Book of Common Prayer

Herren är min lycka

16 Skydda mig, Gud, för du är min räddning och min tillflykt.

² Jag sa till Herren: Du är min Herre, och allt gott kommer från dig.

³ Min största lycka är att vara tillsammans med människor som gör din vilja, för de är de verkligt ädla människorna i landet.

⁴ Alla som väljer andra gudar kommer att dra olycka över sig. Jag tänker inte offra tillsammans med dem, och jag vill inte ens uttala deras gudars namn.

⁵ Herren själv är mitt arv, ja, mitt allt. Han ger mig allt jag behöver,

⁶ och min framtid ligger i hans händer. Vilket underbart arv!

⁷ Jag vill lova Herren, som ger mig råd och under natten talar till mitt samvete. Det är då Herren säger till mig vad jag ska göra.

⁸ Jag tänker alltid på honom, och eftersom han är så nära, behöver jag aldrig snubbla eller falla.

⁹ Mitt hjärta är fyllt av glädje, och jag får bo i trygghet, för du kommer inte att lämna mig bland de döda.

¹⁰ Du tänker inte tillåta att den som du älskar får ruttna i graven.

¹¹ Du har låtit mig uppleva livets glädje och din egen underbara, eviga närvaro.

Jag är i nöd

17 Var rättvis mot mig, Herre! Jag har varit ärlig och gjort vad som är rätt. Lyssna därför till mitt innerliga rop och

² frikänn mig! Du vet vad som är sant.

³ Du har prövat mig och genomskådat mina hemligaste tankar. Du har till och med kommit om natten och inte funnit något ont hos mig, och du vet att jag har talat sanning.

⁴ Jag har lytt dina bud och hållit mig borta från män som brukar våld.

⁵ Jag har alltid gått dina vägar.

⁶ Jag ber till dig, därför att jag vet att du ska svara mig, Gud! Ja, lyssna till mina ord.

⁷ Visa mig hur mycket du älskar mig, du som är en Frälsare för alla som söker din hjälp mot sina fiender!

⁸ Skydda mig som din ögonsten, göm mig under dina vingars skugga!

⁹ Mina fiender omger mig. De har mord i blicken.

¹⁰ De är skoningslösa och visar ingen medkänsla. Hör, hur de skryter!

¹¹ Överallt omringar de mig och kan när som helst slå mig till marken.

¹² De är som lejon, ivriga att slita sönder sitt byte, som unga lejon som ligger på lur och väntar på sitt tillfälle.

^13-14 Herre, kom och gå emot mina fiender! Slå ner dem! Rädda mig från denna världens människor som har allt de behöver, dessa människor som du här i livet har överöst med dina rikedomar, så att också deras barn och barnbarn kan leva i överflöd.

¹⁵ Men min glädje beror inte på att jag är rik, utan på att jag inte gjort något orätt. Och när jag vaknar upp i himlen, kommer jag att vara mer än nöjd, för jag ska då få se dig ansikte mot ansikte.

Nödrop och vånda

^1-2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Varför vägrar du att hjälpa mig eller att ens lyssna till mina suckar?

³ Dag och natt har jag gråtit och bett om din hjälp, men jag får inget svar,

^4-5 och ändå är du helig.Våra förfäders lovsång omgav din tron. De litade på dig, och du befriade dem.

⁶ Du hörde deras rop om hjälp och räddade dem. De blev aldrig besvikna när de sökte din hjälp.

⁷ Men jag är en mask och inte en människa, hånad och föraktad av mitt eget folk och av hela mänskligheten.

⁸ Alla som ser mig räcker ut tungan och skakar på huvudet.

⁹ Är det han som litar på Gud? säger de och skrattar hånfullt. Är det han som påstår att Gud älskar honom? Varför befriar Herren honom då inte?

^10-12 Herre, du har hjälpt mig förr! Du har skyddat mig ända sedan jag föddes och vakat över mig medan jag växte upp. Sedan barndomen har jag litat på dig. Du har alltid varit min Gud. Lämna mig inte nu när svårigheterna är nära. Det finns ingen annan som kan hjälpa mig!

¹³ Jag är omgiven av fruktansvärda fiender, starka som Basans tjurar.

¹⁴ De kommer mot mig med öppna gap, ja, som rytande lejon som anfaller sitt byte.

¹⁵ Min styrka har runnit bort som vatten, och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta smälter som vax,

¹⁶ min styrka har torkat ihop som lera i solen. Min tunga klibbar fast i munnen, och du har lämnat mig att dö på marken.

¹⁷ Onda människor omger mig som en flock vilda hundar. De har genomborrat mina händer och fötter,

¹⁸ och jag kan räkna varje ben i min kropp. Titta, hur dessa onda män stirrar på mig och njuter!

¹⁹ De kastar tärning om mina kläder.

²⁰ Herre, håll dig inte undan! Gud, min styrka, skynda dig och hjälp mig!

²¹ Rädda mig från döden! Skona mitt dyrbara liv så att dessa onda människor inte tar det!

²² Rädda mig från lejonens gap och från de vilda tjurarnas horn. Ja, Gud, du kommer att svara mig och befria mig.

²³ Jag ska göra ditt namn känt bland mitt folk. Jag ska stå upp inför församlingen och vittna om allt det underbara som du har gjort.

²⁴ Prisa Herren, alla ni som fruktar honom, kommer jag att säga. Frukta och ära hans namn, ni ättlingar till vår stamfar Jakob! Låt hela Israel sjunga lovsånger till Herren,

²⁵ för han har inte slagit dövörat till för mina nödrop. Han har inte vänt sig bort ifrån mig. När jag ropade till honom svarade han mig.

²⁶ Ja, jag ska stå upp och ära dig inför allt folket. Jag ska offentligt uppfylla mina löften inför alla dem som ärar och fruktar ditt namn.

²⁷ De fattiga ska äta och bli mätta. Och alla som söker Herren ska finna honom och prisa hans namn. Så länge de lever ska de ha framgång.

²⁸ Hela jorden ska se det och återvända till Herren, ja, folken i varje land ska tillbe honom.

²⁹ Herren är kung och regerar över alla folk.

³⁰ Ja, alla dödliga både stolta och ödmjuka ska tillsammans tillbe honom.

³¹ Våra barn ska också tjäna honom, och de ska få höra om Herren och hans under.

³² Och kommande generationer ska också få höra vad han har gjort för oss.

Förberedelser för tempelbygget

5 Kung Hiram från Tyrus hade alltid varit en stor beundrare av David. När han fick höra att Davids son Salomo hade blivit Israels nye kung, sände han ambassadörer att gratulera Salomo och framföra välgångsönskningar.

^2-3 I sitt svar sa Salomo:På grund av krig och hot från alla sidor kunde min far inte bygga ett tempel åt Herren förrän alla fiender kuvats.

⁴ Men nu har Herren min Gud gett Israel fred och lugn vid alla gränser, och jag har inga fiender inne i landet.

⁵ Därför planerar jag nu att bygga ett tempel åt Herren, min Gud, precis som han sa till min far att jag skulle göra: 'Din son ska bli din efterträdare på tronen och bygga ett tempel åt mig.'

⁶ Nu ber jag dig att hjälpa mig med detta projekt. Skicka dina skickligaste yrkesmän till Libanon för att hugga ner cedrar åt mig. Jag ska skicka dit män som kan arbeta tillsammans med dem. Jag ska betala vilken lön du än begär, för som du vet finns det ingen i Israel som är lika skicklig att hugga timmer som sidonierna.

⁷ Hiram kände sig mycket nöjd med Salomos meddelande. Pris ske Gud, som gett David en sådan vis son till kung över Israels folk, sa han.

⁸ Han svarade Salomo: Jag har tagit emot ditt meddelande, och jag ska göra allt som du har bett mig beträffande timret. Jag kan förse dig med både cedrar och cypresser.

⁹ Mina män ska föra virket från Libanon ner till havet för att sedan flotta det utmed kusten och leverera det dit du vill ha det. Vad beträffar ersättningen så kan du betala med livsmedel till mitt hushåll.

¹⁰ Hiram skaffade alltså Salomo allt det virke av ceder och cypress som han önskade,

¹¹ och som betalning sände Salomo till hans hushåll 2.000 ton vete och 400.000 liter ren olivolja. Leveransen av detta pågick under flera år.

¹² Herren uppfyllde sitt löfte och gav Salomo vishet. Och Hiram och Salomo undertecknade ett fredsavtal med varandra.

¹³ Salomo inkallade 30.000 arbetare från hela Israel till arbetet i Libanon.

¹⁴ Salomo lät dem arbeta i skift om 10.000 man, en månad i Libanon och två månader hemma. Adoniram övervakade arbetet.

¹⁵ Salomo hade ytterligare 70.000 arbetare, som var med som bärare och hantlangare, och 80.000 stenhuggare.

¹⁶ Ett antal av 3.300 förmän övervakade och ledde arbetet.

¹⁷ Till templets grund bröt man stora stenblock av yppersta kvalité.

¹⁸ Salomos och Hirams skickliga hantverkare och män från Gebal högg timret och avpassade virket och stenblocken för tempelbygget.

Salomo börjar bygga templet

6 Det var på våren under Salomos fjärde regeringsår och i den andra månaden, 480 år efter det att Israels folk lämnat slaveriet i Egypten, som Salomo började bygga templet.

⁷ Stenarna, som användes vid tempelbygget, hade huggits färdiga redan vid stenbrottet, och därför kunde hela byggnaden uppföras utan ljudet från hammare, yxa eller andra verktyg.

Paulus blir ormbiten på Malta

^1-2 Vi fick snart reda på att vi var på ön Malta. Öns befolkning var mycket vänlig mot oss och gjorde i ordning en brasa på stranden för att välkomna oss, och för att vi skulle kunna värma oss i regnet och kylan.

³ Medan Paulus samlade ett fång grenar för att lägga på elden, blev han plötsligt biten av en huggorm. Den hade lockats fram av värmen, och nu högg den sig fast i hans hand.

⁴ Öborna såg den hänga där och sa till varandra: Han är säkert en mördare! Fastän han har klarat sig undan havet låter inte rättvisan honom leva.

⁵ Paulus skakade av sig ormen i elden och verkade helt oskadd.

⁶ Men människorna väntade att hans hand skulle svullna upp eller att han skulle falla ner död. När de hade väntat länge och väl och inget hade hänt med Paulus, ändrade de uppfattning och betraktade honom som en gud.

⁷ Nära stranden där vi kom i land fanns en stor gård som tillhörde öns landshövding, Publius. Han välkomnade oss artigt och gav oss mat, och vi var hans gäster i tre dagar.

⁸ Nu visade det sig att Publius far var sjuk i feber och dysenteri. Paulus gick in och bad för honom och lade sina händer på honom och botade honom.

⁹ Då kom alla andra sjuka människor på ön till Paulus, och de blev också botade.

¹⁰ De visade sin tacksamhet genom att överhopa oss med gåvor. Och när det var dags för oss att segla iväg, kom folk ombord med allt möjligt som vi kunde behöva för resan.

¹¹ Det dröjde tre månader efter skeppsbrottet innan vi hissade segel igen, och den här gången var det med Tvillingbröderna från Alexandria, ett skepp som hade övervintrat på ön.

¹² Vi lade först till i Syrakusa där vi stannade tre dagar.

¹³ Därifrån for vi längs kusten till Regium. En dag senare började det blåsa sydlig vind, och följande dag anlände vi till Puteoli,

¹⁴ där vi fann några troende. De bad oss att stanna hos dem i sju dagar, och det gjorde vi. Sedan seglade vi vidare till Rom.

Paulus hålls under bevakning i Rom

¹⁵ Bröderna i Rom hade hört att vi var på väg och kom och mötte oss redan vid Forum Appii. Andra förenade sig med oss vid Tres Tabernae, och när Paulus såg dem tackade han Gud och fick nytt mod.

¹⁶ När vi kom fram till Rom fick Paulus lov att bo var han ville, men han vaktades av en soldat.

²⁷ Ni kommer att svika mig allesammans, sa Jesus till dem, för genom profeterna har Gud sagt: 'Jag ska döda herden och fåren kommer att skingras åt alla håll.'

²⁸ Men sedan jag uppstått till livet igen kommer jag att gå före er till Galileen och möta er där.

²⁹ Då sa Petrus: Även om alla de andra sviker dig kommer inte jag att göra det!

³⁰ Petrus, sa Jesus, innan tuppen har galit två gånger i morgon bitti, kommer du att ha förnekat mig tre gånger.

³¹ Nej! utropade Petrus. Inte ens om jag måste dö med dig! Jag kommer aldrig att förneka dig! Och alla de andra sa detsamma.

Jesus ber i Getsemane

³² De kom så till en olivlund, som kallades Getsemane, och Jesus sa till lärjungarna: Sätt er här medan jag går bort och ber.

³³ Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av fasa och djup ångest.

³⁴ Och han sa till dem: Jag är nära att bryta samman under den börda jag måste bära. Stanna kvar hos mig och lämna mig inte ensam.

³⁵ Han gick lite längre bort och föll på knä, och han bad att den fruktansvärda stund som väntade honom om möjligt aldrig skulle behöva komma.

³⁶ Far, bad han, allt är möjligt för dig. Bevara mig från detta lidande. Men jag vill att din vilja ska ske och inte min.

³⁷ Sedan kom han tillbaka till de tre lärjungarna och fann att de sov.Simon, sa han till Petrus, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en enda timme?

³⁸ Vaka och be, annars kan Frestaren övermanna er. Ni vill gärna göra ert bästa, men i er själva är ni svaga.

³⁹ Så gick han bort igen och bad till Gud med samma ord.

⁴⁰ När han sedan kom tillbaka till de tre lärjungarna fann han att de sov igen. De kunde inte ens hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.

⁴¹ När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: Sover ni fortfarande och vilar er? Men nu är det dags! Tiden är inne! Nu ska jag överlämnas i onda människors händer.

⁴² Res er upp! Vi måste gå. Här kommer den som förråder mig!