Book of Common Prayer
Psalm 30
Tacksägelse för räddning
1 En psalm, en sång av David för templets invigning.
2 Jag vill upphöja dig, Herre,
ty du drog mig upp ur djupet,
du lät ej mina fiender glädja sig över mig.
3 Herre, min Gud, jag ropade till dig
och du helade mig.
4 Herre, du förde min själ upp ur dödsriket,
du tog mig levande tillbaka,
bort från dem som farit ner i graven.
5 Lovsjung Herren, ni hans fromma,
prisa hans heliga namn!
6 Ty ett ögonblick varar hans vrede,
hela livet hans nåd.
Om aftonen gästar gråt,
om morgonen kommer jubel.
7 Jag sade när det gick mig väl:
"Jag skall aldrig vackla."
8 Herre, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt,
men när du dolde ditt ansikte blev jag förskräckt.
9 Till dig, Herre, ropade jag,
till Herren bad jag om nåd:
10 "Vilken vinning har du av mitt blod,
av att jag far ner i graven?
Kan stoftet tacka dig,
kan det förkunna din trofasthet?
11 Hör, Herre, var mig nådig!
Herre, var min hjälpare!
12 Du förvandlade min klagan till dans,
du tog av mig sorgens dräkt
och klädde mig i glädje.
13 Därför skall min själ lovsjunga dig utan att tystna.
Herre, min Gud, jag vill tacka dig för evigt.
Psalm 32
Syndabekännelse och förlåtelse
1 En läropsalm av David.
Salig är den som fått sin överträdelse förlåten,
sin synd övertäckt.
2 Salig är den människa som Herren ej tillräknar synd
och som i sin ande är utan svek.
3 Så länge jag teg
förtvinade mina ben vid min ständiga klagan.
4 Dag och natt var din hand tung över mig,
min livskraft försvann som av sommarhetta. Sela.
5 Då uppenbarade jag min synd för dig,
jag dolde inte min missgärning.
Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren."
Då förlät du mig min syndaskuld. Sela.
6 Därför skall alla fromma be till dig medan du är att finna.
Om än stora vattenfloder kommer
skall de inte nå dem.
7 Du är mitt beskydd,
för nöd bevarar du mig,
med frälsningens jubel omger du mig. Sela.
8 Jag vill lära dig och undervisa dig
om den väg du skall vandra,
jag vill ge dig råd
och låta mitt öga vaka över dig.
9 Var inte utan förstånd, som en häst eller mula,
som man måste tämja med töm och betsel,
för att de skall komma till dig.
10 Den ogudaktige har många plågor,
men den som förtröstar på Herren
omger han med nåd.
11 Var glada i Herren och fröjda er, ni rättfärdiga,
jubla, alla ni rättsinniga!
ANDRA BOKEN
Psalm 42
Den bedrövades längtan efter Gud
1 För sångmästaren, en sång av Koras söner.
2 Som hjorten trängtar efter vattenbäckar,
så trängtar min själ efter dig, o Gud.
3 Min själ törstar efter Gud,
efter den levande Guden.
När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?
4 Mina tårar är min mat
dag och natt,
ty ständigt säger man till mig:
"Var är nu din Gud?"
5 Detta vill jag tänka på
när jag utgjuter min själ:
Jag gick i folkhopen,
vandrade med den till Guds hus
under jubelrop och tacksägelse,
en högtidsfirande skara.
6 Varför är du så bedrövad, min själ,
och så orolig i mig?
Sätt ditt hopp till Gud.
Jag skall åter få tacka honom
för frälsning genom honom.
7 Min Gud, min själ är bedrövad i mig.
Därför tänker jag på dig
i Jordans land och på Hermons höjder,
på Misars berg.
8 Djup ropar till djup
vid dånet av dina vattenfall.
Alla dina svallande böljor
går fram över mig.
9 Om dagen sänder Herren sin nåd
och om natten är hans sång hos mig,
en lovsång till mitt livs Gud.
10 Jag vill säga till Gud, min klippa:
"Varför har du glömt mig,
varför måste jag gå sörjande,
ansatt av fiender?"
11 Det är som krossade man benen i min kropp,
när mina ovänner hånar mig
och ständigt säger till mig:
"Var är nu din Gud?"
12 Varför är du så bedrövad, min själ,
och varför så orolig i mig?
Sätt ditt hopp till Gud,
ty jag skall åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
Psalm 43
Fortsättning av föregående psalm
1 Skaffa mig rätt, Gud,
för min talan mot ett kärlekslöst folk.
Rädda mig från falska och orättfärdiga människor.
2 Ty du, Gud, är min starkhet,
varför har du förkastat mig?
Varför måste jag gå sörjande,
ansatt av fiender?
3 Sänd ditt ljus och din sanning.
Må de leda mig,
må de föra mig till ditt heliga berg,
till dina boningar,
4 så att jag får gå in till Guds altare,
till Gud, som är min glädje och fröjd,
och tacka dig på harpa,
Gud, min Gud!
5 Varför är du så bedrövad, min själ,
och varför så orolig i mig?
Sätt ditt hopp till Gud,
ty jag skall åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
9 Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre söderut.
Abram i Egypten
10 Men det blev hungersnöd i landet och Abram flyttade ner till Egypten för att bo där som främling, ty hungersnöden var svår i landet. 11 När han närmade sig Egypten, sade han till sin hustru Saraj: "Hör på, jag vet att du är en vacker kvinna. 12 När egyptierna får se dig kommer de att säga: Hon är hans hustru! Och så kommer de att döda mig, men låta dig leva. 13 Säg därför att du är min syster, så går det bra för mig för din skull och jag får leva tack vare dig."
14 Så kom Abram till Egypten. Egyptierna såg att Saraj var en mycket vacker kvinna, 15 och när faraos hövdingar fick se henne, prisade de henne inför farao och hon fördes in i faraos palats. 16 Och det gick bra för Abram för hennes skull, och han fick får, nötboskap och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler.
17 Men Herren lät farao och hans hus drabbas av stora plågor för Abrams hustru Sarajs skull. 18 Då kallade farao till sig Abram och sade: "Vad har du gjort mot mig! Varför berättade du inte för mig att hon är din hustru? 19 Varför sade du: 'Hon är min syster', så att jag tog henne till hustru? Här har du din hustru, tag henne och ge dig av!" 20 Och farao gav sina män order att skicka i väg Abram med hans hustru och allt han ägde.
Abram åter i Kanaan
13 Så bröt Abram upp från Egypten och begav sig till Negev med sin hustru och allt han ägde, och Lot var med honom.
18 Så upphävs ett tidigare bud, eftersom det var svagt och till ingen nytta. 19 Lagen åstadkom ju inte något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det träder vi fram inför Gud.
Jesus är präst för evigt
20 Detta skedde inte utan ed. De andra blev präster utan någon ed, 21 men Jesus har blivit det genom en ed av den som sade till honom: Herren har svurit och skall inte ångra sig: Du är präst för evigt.[a] 22 Så är också det förbund som Jesus har gått i borgen för mycket bättre. 23 De andra prästerna måste bli fler och fler, därför att döden hindrade dem att stå kvar i tjänst. 24 Men eftersom Jesus lever för evigt, har han ett prästämbete som varar för evigt. 25 Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.
26 En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna. 27 Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. 28 Ty lagen insätter svaga människor till överstepräster, men det ord som bekräftades med ed och kom senare än lagen insätter Sonen, som är fullkomlig för evigt.
27 Just då kom hans lärjungar, och de blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. 28 Kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket: 29 "Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Han kanske är Messias." 30 Då gick de ut ur staden och kom till honom.
31 Under tiden bad lärjungarna honom: "Rabbi, ät." 32 Men han sade till dem: "Jag har mat att äta som ni inte känner till." 33 Lärjungarna sade till varandra: "Inte kan väl någon ha kommit med mat till honom?" 34 Jesus sade: "Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. 35 Säger ni inte att det ännu är fyra månader kvar till skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd. 36 Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång. 37 Ändå är det ordet sant, att en sår och en annan skördar. 38 Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gått in i deras arbete."
39 Många samariter från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord, då hon vittnade: "Han har sagt mig allt vad jag har gjort." 40 När samariterna kom till honom, bad de att han skulle stanna kvar hos dem, och han stannade där två dagar. 41 Och många fler kom till tro på grund av hans ord, 42 och de sade till kvinnan: "Nu tror vi inte längre bara för dina ords skull. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens Frälsare."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln