Book of Common Prayer
145 Från djupet av mitt hjärta ber jag till dig. Svara mig, Herre, så ska jag följa dina lagar!
146 Fräls mig, ropar jag, för jag lyder dig.
147 Tidigt på morgonen, innan solen har gått upp, ber jag till dig och visar dig att jag litar på dig.
148 Jag håller mig vaken om natten för att tänka på dina löften.
149 Lyssna till mig och ge mig nytt mod, du som är så kärleksfull och god!
150 Nu kommer dessa grymma människor för att anfalla mig,
151 men du är nära mig, Herre. Alla dina bud är grundade på sanningen.
152 Redan som ung lärde jag mig att din vilja aldrig förändras.
153 Se hur jag lider! Rädda mig därför, för jag har inte varit olydig mot dina befallningar!
154 Ja, rädda mig och ge mig livet tillbaka, precis som du har lovat.
155 De ogudaktiga ska inte bli frälsta, för de bryr sig inte om dina lagar.
156 Herre, vad stor din barmhärtighet är! Ge mig nytt mod genom dina rättvisa domar!
157 Mina fiender förföljer mig och försöker att få mig att inte lyda din lag. Men jag håller fast vid den.
158 Jag känner avsky och äckel inför dessa förrädare som sätter sig över dina lagar.
159 Herre, du vet hur mycket jag verkligen älskar dina bud. Ge mig nu livet och hälsan tillbaka!
160 Allt är sant och tillförlitligt i ditt ord. Dina befallningar är eviga.
161 Maktfullkomliga människor har förföljt mig, även om de inte haft någon orsak till det. Bara dina ord gör intryck på mig.
162 Jag är glad över dina lagar, precis som den som finner en värdefull skatt.
163 Jag hatar all slags falskhet, men jag älskar dina lagar!
164 Jag prisar dig sju gånger om dagen, därför att dina lagar är goda och rätta!
165 De som älskar dina lagar lever i fullständig frid och snubblar inte på vägen.
166 Jag väntar på din frälsning, Herre. Därför har jag följt dina lagar.
167 Jag älskar din undervisning, och jag har lyssnat till den.
168 Ja, alla dina befallningar och uppmaningar har jag uppriktigt följt. Du vet även detta, du som vet allt om mig.
169 Herre, lyssna till mina böner! Och låt mig förstå alltmer av ditt ord!
170 Hör mina böner, och rädda mig, som du också lovat!
171 Jag prisar dig för att jag får lära mig dina lagar.
172 Jag ska sjunga en sång om ditt ord för allt vad du befallt är gott.
173 Var därför beredd och grip in och hjälp mig, för jag har valt att göra din vilja!
174 Herre, jag längtar efter din frälsning, och din lag är min stora glädje.
175 Låt mig få leva länge så jag kan prisa dig. Låt dina lagar bli min hjälp!
176 Jag har vandrat bort som ett vilsegånget får. Kom och leta rätt på mig, för jag tillhör dig. Inte någonting av det du befallt har jag glömt.
Lycklig är den som lyder Herren
128 Välsignad är den som fruktar Herren och litar på honom, ja, välsignad är den som lyder honom.
2 Det du förtjänat, ska du kunna njuta av. Det går dig väl och lyckan är på din sida.
3 Din hustru kommer att likna en fruktbar vinstock med många druvor. Och se på alla hennes barn! De sitter runt middagsbordet, lika friska och starka som unga olivträd.
4 Så belönar Herren den som respekterar och ärar honom.
5 Herren ska välsigna dig, han som bor på berget Sion. Så länge du lever ska du se att det går väl för Jerusalem.
6 Må du leva så länge att du kan glädja dig över dina barnbarn. Må Guds frid vila över Israel!
Ständigt förföljda men aldrig utplånade
129 Ända från min tidigaste ungdom, säger Israel, har jag blivit förföljd.
2 Men det är inte ute med mig! Mina fiender har aldrig lyckats utplåna mig!
3-4 Min rygg är sönderslagen av deras piskor. Det är som de kört fram med en plog över mig. Men Herren har visat att man kan lita på honom. Han har krossat kedjorna som dessa Guds fiender hade bundit mig med.
5 Låt alla dem som hatar Jerusalem bli besegrade och ta till flykten.
6-7 Må de bli som gräs i dålig jord, som vissnar och blir brunt när det är halvvuxet. Den som skördar struntar i det, och ingen binder samman det.
8 Och ingen som går förbi dem ropar: Herrens välsignelse är över er! Vi välsignar er i Herrens namn.
En bön mitt I förtvivlan
1-2 Från djupet av mitt hjärta ropar jag förtvivlad till dig om hjälp: Hör mig! Svara mig och hjälp mig!
3 Om du utan barmhärtighet kommer ihåg våra synder, vem kan då bestå?
4 Men du förlåter oss för att vi ska ära och lyda dig.
5 Jag sätter mitt hopp till Herren, och av hela hjärtat väntar jag på att han ska tala till mig.
6 Jag längtar efter Herren mer än vaktposten längtar efter att det äntligen ska bli morgon.
7 Israel, hoppas på Herren! Bara han är kärleksfull och god och beredd att förlåta synder.
8 Han ska själv befria Israel från all dess synd.
David sörjer sin son Absalom
19 Sedan sa Ahimaas, Sadoks son: Jag vill genast meddela kung David de goda nyheterna att Herren har räddat oss från vår fiende.
20 Nej, sa Joab till honom. Det är inga goda nyheter för kungen att få höra att hans son är död. Du kan få bli min budbärare en annan gång.
21 Sedan sa Joab till en man från Etiopien: Gå och berätta för kungen vad du har sett! Mannen bugade sig då för Joab och skyndade iväg.
22 Men Ahimaas sa till Joab: Jag vill också gå!Nej, det behöver du inte, min vän, svarade Joab. Vi har inga fler nyheter att förmedla, och särskilt inga som budbäraren kommer att belönas för.
23 Ja, men låt mig få gå ändå, tiggde han.Slutligen sa Joab: Ge dig iväg då! Då tog Ahimaas en genväg över fälten och kom fram före etiopiern.
Paulus förs till Caesarea
23-24 Sedan kallade han på två av sina officerare och sa: Beordra tvåhundra soldater att vara klara att marschera till Caesarea klockan nio i kväll, tillsammans med tvåhundra spjutkastare och sjuttio ryttare. Ge Paulus en häst att rida på och se till att han kommer välbehållen fram till landshövdingen Felix.
25 Sedan skrev han följande brev till landshövdingen:
26 Från Claudius Lysias.Till Hans excellens landshövdingen Felix. Varmaste hälsningar.
27 Den här mannen greps av judarna. De skulle just till att döda honom när jag skickade ut soldater för att befria honom, för jag fick veta att han är romersk medborgare.
28 Sedan tog jag honom till deras råd för att försöka få reda på vad han hade gjort.
29 Jag förstod snart att det var något som hade att göra med deras judiska religion, och alltså ingenting som bör bestraffas med fängelse eller döden.
30 Men när jag fick höra talas om att man planerade att mörda honom, beslöt jag att skicka honom till dig. Jag tänker uppmana hans åklagare att komma med sina anklagelser till dig.
31 Samma natt förde soldaterna enligt sina order Paulus till Antipatris.
32 De återvände till kasernen nästa morgon och lät sedan ryttarna fortsätta med honom till Caesarea.
33 När de kom fram till Caesarea överlämnade de brevet till landshövdingen och förde också in Paulus till honom.
34 Han läste brevet och frågade sedan Paulus varifrån han kom.Kilikien, svarade Paulus.
35 Jag ska ta upp ditt fall när dina åklagare kommer, sa landshövdingen. Sedan befallde han att Paulus skulle förvaras i fängelset i kung Herodes palats.
Frågan om att betala skatt
13 I stället skickade de dit några fariseer och anhängare till kung Herodes för att diskutera med honom och hoppades att han skulle säga något som de kunde arrestera honom för.
14 Mästare!, sa de inställsamt. Vi vet att du inte är rädd för att hålla dig till sanningen. Du frågar inte efter vad folk tycker och tänker, utan säger oss rakt på sak hur vi ska leva efter Guds vilja. Kan du inte säga oss, om det är Guds vilja att vi ska betala skatt till den romerska staten. Ska vi göra det eller inte?
15 Jesus genomskådade deras knep och sa: Visa mig ett mynt så ska jag säga er det.
16 De gav honom ett romerskt mynt och han frågade dem: Vems bild och namn är det här? De svarade: Kejsarens.
17 Då så, sa han, ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud. Och de förundrade sig över vad han sa.
Frågan om uppståndelsen
18 Sedan kom några saddukeer till Jesus. Dessa människor tror inte på uppståndelsen från de döda, och de sa:
19 Herre, Mose gav oss en lag som säger att när en man dör barnlös, ska mannens bror gifta sig med änkan och skaffa söner i sin brors namn.
20-22 Det var en gång sju bröder. Den äldste gifte sig men dog, utan att lämna några barn efter sig. Den andre brodern gifte sig därför med änkan, men snart dog också han och lämnade inte heller några barn efter sig. Då gifte sig näste bror med henne och han dog också. Så pågick det tills denna kvinna hade varit gift med alla sju, utan att ha fått några barn. Till sist dog också hon.
23 Nu vill vi veta en sak: Vems fru kommer hon att bli efter uppståndelsen? Alla sju bröderna hade ju varit gifta med henne?
24 Jesus svarade: Ert problem beror på att ni inte känner Skriften och inte heller Guds kraft.
25 När de döda uppstår kommer de inte att vara gifta eller gifta sig, utan leva som änglarna i himlen.
26 Men nu till frågan om det kommer att bli någon uppståndelse: Har ni aldrig läst om Mose och hur Gud i den brinnande busken sa till honom: 'Jag är Abrahams Gud och jag är Isaks Gud och jag är Jakobs Gud.'
27 Det betyder alltså att Gud talar om dessa som levande, fastän de varit döda i hundratals år. Han skulle inte ha sagt: 'Jag är deras Gud' om sådana som inte existerar! Ni har fullständigt kommit på villovägar när det gäller uppståndelsen från de döda.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®