Book of Common Prayer
Herrens dom
Gud, Herren Gud, har talat.
Han kallar på jorden
från öster till väster.
2 (B) Från Sion, skönhetens krona,
visar sig Gud i glans.
3 (C) Vår Gud kommer,
han tänker inte tiga.
Förtärande eld går framför honom,
kring honom rasar stormen.
4 (D) Han kallar på himlen där ovan
och på jorden för att döma sitt folk:
5 "Samla till mig mina trogna
som sluter förbund med mig
genom offer."
6 Och himlarna förkunnar
hans rättfärdighet,
att Gud är den som dömer. Sela
7 "Hör, mitt folk, jag vill tala!
Israel, jag vill vittna mot dig:
Jag är Gud, din Gud.
8 Det är inte för dina slaktoffer
jag går till rätta med dig,
dina brännoffer är ständigt
inför mig.
9 Jag vill inte ta tjurar från ditt hus
eller bockar från dina fållor,
10 för skogens alla djur är mina,
boskapen på de tusen bergen.
11 Jag känner alla fåglar på bergen[b],
allt som rör sig på marken är mitt.
12 (E) Om jag vore hungrig
skulle jag inte säga det till dig,
för världen är min
med allt vad den rymmer.
13 (F) Skulle jag äta tjurars kött
eller dricka bockars blod?
14 (G) Nej, offra lovets offer till Gud,
uppfyll dina löften
till den Högste
15 (H) och ropa till mig på nödens dag.
Jag ska rädda dig,
och du ska ära mig."
16 (I) Men till den gudlöse säger Gud:
"Hur kan du tala om mina stadgar
och ta mitt förbund i din mun,
17 (J) du som hatar tillrättavisning
och kastar mina ord bakom dig?
18 (K) Ser du en tjuv
samtycker du med honom,
med äktenskapsbrytare
slår du följe.
19 Du sprider ondska med din mun
och spinner svek med din tunga.
20 Du sitter och förtalar din bror,
du smutskastar din mors son!
21 Sådant har du gjort
och jag har tigit,
då har du trott att jag är som du.
Men jag ska straffa dig
och låta dina ögon se det.
Bön mot fienders försåt
59 (A) För körledaren, "Fördärva inte". En sång av David när Saul sände män för att bevaka huset och döda honom[a].
2 Rädda mig, min Gud,
från mina fiender,
beskydda mig
från mina motståndare!
3 Rädda mig från förbrytarna,
fräls mig från de blodtörstiga!
4 (B) Se hur de lurar på min själ,
mäktiga män gaddar ihop sig
mot mig
utan att jag har begått
brott eller synd, Herre.
5 (C) Jag är utan skuld,
men de rusar fram
och gör sig redo.
Vakna, kom till mig och se!
6 Herre Gud Sebaot, du Israels Gud,
vakna och ställ alla folk till svars,
skona inga trolösa förrädare!
Sela
7 De kommer tillbaka mot kvällen,
de morrar som hundar
och stryker runt i staden.
8 (D) Se vad de spyr ut med sina munnar.
De har svärd på sina läppar
och tänker: "Vem hör oss?"
9 (E) Men du, Herre, ler åt dem.
Du gör narr av alla hedningar.
10 (F) Du min styrka,
jag vill hålla mig till dig,
för du, Gud, är min borg.
11 (G) Min Gud möter mig med sin nåd,
Gud låter mig se
mina förföljares fall.
12 (H) Döda dem inte,
då kan mitt folk glömma det.
Skingra dem med din kraft,
störta dem, Herre,
du vår sköld!
13 Varje ord på deras läppar
är en synd i deras mun.
Låt dem fångas i sitt högmod
av den förbannelse och lögn
som de talar.
14 Förgör dem i vrede,
förgör dem så att de inte
finns mer!
Låt dem veta att Gud härskar
i Jakob och till jordens
yttersta ändar. Sela
15 De kommer tillbaka mot kvällen,
de morrar som hundar
och stryker runt i staden.
16 (I) De strövar omkring efter föda,
blir de inte mätta så gnyr de[b].
17 (J) Men jag ska sjunga om din makt
och jubla var morgon
över din nåd,
för du är en borg för mig,
en tillflykt när jag är i nöd.
18 Du min styrka,
jag vill lovsjunga dig,
för Gud är min borg,
min nådige Gud.
Bön om räddning
60 För körledaren, till "Vittnesbördets lilja", en sång till lärdom. Av David, 2 (K) när han var i strid med Aram-Naharajim och Aram-Soba[c] och Joab kom tillbaka och slog edomiterna i Saltdalen, tolv tusen man.
3 Gud, du har förkastat oss
och krossat oss,
du har varit vred –
upprätta oss igen!
4 Du lät landet bäva och rämna.
Läk nu dess sprickor,
för det vacklar.
5 (L) Du lät ditt folk möta hårda ting,
du gav oss vin så att vi raglar.
6 Men åt dem som vördar dig
gav du ett baner
att lyfta för sanningens skull[d]. Sela
Människosonens ringhet och höghet
8 För körledaren, till gittít[a]. En psalm av David.
2 (A) Herre, vår Herre,
hur härligt är inte ditt namn
över hela jorden,
du som satt ditt majestät
på himlen!
3 (B) Av barns och spädbarns mun
har du berett en makt[b]
för dina fienders skull,
för att förgöra fiende och hämnare.[c]
4 (C) När jag ser din himmel,
dina fingrars verk,
månen och stjärnorna
som du har skapat –
5 (D) vad är då en människa
att du tänker på henne,
en människoson
att du tar hand om honom?[d]
6 (E) En liten tid[e] lät du honom
vara lägre än[f] Gud,
med ära och härlighet
krönte du honom.
7 (F) Du satte honom att härska
över dina händers verk,
allt lade du under hans fötter:[g]
8 alla får och oxar
liksom vildmarkens djur,
9 himlens fåglar och havets fiskar,
de som vandrar havens vägar.
10 Herre, vår Herre,
hur härligt är inte ditt namn
över hela jorden!
Längtan till Guds hus
84 (A) För körledaren, till gittít[a]. En psalm av Koras söner.
2 (B) Hur ljuvliga är inte dina boningar,
Herre Sebaot!
3 (C) Min själ längtar och trängtar
till Herrens gårdar,
min själ och min kropp jublar
mot levande Gud.
4 Sparven har funnit sig ett hem
och svalan ett bo
där hon kan lägga sina ungar:
dina altaren, Herre Sebaot,
min kung och min Gud.
5 (D) Saliga är de som bor i ditt hus,
de lovar dig ständigt. Sela
6 (E) Saliga är de
som har sin styrka i dig,
som har dina vägar i sitt hjärta.
7 (F) När de vandrar genom tåredalen[b]
gör de den rik på källor,
och höstregnet[c] täcker den
med välsignelser.
8 De går från kraft till kraft,
de träder fram inför Gud på Sion.
9 Herre Gud Sebaot, hör min bön,
lyssna, du Jakobs Gud! Sela
10 (G) Gud, se vår sköld,
se på din smordes ansikte!
11 En dag i dina gårdar
är bättre än tusen andra.
Jag vill hellre vakta dörren[d]
i min Guds hus
än bo i de gudlösas tält,
12 (H) för Herren Gud är sol och sköld,
Herren ger nåd och ära.
Inget gott nekar han dem
som vandrar i fullkomlighet.
13 (I) Herre Sebaot,
salig är den som förtröstar på dig.
Domare
18 Du ska för dina särskilda stammar tillsätta domare och tjänstemän åt dig inom alla de städer som Herren din Gud ger dig. De ska döma folket med rättvisa. 19 (A) Du ska inte förvanska rätten och inte vara partisk. Du ska inte ta mutor, för mutor förblindar de visas ögon och förvrider de rättfärdigas sak. 20 Rättfärdighet, rättfärdighet ska du sträva efter, för att du ska få leva och ta i besittning det land som Herren din Gud ger dig.
Val av kung
14 (A) När du kommer in i det land som Herren din Gud ger dig och tar det i besittning och bor där och du säger: ”Jag vill sätta en kung över mig[a], som alla andra folk omkring mig”, 15 så ska du sätta till kung över dig den som Herren din Gud utväljer. En av dina bröder ska du sätta till kung över dig. Du får inte sätta en främling över dig, en som inte är din broder. 16 (B) Men han får inte skaffa sig många hästar och inte sända sitt folk tillbaka till Egypten för att skaffa många hästar, för Herren har sagt till er: ”Ni ska aldrig mer vända tillbaka denna väg.” 17 (C) Han får inte heller skaffa sig många hustrur, för att hans hjärta inte ska avfalla, och han ska inte skaffa sig mycket silver och guld.[b]
18 (D) När han sitter på sin kungatron ska han låta göra sig en avskrift av denna lag enligt den bokrulle som finns hos de levitiska prästerna. 19 (E) Den ska han ha hos sig och läsa i den[c] i alla sina livsdagar, så att han lär sig frukta Herren sin Gud och ger akt på alla ord i denna lag och dessa stadgar och följer dem. 20 Då ska hans hjärta inte förhäva sig över hans bröder eller vika av ifrån buden, varken åt höger eller åt vänster, och då ska han och hans söner regera länge i Israel.
Insamlingen till Jerusalem
8 (A) Vi vill berätta för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. 2 (B) Trots deras många hårda prövningar har ändå deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika[a] på uppriktig hängivenhet[b]. 3 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga. Och det var helt frivilligt, det kan jag intyga. 4 (C) Ivrigt vädjade de och bad oss om nåden att få vara med i hjälpen till de heliga. 5 Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan de gav sig själva, först och främst åt Herren och sedan åt oss efter Guds vilja.
6 Därför bad vi Titus, som redan hade påbörjat insamlingen, att fullborda denna kärleksgåva hos er. 7 (D) När ni nu är rika på allt – tro, tal, kunskap, hängivenhet och den kärlek vi har väckt hos er – var då också rika på den här kärleksgåvan.
8 (E) Detta säger jag inte som en befallning, utan för att pröva äktheten i er kärlek när andra visar en sådan iver. 9 (F) Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. 10 (G) Jag ger mitt råd i den här saken för att hjälpa er.
I fjol var ni först både med att påbörja arbetet och att besluta om det. 11 Fullborda nu arbetet, så att ni som med god vilja tog beslutet också genomför det utifrån vad ni har. 12 (H) Finns den goda viljan är den välkommen med vad den har och bedöms inte efter vad den inte har. 13 Vi vill inte att andra ska få det bättre och ni få det svårt, utan att alla ska ha det lika. 14 Just nu ska ert överflöd avhjälpa deras brist, så att deras överflöd en annan gång kan avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, 15 som det står skrivet: Den som samlat mycket hade ingenting över, och den som samlat lite saknade ingenting.[c]
16 Vi tackar Gud som har väckt samma iver för er i Titus hjärta.
Änkan och domaren
18 (A) Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid ska be utan att tröttna: 2 "I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. 3 I samma stad fanns en änka som kom till honom gång på gång och sade: Ge mig rätt mot min motpart! 4 En tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för människor 5 ska jag ändå ge den här änkan rätt, eftersom hon är så besvärlig. Annars pinar hon till slut livet ur mig med sitt springande."[a]
6 Och Herren sade: "Hör vad den orättfärdige domaren säger. 7 (B) Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? Han lyssnar tålmodigt till dem[b]. 8 (C) Jag säger er: Han ska snart skaffa dem rätt. Men ska Människosonen finna tron på jorden när han kommer?"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation