Book of Common Prayer
Psalm 40
Tacksägelse och bön
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Jag väntade ivrigt på Herren,
och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.
3 Han drog mig upp ur fördärvets grop,
ur den djupa dyn.
Han ställde mina fötter på en klippa
och gjorde mina steg fasta.
4 Han lade i min mun en ny sång,
en lovsång till vår Gud.
Många skall se det och frukta,
och de skall förtrösta på Herren.
5 Salig är den man
som sätter sin förtröstan till Herren
och inte vänder sig till de stolta,
de som viker av till lögngudar.
6 Herre, min Gud,
många är de under du har gjort
och de tankar du har tänkt för oss.
Ingenting kan liknas vid dig.
Jag ville förkunna dem och tala om dem,
men de är fler än man kan räkna.
7 Slaktoffer och matoffer vill du inte ha
- du har öppnat mina öron -
brännoffer och syndoffer begär du inte.
8 Därför säger jag: "Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig.
9 Att göra din vilja, min Gud, är min glädje,
din lag är i mitt hjärta."
10 Jag förkunnar det glada budskapet om rättfärdighet
i den stora församlingen.
Se, jag tillsluter inte mina läppar,
du, Herre, vet det.
11 Din rättfärdighet döljer jag inte i mitt hjärta,
om din trofasthet och din frälsning
talar jag.
Jag tiger inte om din nåd och din sanning
för den stora församlingen.
12 Du, Herre, må ej ta din barmhärtighet ifrån mig,
må din nåd och din sanning alltid bevara mig.
13 Ty lidanden omger mig,
fler än jag kan räkna.
Mina synder har hunnit ifatt mig,
jag orkar inte se dem.
De är fler än håren på mitt huvud,
och mitt mod har övergivit mig.
14 Herre, var mig nådig och rädda mig,
Herre, skynda till min hjälp!
15 Låt alla dem som står efter mitt liv
komma på skam och blygas.
Låt dem som önskar mig olycka
vika tillbaka och blygas.
16 Låt dem häpna och skämmas som säger till mig:
"Rätt åt dig, rätt åt dig!"
17 Må alla som söker dig jubla och vara glada i dig.
De som älskar din frälsning må alltid säga:
"Lovad vare Herren!"
18 Jag är betryckt och fattig,
men Herren har omsorg om mig.
Min hjälp och min befriare är du.
Min Gud, dröj inte!
Psalm 54
Bön om räddning från fiender
1 För sångmästaren, med stränginstrument, en sång av David, 2 när sifiterna kom och sade till Saul: "David håller sig gömd hos oss."
3 Gud, fräls mig genom ditt namn,
skaffa mig rätt genom din makt.
4 Gud, hör min bön,
lyssna till orden från min mun.
5 Ty främlingar reser sig upp mot mig,
våldsmän står efter mitt liv.
De har ej Gud för sina ögon. Sela.
6 Se, Gud är min hjälpare,
Herren uppehåller min själ.
7 Det onda skall falla tillbaka på mina förföljare,
förgör dem, du som är trofast.
8 Med villigt hjärta vill jag offra till dig,
jag skall prisa ditt namn, Herre,
ty det är gott.
9 Ur all nöd räddar han mig,
mitt öga ser mina fienders fall.
Psalm 51
Bön om syndernas förlåtelse
1 För sångmästaren, en psalm av David, 2 när profeten Natan kom till honom, sedan han hade gått in till Bat-Seba.
3 Gud, var mig nådig enligt din godhet,
utplåna mina överträdelser enligt din stora barmhärtighet.
4 Två mig ren från min missgärning,
rena mig från min synd.
5 Ty jag känner mina överträdelser
och min synd är alltid inför mig.
6 Det är mot dig jag har syndat
och gjort det som är ont i dina ögon.
Du är rättfärdig när du talar,
du är ren när du dömer.
7 Se, i synd är jag född,
och i synd blev jag till i min moders liv.
8 Du vill ju ha sanning i mitt innersta,
lär mig då vishet i mitt hjärtas djup.
9 Rena mig med isop, så att jag blir ren,
två mig, så att jag blir vitare än snö.
10 Låt mig få höra fröjd och glädje,
låt de ben som du har krossat få jubla.
11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder,
utplåna alla mina missgärningar.
12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta
och ge mig på nytt en frimodig ande.
13 Förkasta mig inte från ditt ansikte
och tag inte din helige Ande ifrån mig.
14 Låt mig åter få jubla över din frälsning
och håll mig uppe med en villig ande.
15 Jag vill lära överträdarna dina vägar,
så att syndare omvänder sig till dig.
16 Rädda mig från blodskulder, Gud,
du min frälsnings Gud,
så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
17 Herre, öppna mina läppar,
så skall min mun förkunna ditt lov.
18 Slaktoffren gläder dig inte,
annars skulle jag ge dig sådana,
brännoffren tycker du inte om.
19 Offer som Gud vill ha är en förkrossad ande,
ett förkrossat och bedrövat hjärta
föraktar du inte, Gud.
20 Gör väl mot Sion i din nåd,
bygg upp Jerusalems murar.
21 Då skall du glädja dig åt rätta offer,
brännoffer och heloffer,
då skall tjurar offras på ditt altare.
15 Och Gud sade till Abraham: "Din hustru Saraj skall du inte mer kalla Saraj, utan hennes namn skall vara Sara.[a] 16 Jag skall välsigna henne och ge dig en son också med henne. Jag skall välsigna henne så att folkslag och kungar över folk skall komma från henne." 17 Då föll Abraham ner på sitt ansikte, men han log[b] och sade för sig själv: "Skulle det födas barn åt en man som är hundra år? Och skulle Sara föda barn, hon som är nittio år?"
18 Och Abraham sade till Gud: "Låt bara Ismael få leva inför dig!" 19 Men Gud sade: "Nej, din hustru Sara skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Isak. Jag skall upprätta mitt förbund med honom, som ett evigt förbund med hans avkomma efter honom.
20 Men också ifråga om Ismael har jag hört din bön. Jag skall välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom mycket. Han skall bli fader till tolv hövdingar, och jag skall göra honom till ett stort folk. 21 Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, honom som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år."
22 När Gud hade talat färdigt med Abraham for han upp från honom.
23 Samma dag tog Abraham sin son Ismael och alla som var födda i hans hus och alla som var köpta för pengar, alla av manligt kön bland hans husfolk, och skar bort deras förhud så som Gud hade sagt till honom. 24 Abraham var nittionio år när han blev omskuren, 25 och hans son Ismael var tretton år när han blev omskuren. 26 På samma dag blev Abraham och hans son Ismael omskurna. 27 Och alla männen i hans hus, både de som var födda i huset och de som var köpta för pengar från främmande folk, blev omskurna tillsammans med honom.
11 Alla andra präster står dag efter dag och förrättar sin tjänst och bär gång på gång fram samma offer, som aldrig kan ta bort synderna. 12 Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har satt sig på Guds högra sida 13 och väntar nu på att hans fiender skall läggas som en fotpall under hans fötter. 14 Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga. 15 Om detta vittnar också den helige Ande för oss. Först säger han:
16 Detta är det förbund som jag skall sluta med dem
efter denna tid säger Herren.
Och sedan:
Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan
och skriva dem i deras sinnen,[a]
17 och deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg.
18 Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.
Uppmuntran till tro och kärlek
19 Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste 20 på den nya och levande väg som han har öppnat för oss genom förlåten, det vill säga sitt kött. 21 Vi har en stor präst över Guds hus. 22 Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten. 23 Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett oss löftet är trofast. 24 Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. 25 Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.
Jesus mättar fem tusen män
6 Därefter for Jesus över Galileiska sjön, Tiberias sjö. 2 Mycket folk följde honom, därför att de såg de tecken som han gjorde med de sjuka. 3 Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 4 Påsken, judarnas högtid, var nära.
5 När Jesus lyfte blicken och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: "Var skall vi köpa bröd så att dessa får något att äta?" 6 Det sade han för att pröva honom, ty själv visste han vad han skulle göra. 7 Filippus svarade: "Bröd för två hundra denarer räcker inte för att alla skall få ett stycke var." 8 En annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus bror, sade till honom: 9 "Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?" 10 Jesus sade: "Låt folket slå sig ner" - det var gott om gräs på det stället - och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män. 11 Jesus tog bröden, tackade Gud[a] och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha. 12 När de var mätta sade han till sina lärjungar: "Samla ihop de stycken som har blivit över, så att inget blir förstört." 13 De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de stycken som hade blivit över av de fem kornbröden när de ätit.
14 När folket såg vilket tecken han hade gjort, sade de: "Visst är detta Profeten, som skulle komma till världen." 15 Då Jesus förstod att de tänkte komma för att med våld göra honom till kung, drog han sig undan upp till berget, helt ensam.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln