Book of Common Prayer
Psalm 146
Herren vår hjälpare
1 Halleluja!
Lova Herren, min själ!
2 Jag vill lova Herren så länge jag lever,
jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till.
3 Lita inte på furstar,
inte på människor som ej kan frälsa.
4 När deras ande lämnar dem,
vänder de åter till stoft.
Den dagen går deras planer om intet.
5 Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare.
Han sätter sitt hopp till Herren, sin Gud,
6 till honom som har gjort himmel och jord
och hav och allt som finns i dem,
till honom som är trofast för evigt,
7 som skaffar rätt åt de förtryckta
och ger bröd åt de hungriga.
Herren befriar de fångna,
8 Herren öppnar de blindas ögon,
Herren reser upp de nerböjda,
Herren älskar de rättfärdiga,
9 Herren bevarar främlingar
och styrker faderlösa och änkor,
men de ogudaktigas väg gör han krokig.
10 Herren är konung i evighet,
din Gud, Sion, från släkte till släkte.
Halleluja!
Psalm 147
Tacksägelse för Herrens välgärningar
1 Halleluja!
Det är gott att lovsjunga vår Gud.
Sådan lovsång är ljuvlig och skön.
2 Herren bygger upp Jerusalem,
han samlar dem som drivits bort från Israel.
3 Han helar dem som har förkrossade hjärtan,
deras sår förbinder han.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd,
han nämner dem alla vid namn.
5 Stor är vår Herre och väldig i kraft,
hans förstånd har ingen gräns.
6 Herren uppehåller de ödmjuka,
men de ogudaktiga slår han till jorden.
7 Sjung till Herren med tacksägelse.
Lovsjung vår Gud till harpa,
8 han som täcker himlen med moln
och bereder regn åt jorden,
han som låter gräs skjuta upp på bergen
9 och ger föda åt djuren,
åt korpens ungar som ropar.
10 Han har ej sin lust i hästens styrka,
ej sin glädje i mannens snabbhet.
11 Herren gläder sig åt dem som fruktar honom,
åt dem som hoppas på hans nåd.
12 Jerusalem, prisa Herren,
Sion, lova din Gud!
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta,
han har välsignat dina barn i dig.
14 Han ger dina gränser fred,
han mättar dig med bästa vete.
15 Han sänder sitt budskap till jorden,
hans ord går ut med hast.
16 Han låter snö falla som ull,
rimfrost strör han ut som aska.
17 Han kastar sitt hagel som smulor,
vem kan uthärda hans köld?
18 Han sänder sitt ord och det frusna smälter,
han låter sin vind blåsa och vattnen strömmar.
19 Han har förkunnat sitt ord för Jakob,
sina stadgar och bud för Israel.
20 Så har han inte gjort för något hednafolk,
de känner inte hans domslut.
Halleluja!
Psalm 111[a]
Herrens storhet och nåd
1 Halleluja!
Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta
i de rättsinnigas råd och församling.
2 Stora är Herrens gärningar.
De begrundas av alla som har sin glädje i dem.
3 Majestät och härlighet är hans verk,
hans rättfärdighet varar i evighet.
4 Han har gjort så att man minns hans under.
Nådig och barmhärtig är Herren.
5 Han ger mat åt dem som fruktar honom,
han tänker för evigt på sitt förbund.
6 Kraften i sina gärningar
uppenbarade han för sitt folk
när han gav dem hednafolkens arvedel.
7 Hans händers verk är sanning och rätt,
alla hans befallningar är fast grundade.
8 För alltid och för evigt står de fasta,
de fullbordas med sanning och rättvisa.
9 Han har sänt sitt folk förlossning
och grundat sitt förbund för evig tid.
Hans namn är heligt och inger fruktan.
10 Att frukta Herren är början till vishet,
ett gott förstånd får alla som handlar därefter.
Hans lov varar i evighet.
Psalm 112[b]
Herrens storhet och nåd
1 Halleluja!
Salig är den människa som fruktar Herren
och har sin stora glädje i hans bud.
2 Hans efterkommande skall bli mäktiga på jorden,
de rättrådigas släkte skall bli välsignat.
3 Rikedom och ägodelar skall finnas i hans hus,
hans rättfärdighet består i evighet.
4 För de rättrådiga går han upp som ett ljus i mörkret,
nådig, barmhärtig och rättfärdig.
5 Det går väl för den som är barmhärtig och ger lån,
den som stöder allt han gör på rättfärdighet.
6 Han skall inte vackla till evig tid.
Den rättfärdige skall man minnas för evigt.
7 Han fruktar inte ett ont budskap,
hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på Herren.
8 Hans hjärta är tryggt och utan fruktan,
till sist får han se sina fiender falla.
9 Han strör ut, han ger åt de fattiga,
hans rättfärdighet varar i evighet.
Hans horn skall lyftas högt med ära.
10 Den ogudaktige skall se det och känna vrede,
han skall bita ihop tänderna och förgås.
Vad de ogudaktiga längtar efter blir till intet.
Psalm 113
Herrens omsorg om den ringe
1 Halleluja!
Prisa, ni Herrens tjänare,
prisa Herrens namn!
2 Välsignat vare Herrens namn
från nu och till evig tid!
3 Från solens uppgång ända till dess nedgång
skall Herrens namn bli prisat.
4 Herren är upphöjd över alla folk,
till himlen når hans ära.
5 Vem är som Herren, vår Gud,
han som tronar så högt,
6 han som ser ner så djupt,
vem i himlen och på jorden?
7 Han som reser upp den ringe ur stoftet
och lyfter den fattige ur dyn
8 för att sätta honom bland furstar,
sitt folks furstar,
9 han som låter en ofruktsam kvinna bo i huset
som en lycklig mor, omgiven av barn.
Halleluja!
Världens skapelse
1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.[a] 2 Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.
3 Gud sade: "Varde ljus!" Och det blev ljus. 4 Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. 5 Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen.
6 Gud sade: "Varde mitt i vattnet ett valv som skiljer vatten från vatten!" 7 Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovan valvet. Och det skedde så. 8 Gud kallade valvet himmel. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den andra dagen.
9 Gud sade: "Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats så att det torra blir synligt." Och det skedde så. 10 Gud kallade det torra land, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. 11 Gud sade: "Jorden skall frambringa grönska och fröbärande örter. Fruktträd, som efter sina slag bär frukt med frö i sig, skall växa upp på jorden." Och det skedde så. 12 Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som efter sina slag bär frukt med frö i sig. Och Gud såg att det var gott. 13 Och det blev afton och det blev morgon. Det var den tredje dagen.
14 Gud sade: "Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten!" De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, dagar och år, 15 och de skall vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden." Och det skedde så. 16 Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, likaså stjärnorna. 17 Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden, 18 till att härska över dagen och natten och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott. 19 Och det blev afton och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.
20 Gud sade: "Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden under himlavalvet." 21 Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig i vattnet och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, likaså alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. 22 Gud välsignade dem och sade: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll vattnet i haven. Också fåglarna skall föröka sig på jorden." 23 Och det blev afton och det blev morgon. Det var den femte dagen.
24 Gud sade: "Jorden skall frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag." Och det skedde så. 25 Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och alla kräldjur på marken efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.
26 Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden." 27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 28 Gud välsignade dem och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!" 29 Och Gud sade: "Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Detta skall ni ha till föda. 30 Men åt alla djur på jorden, åt alla fåglar under himlen och åt allt som krälar på jorden, åt allt som har liv ger jag alla gröna örter till föda." Och det skedde så. 31 Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.
2 Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara. 2 På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk. Han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han hade gjort. 3 Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort.
Utkorelsen ett ämne för lovprisning
3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, 4 liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. 5 I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. 7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. 13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.
29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds lamm,[a] som tar bort världens synd. 30 Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. 31 Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten."
32 Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom. 33 Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande. 34 Och jag har sett det och har vittnat att han är Guds Son."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln