Book of Common Prayer
Förtröstan under förföljelse
56 (A) För körledaren, till "Den stumma duvan i fjärran". En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat[a].
2 Förbarma dig över mig, Gud,
för människor jagar min själ.
Ständigt angriper de
och tränger mig,
3 (B) ständigt jagar mina förföljare mig.
Många angriper mig i högmod.
4 När fruktan fyller mig
litar jag på dig.
5 (C) På Gud, vars ord jag prisar,
på Gud litar jag
och fruktar inte.
Vad kan människor göra mig?
6 Ständigt förvränger de mina ord,
alla deras tankar
går ut på att skada mig.
7 (D) De gaddar ihop sig,
de ligger på lur,
de vaktar på mina steg
och vill ta mitt liv.
8 (E) Skulle de räddas i sin ondska?
Nej, slå ner folken
i din vrede, Gud!
9 (F) Du håller räkning
på min flykts dagar[b].
Samla mina tårar i ditt kärl[c],
för de står i din bok.
10 Mina fiender ska vika tillbaka
när jag ropar till dig.
Detta vet jag,
för[d] Gud är med mig.
11 På Gud, vars ord jag prisar,
på Herren, vars ord jag prisar,
12 (G) på Gud litar jag
och fruktar inte.
Vad kan människor göra mig?
13 (H) Jag har gett löften till dig, Gud,
och jag ska uppfylla dem
med tackoffer.
14 (I) Du har räddat min själ från döden
och mina fötter från fall,
så att jag kan vandra inför Gud
i de levandes ljus.
Bön och lovsång i nöden
57 (J) För körledaren, "Fördärva inte[e]". En sång av David när han hade flytt undan Saul och var i grottan[f].
2 (K) Förbarma dig, Gud,
förbarma dig över mig!
Till dig flyr min själ,
i dina vingars skugga
tar jag min tillflykt
tills faran är över.
3 (L) Jag ropar till Gud, den Högste,
till Gud, som fullbordar
sitt verk för mig.
4 (M) Han sänder sin hjälp från himlen
och frälser mig
när mina förföljare hånar mig.[g]
Sela
Gud sänder sin nåd
och sin sanning.
5 (N) Min själ är omgiven av lejon,
jag ligger bland människoätare
med tänder[h] som spjut och pilar
och tungor som skarpa svärd.
6 Visa din höghet över himlen, Gud,
och din härlighet över hela jorden!
7 (O) De lägger nät för mina fötter,
min själ är nerböjd.
De gräver en grop för mig,
men de faller själva däri.
Sela
8 (P) [i]Mitt hjärta är frimodigt, Gud,
mitt hjärta är frimodigt.[j]
Jag vill sjunga och spela.
9 (Q) Vakna, min ära[k],
vakna, lyra och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
10 (R) Jag vill tacka dig bland folken,
Herre,
lovsjunga dig bland folkslagen,
11 (S) för din nåd är stor
och når till himlen,
din sanning ända till skyarna.
12 Visa din höghet över himlen, Gud,
och din härlighet över hela jorden!
Dom över de gudlösa
58 (T) För körledaren, "Fördärva inte". En sång av David.
2 (U) För ni verkligen rättfärdighetens
talan när ni tiger[l]?
Dömer ni rätta domar,
ni människors barn?
3 Nej, i hjärtat gör ni onda planer,
era händer banar väg
för våld i landet.
4 (V) De gudlösa är avfälliga
från födseln,
lögnarna far vilse
ända från moderlivet.
5 (W) De har gift som ormens gift,
de liknar en döv huggorm
som stänger sitt öra
6 och inte hör ormtjusaren,
den skicklige besvärjaren.
7 (X) Gud, krossa tänderna i deras mun,
bryt de unga lejonens käkar,
Herre!
8 (Y) Låt dem försvinna
likt vatten som rinner bort.
När han spänner bågen,
låt pilen vara utan udd.
9 (Z) Som snigeln smälter bort i slem
ska han försvinna,
som en kvinnas dödfödda foster
som aldrig fick se solen.
10 (AA) Innan era grytor
känner hettan från törnet,
vare sig det är färskt
eller brinner,
ska han svepa bort det
med en stormvind.[m]
11 (AB) Den rättfärdige ska glädja sig
när han ser hämnden,
han ska tvätta sina fötter
i den gudlöses blod,
12 (AC) och människor ska säga:
"Den rättfärdige får sin lön.
Det finns en Gud
som dömer på jorden."
Beskydd mot onda planer
64 För körledaren. En psalm av David.
2 Gud, hör min röst när jag klagar,
skydda mitt liv från fiendens hot!
3 Göm mig från de ondas
hemliga planer[a],
från förbrytarnas hetsiga hop.
4 (A) De gör sina tungor
skarpa som svärd,
de laddar med bittra ord
som pilar
5 (B) för att skjuta den oskyldige
ur bakhåll.
Plötsligt skjuter de honom
utan fruktan.
6 (C) De uppmuntrar varandra
i sitt onda uppsåt[b],
de talar om att lägga snaror,
de säger: "Vem skulle se oss?"
7 (D) De smider onda planer:
"Nu har vi en färdig plan!"
Människans tankar och hjärta
är djupa.
8 (E) Då skjuter Gud dem,
en plötslig pil
och de är sårade.
9 (F) Deras egna tungor får dem på fall,
alla som ser dem
skakar på huvudet.
10 (G) Alla människor grips av skräck,
de förkunnar
vad Gud har gjort
och förstår att det är hans verk.
11 (H) Den rättfärdige gläder sig i Herren
och flyr till honom,
och alla som har ärliga hjärtan
skattar sig lyckliga.
Guds godhets rikedom
65 För körledaren. En psalm av David,
en sång.
2 (I) Gud, dig lovar man i stillhet[c] i Sion.
Till dig uppfyller man löften.
3 Du som hör bön,
till dig kommer alla människor.
4 (J) Synderna[d] är mig[e] övermäktiga,
du är den som sonar våra brott.
5 (K) Salig är den som du utväljer,
som får komma dig nära
och bo i dina gårdar[f].
Låt oss mättas
av det goda i ditt hus,
det heliga i ditt tempel.
6 (L) Du bönhör oss i rättfärdighet
med förunderliga gärningar,
du vår frälsnings Gud,
du tillflykt för jordens alla ändar
och för havet i fjärran.
7 Du gör bergen fasta med din makt,
du är rustad med kraft.
8 (M) Du stillar havens brus,
böljornas brus och folkens oro.
9 De som bor vid jordens ändar
häpnar för dina tecken,
öster och väster[g]
fyller du med jubel.
10 (N) Du tar hand om jorden
och vattnar den,
du gör den mycket rik.
Guds flod är full av vatten.
Du skaffar säd åt människorna
när du så bereder jorden.
11 (O) Du vattnar dess fåror
och jämnar det plöjda,
du mjukar upp den med skurar
och välsignar dess gröda.
12 (P) Du kröner året[h] med ditt goda,
dina spår dryper av rikedom.
13 (Q) Vildmarkens beten dryper,
höjderna klär sig i glädje,
14 ängarna fylls av hjordar
och dalarna täcks med säd.
Man ropar av glädje och sjunger.
Hör Guds ord – det gäller livet
30 (A) När allt detta kommer över dig, välsignelsen och förbannelsen som jag har förelagt dig, ska du ta det till ditt hjärta bland alla de hednafolk dit Herren din Gud har fördrivit dig. 2 Du ska då vända om till Herren din Gud och lyda hans röst i allt som jag i dag befaller dig, du och dina barn, av hela ditt hjärta och av hela din själ. 3 (B) Då ska Herren din Gud göra slut på din fångenskap och förbarma sig över dig. Herren din Gud ska då åter samla dig från alla folk dit han har skingrat dig. 4 Även om dina fördrivna skulle vara vid himlens ände kommer Herren din Gud att samla dig därifrån och hämta dig därifrån. 5 Herren din Gud ska föra dig in i det land som dina fäder har haft till besittning, och du ska besitta det. Han ska göra dig gott och föröka dig mer än dina fäder.
6 (C) Herren din Gud ska omskära ditt hjärta[a] och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ. Då ska du få leva. 7 Och Herren din Gud ska lägga alla dessa förbannelser på dina fiender och på dem som hatar och förföljer dig. 8 Du ska på nytt lyssna till Herrens röst och följa alla hans bud som jag i dag ger dig. 9 (D) Herren din Gud ska ge dig överflöd i allt du företar dig och då det gäller dina barn, avkomman från din boskap och grödan från din mark. Så som Herren fröjdade sig över dina fäder, ska han åter fröjda sig över dig och göra dig gott, 10 när du lyssnar till Herren din Guds röst och håller hans bud och stadgar som är skrivna i denna lagbok, och vänder om till Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ.
Paulus försvarar sin apostlatjänst
10 (A) Jag, Paulus, som är så ödmjuk när jag möter er ansikte mot ansikte men modig när jag är långt borta, jag uppmanar er vid Kristi mildhet och godhet 2 (B) och ber: tvinga mig inte att vara så modig och bestämd hos er som jag inte tvekar att vara mot vissa som menar att vi går fram på världens vis. 3 För även om vi lever i världen, strider vi inte på världens sätt. 4 (C) Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud[a] att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader 5 (D) och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud. Vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus, 6 (E) och vi är beredda att straffa all olydnad så snart er lydnad blivit fullständig.
7 (F) Se vad som är uppenbart[b]: om någon är övertygad om att han tillhör Kristus, då ska han ha klart för sig att vi tillhör Kristus lika mycket som han. 8 (G) Ja, även om jag skulle vara ännu frimodigare med den auktoritet som Herren har gett oss för att bygga upp er, inte för att bryta ner er, så skulle jag inte behöva skämmas. 9 Jag vill inte att det ska verka som att jag vill skrämma er med mina brev. 10 "Breven", säger man, "har tyngd och kraft, men när han kommer själv är han svag och man föraktar hans ord".[c] 11 (H) Den som säger så ska veta att sådana vi är i ord, i våra brev på håll, sådana är vi också i handling när vi är hos er.
12 (I) Inte så att vi vågar jämföra eller mäta oss med vissa av dem som rekommenderar sig själva. De mäter sig med sig själva och jämför sig med sig själva, men de förstår ingenting. 13 (J) Vi däremot berömmer oss inte gränslöst, utan håller oss inom gränsen för det område som Gud har tilldelat oss, att vi skulle nå fram även till er. 14 Vi går inte för långt i vårt beröm, som om vi aldrig hade nått fram till er. Vi var ju de första som nådde er med Kristi evangelium. 15 (K) Vi vill inte berömma oss gränslöst av andras arbete. Men när er tro växer hoppas vi att vårt arbetsfält hos er ska utvidgas kraftigt. 16 (L) Då kan vi förkunna evangeliet i områden bortom ert och behöver inte berömma oss av det som redan är uträttat på någon annans område. 17 (M) Den som berömmer sig ska berömma sig av Herren.[d] 18 (N) Det är ju inte den som rekommenderar sig själv som består provet, utan den som Herren rekommenderar.
Jesus talar en tredje gång om sin död
31 (A) Jesus tog de tolv åt sidan och sade till dem: "Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som är skrivet om Människosonen genom profeterna ska gå i uppfyllelse. 32 (B) Han ska utlämnas åt hedningarna, och de ska håna och skymfa honom, spotta på honom, 33 gissla honom och döda honom. Och på tredje dagen ska han uppstå." 34 Men lärjungarna förstod ingenting av detta. Det var fördolt för dem, och de fattade inte vad han menade.
Den blinde vid Jeriko
35 (C) När Jesus närmade sig Jeriko satt en blind man vid vägen och tiggde. 36 Han hörde folk gå förbi och frågade vad som hände. 37 Man berättade för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, 38 (D) och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" 39 De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade bara ännu mer: "Davids son, förbarma dig över mig!"
40 Jesus stannade och befallde att mannen skulle ledas fram till honom. När han kom närmare frågade Jesus: 41 "Vad vill du att jag ska göra för dig?" Han svarade: "Herre, gör så att jag kan se igen!" 42 (E) Jesus sade till honom: "Du får din syn. Din tro har frälst dig." 43 (F) Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation