Book of Common Prayer
Psalm 85
Bön om ny nåd för Herrens folk
1 För sångmästaren, en psalm av Koras söner.
2 Herre, förr var du nådig mot ditt land,
du gjorde slut på Jakobs fångenskap.
3 Du förlät ditt folks missgärning,
du övertäckte all dess synd. Sela.
4 Du lät all din förbittring fara
och vände dig från din vredesglöd.
5 Upprätta oss igen, du vår frälsnings Gud,
upphör med din harm mot oss!
6 Skall du för alltid vara vred på oss,
skall din vrede vara från släkte till släkte?
7 Vill du inte göra oss levande igen,
så att ditt folk får glädjas i dig?
8 Herre, låt oss se din nåd
och ge oss din frälsning.
9 Jag vill höra vad Gud, Herren, talar.
Han talar frid till sitt folk och sina fromma,
må de inte vända åter till dårskap.
10 Hans frälsning är nära dem som fruktar honom,
för att härlighet skall bo i vårt land.
11 Nåd och sanning skall där mötas,
rättfärdighet och frid kyssas.
12 Sanning skall växa upp ur jorden,
rättfärdighet blicka ner från himlen.
13 Herren skall ge oss det som är gott,
vårt land skall ge sin gröda.
14 Rättfärdighet skall gå framför honom
och bereda väg för hans steg.
Psalm 87
Staden där folken föds på nytt
1 En psalm, en sång av Koras söner.
Den stad han har grundat
står på de heliga bergen.
2 Herren älskar Sions portar
mest bland alla Jakobs boningar.
3 Härliga ting har talats om dig,
du Guds stad. Sela.
4 "Rahab[a] och Babel skall jag räkna
bland mina bekännare,
likaså Filisteen och Tyrus tillsammans med Kush,
dessa är födda där."
5 Om Sion skall det sägas:
"Var och en är född där."
Och han, den Högste, håller det vid makt.
6 När Herren upptecknar folken,
skall han räkna så:
"Dessa är födda där." Sela.
7 Under sång och dans skall man säga:
"Alla mina källor har jag i dig."
Psalm 89
Herrens löfte till David om ett evigt rike
1 En sång av esraiten Etan.
2 I evighet vill jag sjunga
om Herrens nådegärningar,
jag vill låta min mun förkunna din trofasthet
från släkte till släkte.
3 Jag säger: "Din nåd är befäst för evigt,
i himlen är din trofasthet fast grundad."
4 "Jag har slutit ett förbund med min utvalde,
med ed har jag lovat min tjänare David:
5 Din ätt skall jag låta bestå för evig tid
och bygga din tron från släkte till släkte." Sela.
6 Himlarna prisar dina under, Herre,
och din trofasthet i de heligas församling.
7 Ty vem i skyn kan jämföras med Herren?
Vem bland Guds söner är Herren lik?
8 Gud är fruktansvärd i de heligas råd,
mycket fruktansvärd är han för alla omkring honom.
9 Herre, härskarornas Gud, vem är som du?
Stark är Herren, och din trofasthet omger dig.
10 Du är den som råder över det stolta havet.
När dess böljor reser sig stillar du dem.
11 Du krossade Rahab så att han låg som en slagen,
med din mäktiga arm skingrade du dina fiender.
12 Din är himlen, din är också jorden.
Du har grundat världen och allt som finns i den.
13 Norr och söder har du skapat,
Tabor och Hermon jublar i ditt namn.
14 Du har en arm med hjältekraft,
mäktig är din hand, hög är din högra hand.
15 Rättfärdighet och rätt är din trons fäste,
nåd och sanning står inför ditt ansikte.
16 Saligt är det folk som vet vad jubel är,
Herre, i ditt ansiktes ljus vandrar de.
17 I ditt namn gläder de sig alltid,
genom din rättfärdighet upphöjs de.
18 Ty du är deras styrka och prydnad,
genom din nåd upphöjer du vårt horn.
19 Ty han som är vår sköld tillhör Herren,
vår kung tillhör Israels Helige.
20 På den tiden talade du i en syn
till dina fromma och sade:
"Jag har lagt hjälp i en hjältes hand,
jag har upphöjt en yngling ur folket.
21 Jag har funnit min tjänare David
och smort honom med min heliga olja.
22 Min hand skall uppehålla honom,
min arm skall styrka honom.
23 Ingen fiende har något att fordra av honom,
ingen orättfärdig skall förtrycka honom.
24 Jag skall krossa hans ovänner framför honom,
jag skall slå ner dem som hatar honom.
25 Min trofasthet och min nåd skall vara med honom,
i mitt namn skall hans horn bli upphöjt.
26 Jag skall lägga havet under hans hand,
strömmarna under hans högra hand.
27 Han skall ropa till mig: "Du är min Fader,
min Gud och min frälsnings klippa!"
28 Jag skall göra honom till den förstfödde,
till den högste bland kungarna på jorden.
29 Jag skall bevara min nåd åt honom för evigt,
mitt förbund med honom skall stå fast.
14 Folket bröt då upp från sina tält för att gå över Jordan, och prästerna som bar förbundsarken gick framför folket. 15 När de som bar arken kom till Jordan och prästerna, som bar den, med sina fötter rörde vid yttersta randen av vattnet i Jordan, som under hela skördetiden svämmar över alla sina bräddar, 16 då stannade det vatten som kom uppifrån och det blev stående som en hög vall långt borta, uppe vid Adam, staden som ligger bredvid Saretan. Det vatten som flöt ner mot Hedmarkshavet, Döda havet, skars på det sättet av helt och hållet. Och folket gick över mitt emot Jeriko. 17 Prästerna som bar Herrens förbundsark stod stadigt på torr mark mitt i Jordan. Och hela Israel gick över på torr mark, till dess allt folket helt och hållet kommit över Jordan.
Minnesstenar sätts upp
4 När allt folket helt och hållet hade kommit över Jordan, sade Herren till Josua: 2 "Välj ut bland folket tolv män, en man från varje stam, 3 och befall dem och säg: Tag här ur Jordan tolv stenar från det ställe där prästerna stod stadigt med sina fötter, och bär dem över med er och lägg ner dem på den plats där ni skall slå läger i natt."
4 Då kallade Josua till sig de tolv män som han hade utsett bland Israels barn, en man från varje stam. 5 Och Josua sade till dem: "Gå framför Herrens, er Guds, ark och gå ut mitt i Jordan. Var och en av er skall lyfta upp en sten på axeln, efter antalet av Israels stammar, 6 så att detta blir ett minnesmärke bland er. När era barn i framtiden frågar: Vad betyder dessa stenar? 7 skall ni svara dem: De betyder att Jordans vatten här skars av i sitt lopp framför Herrens förbundsark. När den fördes över Jordan skars Jordans vatten av. Därför skall dessa stenar vara ett minnesmärke för Israels barn till evig tid."
5 1 Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn. 2 Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud. 3 Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. 4 Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. 5 Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig - en sådan är en avgudadyrkare - skall ärva Kristi och Guds rike. 6 Låt ingen bedra er med tomt prat. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn. 7 Ha därför ingenting med dem att göra.
8 Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra då som ljusets barn. 9 Ty ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter. 10 Och pröva vad som är Herren kärt. 11 Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället. 12 Vad sådana människor gör i hemlighet är skamligt till och med att nämna. 13 Men allt kommer i dagen, när det uppenbaras av ljuset, 14 ty allt som uppenbaras är ljus. Därför heter det: "Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda, så skall Kristus lysa över dig."[a]
15 Se alltså noga till hur ni lever, att ni inte lever som ovisa människor utan som visa. 16 Ta väl vara på varje tillfälle, ty dagarna är onda. 17 Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja. 18 Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, 19 så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan. 20 Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn.
Jesus botar en blindfödd
9 När Jesus kom gående fick han se en man som var blind från födelsen. 2 Hans lärjungar frågade: "Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?" 3 Jesus svarade: "Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat, utan detta har skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. 4 Så länge det är dag måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. 5 När jag är i världen, är jag världens ljus." 6 När han hade sagt detta, spottade han på marken, gjorde en deg av saliven och strök den på den blindes ögon 7 och sade till honom: "Gå och tvätta dig i dammen Siloam." - Ordet Siloam betyder "utsänd". - Då gick han dit och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.
8 Hans grannar och de som förut hade sett honom tigga sade: "Är det inte han som satt och tiggde?" 9 Några sade: "Det är han", och andra: "Nej, men han är lik honom." Själv sade han: "Det är jag." 10 De frågade: "Hur öppnades dina ögon?" 11 Han svarade: "Den man som heter Jesus gjorde en deg och smorde mina ögon och sade till mig: Gå till Siloam och tvätta dig där. Jag gick dit, och när jag tvättat mig kunde jag se." 12 De frågade: "Var är den mannen?" Han svarade: "Det vet jag inte."
35 Jesus fick höra att de hade drivit bort honom, och när han fann honom sade han: "Tror du på Människosonen?" 36 Han svarade: "Vem är han, herre? Tala om det så att jag kan tro på honom." 37 Jesus sade: "Du har sett honom. Den som talar med dig, han är det." 38 Då sade mannen: "Jag tror, Herre." Och han tillbad honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln