kropp
för din vredes skull,
inget friskt finns i mina ben
för min synds skull.
5 Min syndaskuld går mig över huvudet,
den tynger mig som en tung börda.
6 Mina sår stinker och flyter
för min dårskaps skull.
7 Jag går krokig och mycket böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter är fulla av brand,
inget helt finns på min kropp.
9 Jag är maktlös och helt sönderslagen,
jag klagar i mitt hjärtas oro.
10 Herre, du känner all min längtan,
mina suckar är ej dolda för dig.
11 Mitt hjärta slår häftigt,
min kraft har övergivit mig.
Mina ögons ljus, också det är borta.
12 Mina nära och kära håller sig borta från min plåga,
mina närmaste stannar på avstånd.
13 De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
de som söker min olycka talar om min undergång.
Hela tiden tänker de på svek.
14 Men jag är lik en döv som inte hör,
lik en stum som inte öppnar sin mun.
15 Jag är lik en man som inte hör,
som ej öppnar sin mun till svar.
16 Men jag väntar på dig, Herre,
du skall svara, Herre, min Gud.
17 Jag tänker: Må de inte få glädjas över mig
eller förhäva sig över mig när min fot vacklar.
18 Ty jag är nära att falla,
jag känner alltid min smärta.
19 Jag bekänner min skuld
och sörjer över min synd.
20 Mina fiender lever och är mäktiga,
många är de som hatar mig utan orsak.
21 De som lönar gott med ont står mig emot
därför att jag strävar efter det goda.
22 Överge mig inte, Herre,
min Gud, var inte långt ifrån mig!
23 Skynda till min hjälp,
Herre, du min frälsning!
Daleth
25 Min själ ligger nertryckt i stoftet,
håll mig vid liv efter ditt ord.
26 Jag talade om dina vägar
och du svarade mig.
Lär mig dina stadgar.
27 Lär mig förstå dina befallningars väg,
så vill jag begrunda dina under.
28 Min själ gråter av bedrövelse,
upprätta mig efter ditt ord.
29 Låt lögnens väg vara långt ifrån mig
och ge mig av nåd din undervisning.
30 Sanningens väg har jag valt,
dina domslut har jag ställt framför mig.
31 Jag håller mig till dina vittnesbörd,
låt mig inte komma på skam, Herre.
32 Jag vill löpa på dina budords väg,
ty du tröstar mitt hjärta.
He
33 Visa mig, Herre, dina stadgars väg,
så vill jag akta på den ända till slutet.
34 Ge mig förstånd
så att jag tar vara på din undervisning
och håller fast vid den av allt mitt hjärta.
35 Led mig på dina budords stig,
ty jag gläder mig åt den.
36 Vänd mitt hjärta till dina vittnesbörd
och inte till orätt vinning.
37 Vänd bort mina ögon
så att de inte ser efter förgängliga ting,
håll mig vid liv på dina vägar.
38 Uppfyll vad du har sagt till din tjänare
så att han fruktar dig.
39 Vänd bort ifrån mig den vanära som jag fruktar,
ty dina domslut är goda.
40 Jag längtar efter dina befallningar,
håll mig vid liv genom din rättfärdighet.
Waw
41 Låt din nåd komma över mig, Herre,
och din frälsning enligt ditt tal,
42 så att jag kan svara den som hånar mig,
ty jag förtröstar på ditt ord.
43 Ryck aldrig bort sanningens ord från min mun,
ty jag hoppas på dina domslut.
44 Jag vill alltid ge akt på din undervisning,
alltid och i evighet.
45 Låt mig gå fram på rymlig plats,
ty jag begrundar dina befallningar.
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför kungar
och jag skall inte komma på skam.
47 Jag har min glädje i dina bud,
som jag älskar.
48 Jag lyfter mina händer mot dina bud,
som jag älskar,
jag vill begrunda dina stadgar.
16 På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade. 17 Men Mose förde folket ut ur lägret för att möta Gud och de ställde sig nedanför berget. 18 Hela Sinai berg höljdes i rök därför att Herren hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn och hela berget skakade våldsamt. 19 Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst.
20 Och Herren steg ner på Sinai berg, på toppen av berget, och Herren kallade Mose upp till bergets topp. Då steg Mose dit upp. 21 Och Herren sade till Mose: "Gå ner och varna folket, så att de inte tränger sig fram till Herren för att se, ty då kommer många av dem att falla ner och dö. 22 Även prästerna, som får komma inför Herren, skall helga sig, för att inte Herrens vrede skall bryta ut mot dem." 23 Mose svarade Herren: "Folket kan inte stiga upp på Sinai berg, ty du har själv varnat oss och sagt att jag skulle märka ut en gräns omkring berget och helga det." 24 Då sade Herren till honom: "Gå ner och kom sedan upp igen, och ha då Aron med dig. Men prästerna och folket får inte tränga sig fram för att stiga upp till Herren, för att inte Herrens vrede skall bryta ut mot dem." 25 Mose steg då ner till folket och sade detta till dem.
15 Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. 16 Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. 17 Han är till före allting, och allt består genom honom. 18 Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 19 Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors - frid genom honom både på jorden och i himlen. 21 Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, 22 också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, 23 om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna.
Jesus blir döpt
13 Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. 14 Men Johannes försökte hindra honom och sade: "Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig." 15 Jesus svarade honom: "Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet." Då lät han det ske. 16 När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Och se, himlen öppnades, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. 17 Och en röst från himlen sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln