Book of Common Prayer
Messias lidande
69 (A) För körledaren, till "Liljorna".
Av David.
2 (B) Fräls mig, Gud!
Vattnet når mig till halsen.
3 (C) Jag har sjunkit i djupaste dy
utan fotfäste,
jag är ute på djupt vatten
och strömmen sköljer över mig.
4 (D) Jag har ropat mig trött,
min strupe är hes,
min blick är matt
av väntan på Gud.
5 (E) De som hatar mig utan anledning
är fler än håren på mitt huvud.
Många vill förgöra mig,
de är mina fiender utan orsak.
Vad jag inte har stulit
måste jag ersätta.
6 Gud, du känner min dårskap,
min skuld är inte dold för dig.
7 Herre, Gud Sebaot,
låt inte dem som hoppas på dig
få skämmas för min skull,
låt inte dem som söker dig
få vanära för min skull,
du Israels Gud.
8 (F) För din skull får jag utstå hån,
vanära täcker mitt ansikte.
9 (G) Jag har blivit en främling
för mina bröder,
främmande för min mors barn.
10 (H) Brinnande iver för ditt hus
har förtärt mig,
dina smädares smädelser
föll över mig.[a]
11 Jag grät i min själ[b] och fastade,
men det blev jag hånad för.
12 Jag klädde mig i sorgdräkt,
men jag blev ett ordspråk för dem.
13 (I) De som sitter i porten
pratar om mig,
drinkare gör visor om mig.
14 (J) Men jag bär min bön
till dig, Herre, i nådens tid.
Gud, svara mig i din stora godhet,
i din frälsande trofasthet!
15 Rädda mig ur dyn
så att jag inte sjunker,
rädda mig
från dem som hatar mig
och från de djupa vattnen.
16 Låt inte vattenströmmarna
skölja över mig,
låt inte djupet sluka mig,
låt inte brunnens gap
slå igen över mig.
17 Svara mig, Herre,
för din nåd är god!
Vänd dig till mig
i din stora barmhärtighet.
18 (K) Dölj inte ditt ansikte för din tjänare,
för jag är i nöd.
Skynda dig, svara mig!
19 Kom till min själ, återlös den,
friköp mig från mina fiender.
20 Du känner den skymf,
skam och vanära jag får utstå.
Du ser alla mina ovänner.
21 Förakt har krossat mitt hjärta,
jag är sjuk.
Jag hoppades på medlidande
men fick inget,
på tröstare men fann ingen.
22 (L) De gav mig galla att äta
och ättika[c] att dricka i min törst.
23 (M) Låt deras bord framför dem
bli en snara, ett straff och en fälla[d].
24 Låt deras ögon förmörkas
så att de inte ser,
låt deras ben ständigt vackla.[e]
25 Ös din vrede över dem,
låt din glödande harm
hinna upp dem.
26 (N) Låt deras gård bli öde,
låt ingen bo i deras tält,[f]
27 (O) för de förföljer den du har slagit
och pratar om plågan[g]
hos den du har sårat.
28 (P) Lägg skuld till deras skuld,
låt dem inte få del
av din rättfärdighet.
29 (Q) Låt dem utplånas
ur de levandes bok,
låt dem inte bli skrivna
bland de rättfärdiga.
30 Men jag är plågad och lider.
Gud, låt din frälsning skydda mig!
31 Jag vill prisa Guds namn med sång
och upphöja honom
med tacksägelse.
32 (R) Det ska glädja Herren
mer än tjurar och oxar
med horn och klövar.
33 (S) De ödmjuka ska se det och glädjas.
Ni som söker Gud,
era hjärtan ska leva,
34 (T) för Herren lyssnar till de fattiga
och föraktar inte sina fångna.
TREDJE BOKEN
Undran över de gudlösas framgång
73 (A) En psalm av Asaf.
Gud är verkligen god mot Israel,
mot dem som har rena hjärtan.
2 Men jag var nära att snava
med mina fötter,
mina steg var nära att slinta,
3 (B) för jag greps av avund
mot de högmodiga
när jag såg de gudlösas framgång.
4 De är fria från plågor
fram till sin död,
deras kroppar är välnärda.
5 De drabbas inte av mänsklig nöd,
de plågas inte
som andra människor.
6 Därför är högmod deras halsband
och våld den dräkt de sveper sig i.
7 (C) Deras ögon kikar fram[a] ur fetman,
deras hjärtans fantasier
har ingen gräns.
8 De hånar och hotar med ondska,
överlägset hotar de med förtryck.
9 De öppnar sin mun mot himlen
och deras tunga far fram på jorden.
10 Därför vänder sig folket till dem,
de suger i sig vatten i mängd.
11 (D) De säger:
"Hur skulle Gud kunna veta?
Den Högste har väl ingen vetskap?"
12 (E) Sådana är de gudlösa,
ständigt trygga
med växande rikedom.
13 (F) Förgäves höll jag mitt hjärta rent
och tvådde mina händer i oskuld!
14 Jag var plågad hela dagen
och tuktad varje morgon –
15 men hade jag sagt:
"Så tänker jag tala",
då hade jag svikit dina barns släkte.
16 Jag funderade
och försökte förstå det,
men det var för svårt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
och insåg deras öde.
18 (G) Du ställer dem på det hala,
du störtar dem i fördärvet.
19 (H) Hur plötsligt ska de inte gå under!
De förgås och får ett fruktansvärt
slut.
20 (I) Så som en dröm är borta
när man vaknar
ska du, Herre, förakta dem
som skuggbilder när du griper in.
21 När mitt hjärta var bittert
och det stack i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig
och förstod ingenting,
jag var som ett djur inför dig.
23 Men jag är alltid hos dig,
du håller mig i min högra hand.
24 (J) Du leder mig med ditt råd
och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig?
Och har jag dig,
söker jag inget på jorden.
26 (K) När min kropp och mitt hjärta
ger upp,
är Gud mitt hjärtas klippa
och min lott för evigt.
27 De som är fjärran från dig går under,
du förgör alla som är otrogna
mot dig.
28 Men för mig är det gott
att vara nära Gud.
Jag tar min tillflykt
till Herren, Gud,
för att förkunna
alla dina gärningar.
Inför apostelns besök i Korint
11 (A) Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Egentligen borde ni ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa "superapostlar", även om jag ingenting är. 12 (B) Det som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet, genom tecken, under och kraftgärningar. 13 (C) På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, förutom att jag själv inte låg er till last? Förlåt mig den oförrätten.
14 (D) Det är nu tredje gången jag är redo att komma till er, och jag ska inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert, utan er själva. Barnen är ju inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn.[a] 15 (E) Jag ska med glädje offra allt och själv låta mig offras för era själars skull. Blir jag då mindre älskad för att jag älskar er så högt?
16 Jag har alltså inte varit någon börda för er. Men slug som jag är kanske jag har fångat er med list? 17 (F) Har jag utnyttjat er genom någon av dem som jag sände till er? 18 (G) Jag bad Titus resa och sände en broder med honom. Har Titus utnyttjat er? Har vi inte handlat i samma anda? Har vi inte gått i samma fotspår?
19 (H) Har ni hela tiden trott att vi försvarar oss inför er? Nej, vi talar inför Gud i Kristus, och allt är till er uppbyggelse, mina älskade. 20 (I) För jag är rädd att jag inte ska finna er sådana som jag skulle önska när jag kommer, och att ni inte ska finna mig sådan som ni skulle önska. Jag är rädd att jag ska finna strid, avund, vredesutbrott, själviskhet, förtal, skvaller, högmod och oordning. 21 (J) Ja, jag är rädd att min Gud ska förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka[b], och att jag måste sörja över många som tidigare har syndat och inte omvänt sig från den orenhet, otukt och omoral som de har ägnat sig åt.
Jesus gråter över Jerusalem
41 När Jesus kom närmare och såg staden, grät han över den 42 (A) och sade: "Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig frid! Men nu är det dolt för dina ögon. 43 Dagar ska drabba dig då dina fiender bygger en belägringsvall runt dig och omringar och pressar dig från alla håll. 44 (B) De ska slå dig och dina barn i dig till marken och inte lämna sten på sten i dig, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig[a]."
Jesus i templet
45 (C) Sedan gick Jesus in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde där[b]. 46 Han sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus ska vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste!"[c]
47 (D) Och han undervisade i templet varje dag. Översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare sökte efter ett tillfälle att röja honom ur vägen, 48 men de kunde inte komma på hur de skulle göra det, eftersom allt folket höll sig nära honom och lyssnade ivrigt.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation