Book of Common Prayer
Sätt mig på prov, Herre
26 Avvisa alla anklagelser mot mig, Herre, för jag har försökt att hålla dina bud och har litat på dig utan att vackla!
2 Sätt mig på prov, Herre, och se efter att det verkligen förhåller sig så! Pröva också mina motiv och egenskaper,
3 för jag har haft din kärlek och din sanning som förebilder!
4 Jag undviker människor som bedrar andra och som lever ett dubbelliv. De är falska och hycklande.
5 Jag avskyr syndarnas sammankomster och vägrar att gå dit.
6 Jag tvättar mina händer för att bevisa att jag är oskyldig och kommer så inför ditt altare.
7 Där sjunger jag en sång i tacksamhet över dina under.
8 Herre, jag älskar ditt hus, detta vackra tempel som är fyllt av din makt och härlighet.
9-10 Behandla mig inte som en vanlig syndare eller mördare som smider onda planer mot de oskyldiga och kräver mutor!
11 Nej, jag är inte en sådan människa, Herre. Jag strävar att göra det rätta. Rädda mig och var barmhärtig!
12 Öppet och frimodigt prisar jag dig, Herre, för du ser till att jag inte snavar eller faller.
Herre, tig inte!
28 Jag ber dig om hjälp, Herre, för du är min trygghets klippa. Om du vägrar att svara mig, så kan jag lika gärna ge upp och dö.
2 Herre, jag lyfter mina händer mot himlen och ropar till dig om hjälp. Lyssna, Herre!
3 Straffa mig inte tillsammans med alla de ogudaktiga, som talar så vänligt till sina grannar, medan de i själva verket tänker att döda dem.
4 Ge dem det straff de förtjänar! Låt deras ondska komma över dem själva!
5 De bryr sig inte det minsta om Gud. Vad han har gjort och skapat tycks inte angå dem. Därför kommer Gud att slå dem till marken som man river gamla hus som aldrig mer ska byggas upp.
6 Prisa Herren, för han har lyssnat till mitt rop på hjälp!
7 Han har gett mig ny kraft, och han skyddar mig för varje fara. Jag litade på honom och han hjälpte mig. Glädjen bubblar nu i mitt hjärta, och jag brister ut i lovsånger till honom.
8 Herren skyddar sitt folk och ger seger åt sin smorde kung.
9 Försvara ditt folk, Herre! Försvara och välsigna dem som är dina! Led dem som en herde, och bär dem i dina armar för evigt!
Att känna Gud är livet
1-2 Djupt i de gudlösa människornas hjärtan ligger synden på lur och uppmanar dem ständigt att handla ogudaktigt. De har ingen gudsfruktan som kan hindra dem.
3 De inbillar sig att de kan dölja allt ont de gör och inte bli straffade.
4 Men allt de säger är lögn och bedrägeri. De gör inte längre sådant som är rätt och riktigt.
5 Ända tills de somnar smider de onda planer. De har medvetet bestämt sig för att göra det som är ont och ingen kan rubba dem.
6 Herre, din kärlek är utan gräns, precis som himlen. Din trofasthet sträcker sig bortom molnen.
7 Din rättvisa är lika orubblig som väldiga berg. Dina beslut är lika fyllda av vishet som havet med vatten. Både människor och djur är i din hand.
8 Vad dyrbar din eviga kärlek är, Gud! Alla människor får skydd under dina vingars skugga.
9 Du matar alla med välsignelser från ditt eget bord och låter dem dricka ur dina glädjekällor.
10 Du är livets källa. Vårt ljus kommer från ditt ljus.
11 Ge oss din kärlek. Den sviker aldrig dem som känner dig! Upphör aldrig med att göra gott mot dem som längtar efter att göra din vilja.
12 Låt inte dessa stolta män få trampa på mig. Och låt inte dessa ogudaktiga människor få knuffa undan mig med sina händer.
13 Titta! De har störtat till marken. De har knuffats omkull och kommer aldrig mer att resa sig.
Nu hoppas jag på dig, Herre!
1-2 Jag sa för mig själv: Jag ska sluta att klaga! Jag ska hålla tyst, särskilt när de ogudaktiga finns runt omkring mig!
3 Men det hjälpte inte. När jag stod där tyst, vällde oron fram inom mig, och den blev bara större och större.
4 Ju mer jag grubblade, desto mer brännande blev elden inom mig. Till slut kunde jag inte längre tiga, utan jag ropade till Gud:
5 Herre, hjälp mig att inse hur kort min tid på jorden är! Låt mig förstå att jag bara är här ett ögonblick.
6-7 Snabbt som en skugga försvinner livet ifrån mig. Hela min livstid är bara som ett ögonblick för dig.Du stolta människa, lika plötsligt som skuggan försvinner du! Hur stark du än är, är du bara som en vindfläkt som drar förbi. Du släpar och sliter och samlar på dig rikedomar som ändå någon annan får slösa bort.
8 Därför, Herre, står mitt enda hopp till dig.
9 Befria mig från mina synder, för annars kommer till och med dårarna att skratta åt mig!
10 Herre, nu ska jag hålla tyst. Jag tänker inte öppna munnen och inte heller klaga det minsta, för mitt straff kommer från dig.
11 Herre, plåga mig inte längre, för om du fortsätter dör jag under dina slag.
12 När du straffar en människa gör du slut på allt som är henne kärt. Det faller sönder som ett tyg som äts upp av mal. Ja, människan är sannerligen inte mer än en vindpust!
13 Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar! Slå dig inte till ro och glöm inte mina tårar. Jag är en gäst och en främling här på jorden, precis som mina förfäder.
14 Straffa mig inte längre, Herre! Låt mig än en gång få nya krafter innan jag dör!
65 Högtiden varade i fjorton dagar, och mycket folk kom från hela landet.
66 Sedan sände Salomo hem dem, och alla var glada och tacksamma över att Herren hade visat en sådan godhet mot sin tjänare David och mot Israels folk.
Gud varnar Salomo
9 När Salomo hade byggt färdigt templet och palatset och uppnått allt annat som han hade längtat efter att få göra,
2-3 visade sig Herren för honom ännu en gång, så som han hade gjort i Gibeon. Herren sa:Jag har hört din bön. Jag har helgat det här templet som du byggt, och jag har satt mitt namn här för evigt. Jag ska alltid vaka över det.
4 Om du lever ett ärligt och uppriktigt liv inför mig som din far gjorde, och alltid lyder mig,
5 då ska jag låta dina ättlingar få vara kungar i Israel i framtiden, precis som jag lovade kung David, när jag sa till honom att någon av hans ättlingar alltid kommer att inneha Israels tron.
6 Men om du eller dina barn vänder er bort från mig och tillber andra gudar och inte följer mina lagar,
7 då ska jag föra bort Israel från det land som jag har gett dem. Jag ska föra bort dem från detta tempel, som jag har invigt åt mitt namn, och jag ska stöta bort dem, så att jag slipper se dem. Israel kommer på så sätt att bli ett varnande exempel och något man nämner då man vill beskriva en plötslig förödelse.
8 Templet som nu är så imponerande ska bli en ruinhög, och alla som går förbi ska förvånas och undra varför Herren har gjort så med landet och templet.
9 Och svaret ska bli: 'Israel övergav Herren som hade fört dem ut ur Egypten. De började tillbe andra gudar i stället, och det är därför som Herren låtit dem drabbas av allt detta.'
Tro bevisas i handling
14 Kära bröder, vad är det för nytta med att säga att ni har tro och är kristna, om ni inte bevisar det genom att hjälpa andra? Kan en sådan tro frälsa någon?
15 Om ni har en vän, som behöver mat och kläder
16 och ni säger till honom: Ja, adjö då, och Gud välsigne dig, håll dig varm och ät dig mätt, och inte ger honom kläder eller mat, vad ligger det för värde i ett sådant handlingssätt?
17 Därför måste ni inse att det inte räcker med att bara ha tro. Ni måste också göra gott. En tro, som inte visar sig genom goda gärningar, är ingen tro. Den är bara tomma ord.
18 Men någon kanske invänder: Vägen till Gud går genom tron och inte genom att göra gott. Då svarar jag: Bevisa för mig att du tror, så ska jag låta mina handlingar bevisa min tro. Vem som helst kan av mitt handlingssätt se att jag har tro.
19 Finns det fortfarande någon bland er som anser att det räcker med bara tro? Att tro på en Gud? Ja, kom ihåg att de onda andarna också tror på Gud - så starkt att de darrar av skräck.
20 Dåre! När ska du lära dig att en tro som inte uträttar vad Gud vill är värdelös? En tro som inte medför goda gärningar är inte någon verklig tro.
21 Kommer ni inte ihåg att till och med vår far Abraham hade det rätt ställt med Gud, genom att han var villig att lyda Gud - också när det innebar att han skulle offra sin son Isak på altaret?
22 Där kan ni se att han trodde på Gud så helt och fullt att han var villig att göra vad Gud än sa till honom. Hans tro blev fullkomlig genom hans lydnad i handling.
23 På så sätt skedde precis det som Skriften sa: Abraham trodde på Gud och blev därmed rättfärdig inför honom. Han fick ett rätt förhållande till Gud. Han kallades till och med Guds vän.
24 Därför kan ni se att en människa blir frälst genom vad hon gör, och inte bara genom vad hon tror.
25 Rahav, den prostituerade kvinnan i Jeriko, är ett exempel på detta. Hon blev räddad genom vad hon gjorde, när hon gömde budbärarna och släppte ut dem en annan väg och förde dem i säkerhet.
26 På samma sätt som kroppen är död, när det inte finns någon ande i den, är tron död om den inte tar sig uttryck i goda gärningar.
Petrus förnekar att han känner Jesus
66-67 Under tiden väntade Petrus på gårdsplanen. En av tjänsteflickorna, som arbetade hos översteprästen, lade märke till Petrus, som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade ett ögonblick på honom och sa sedan: Du var också tillsammans med Jesus, nasarén!
68 Petrus nekade till det: Jag vet inte vad du talar om! utbrast han och gick bort till andra sidan av gårdsplanen. Just då gol tuppen.
69 Flickan såg honom stå där och sa då högt till de andra: Där är han! Han är en lärjunge till Jesus!
70 Men Petrus nekade ännu en gång.Lite senare sa några andra, som stod runt elden, till Petrus: Visst är du en av hans vänner? Man hör på dig att du kommer från Galileen.
71 Då började han svära och förbanna: Jag känner inte den där karln, som ni talar om! skrek han.
72 Just då gol tuppen för andra gången, och i samma ögonblick for Jesu ord genom Petrus hjärna: Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger. Och han började gråta.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®