Book of Common Prayer

Har Gud inte hållit sitt ord

^1-2 I evighet ska jag sjunga om Herrens godhet! Unga och gamla ska få höra hur trofast du är.

³ Din kärlek och din trofasthet varar så länge himlen består.

^4-5 Herren Gud säger: Jag har under ed lovat min tjänare David att sätta hans ättlingar som kungar på hans tron, från och med nu och för all framtid!

⁶ Himlen ska prisa dina under, Herre. Hela skaran av änglar ska prisa dig för din trofasthet.

⁷ För vem i hela himlen kan jämföra sig med Gud? Inte ens de mäktigaste bland änglarna är som han.

⁸ I den himmelska rådsförsamlingen känner man bävan inför honom. Ja, alla fruktar honom.

⁹ Herre, du Gud över himmel och jord, var finns det någon så mäktig som du? Du är trofast i allt vad du gör.

¹⁰ Du härskar över haven. När vågorna rasar talar du, och det blir lugnt.

¹¹ Du har besegrat det högfärdiga Egypten och krossat det. Du har skingrat dina fiender med din kraft.

¹² Himlen och jorden tillhör dig, för allt detta har du skapat.

¹³ Du skapade norr och söder! Och berget Tabor och berget Hermon är glada för att du har skapat dem!

¹⁴ Din arm är väldig! Din hand är stark, och du lyfter den med makt.

^15-16 Ditt kungarike är grundat på rättvisans och rättfärdighetens pelare. I allt vad du gör visar du din kärlek och trofasthet. Lyckliga är de människor som jublar högt inför dig, de vandrar i din närvaros ljus.

¹⁷ De gläder sig dag för dag för de vet att man kan lita på dina löften.

¹⁸ Du är deras styrka. Genom din kärlek vinner de anseende och makt!

¹⁹ Ja, Herren själv är vår beskyddare, och han, Israels Helige, har gett oss vår kung.

²⁰ I en syn talade du för länge sedan till dina trogna tjänare och sa: Jag har utvalt en ung man bland folket till att bli kung.

²¹ Det är min tjänare David! Med helig olja har jag smort honom till kung.

²² Jag ska göra honom stark och mäktig.

²³ Hans fiender ska inte besegra honom. Inte heller ska de ogudaktiga människorna kunna störta honom.

²⁴ Jag ska slå ner hans motståndare framför ögonen på honom och utrota dem som hatar honom.

²⁵ Jag ska skydda honom och alltid välsigna honom, och därför att jag ger honom mitt stöd ska han bli mäktig.

²⁶ Hans rike ska sträcka sig från floden Eufrat till Medelhavet,

²⁷ och när han ber ska han säga: 'Du är min Gud, min Far och min frälsnings klippa.'

²⁸ Jag ska ge honom en förstfödd sons alla rättigheter och göra honom till den mäktigaste kungen på jorden.

²⁹ Jag ska älska honom i evighet och hålla mitt löfte till honom. Mitt förbund med honom kommer aldrig att ta slut.

³⁰ Hans kungasläkt ska aldrig dö ut, och en arvinge till honom ska alltid vara kung.

^31-33 Om hans barn inte lyder mina lagar och inte följer dem, och om de inte håller mina bud, kommer jag att straffa dem för deras trolöshet.

³⁴ Men jag ska aldrig sluta att älska David eller svika mitt löfte.

³⁵ Nej, jag ska inte bryta mitt förbund, och jag tänker inte ändra på ett enda ord av vad jag har sagt,

^36-37 för jag har lovat David - och en helig Gud kan aldrig ljuga - att hans ättlingar ska få regera till tidens slut.

³⁸ Hans tron ska bestå för all framtid liksom månen, mitt trofasta vittne i skyn!

³⁹ Varför har du då övergett mig? Varför är du så vred mot den som du har utvalt till kung?

⁴⁰ Har du upphävt ditt förbund med din tjänare? Du har ju kastat hans krona i smutsen.

⁴¹ Du har brutit ner murarna i den stad, som skyddade honom, och raserat varje borg som försvarade honom.

⁴² Alla som har kommit dit har plundrat honom och grannfolken har hånat honom.

⁴³ Du har låtit hans fiender segra, och de är glada.

⁴⁴ Du har gjort hans vapen obrukbara och vägrat hjälpa honom i striden.

⁴⁵ Du har gjort slut på hans härlighet som kung och vält omkull hans tron.

⁴⁶ Du har gjort honom gammal i förtid, ja, du har klätt honom i vanära.

⁴⁷ Herre, hur länge ska detta fortsätta? Ska du hålla dig gömd för mig i evighet? Hur länge kommer din vredes glöd att vara?

⁴⁸ Tänk på hur kort du har gjort människans livstid. Du har skapat henne till att leva ett flyktigt ögonblick.

⁴⁹ Ingen människa kan leva för evigt. Vem kan komma undan döden?

⁵⁰ Herre, var finns nu den kärlek du brukade bevisa mig? Var är den trohet du lovade David?

⁵¹ Herre, se hur alla människor föraktar din tjänare!

⁵² Dina fiender hånar mig, mig som du smorde till kung.

⁵³ Trots detta är Herren välsignad i evighet! Amen, ja, amen!

^21-24 När kung David hörde vad som hänt blev han oerhört arg. Absalom sa inte ett ord till Amnon trots att han hatade honom djupt på grund av övergreppet mot Tamar.Två år senare, när Absalom klippte sina får vid Baal-Hasor i Efraim, inbjöd han sin far och alla sina bröder att komma och fira detta tillfälle.

²⁵ Kungen svarade: Nej, min son, om vi kommer allesammans, så skulle det bli för mycket för dig. Absalom bad honom igen, men fick åter ett nekande svar.

²⁶ Om inte du kan komma själv, kan du kanske skicka min bror Amnon i stället? föreslog Absalom.Varför just Amnon? undrade kungen.

²⁷ Men Absalom var ivrig och stod på sig, tills kungen slutligen gav med sig och lät alla sina söner fara dit.

²⁸ Absalom sa till sina män: Vänta tills Amnon blir full och döda honom sedan, när jag ger tecken! Var inte rädda! Jag är den som ger order här, och detta är en befallning. Visa att ni är modiga och gör som jag säger.

^29-30 De dödade Amnon som planerat. Alla hans bröder flydde sedan därifrån på sina mulor.Medan de var på väg tillbaka till Jerusalem, fick David höra ett rykte att Absalom skulle ha dödat alla sina bröder, och att ingen längre fanns i livet!

³¹ Kungen for då upp, slet av sig manteln och kastade sig raklång på marken. Hans rådgivare rev sönder sina kläder i skräck och sorg.

^32-33 Men Jonadab, son till Davids bror Simea, sa: Nej, alla har inte dödats! Det är bara Amnon! Absalom har planerat detta allt sedan Amnon förgrep sig på Tamar. Tro därför inte att alla dina söner är döda. Bara Amnon är död.

³⁴ Men Absalom flydde för att komma undan.Plötsligt fick en av vaktposterna på Jerusalems mur se en massa folk på vägen västerut komma nerför bergssluttningen.

³⁵ Titta där! sa Jonadab till kungen.Där kommer dina söner, precis som jag sa.

³⁶ Innan han slutat tala var de framme, och de grät och snyftade, och detsamma gjorde också kungen och hans tjänare.

^37-39 Absalom flydde till kung Talmai, Ammihurs son i Gesur, och stannade där i tre år. Men David, som under tiden kom över sin sorg, längtade efter Absalom och avstod från alla planer på att strida mot honom.

¹⁷ När vi kom fram till Miletos skickade han ett meddelande till de äldste i församlingen i Efesos och bad dem komma ner till båten för att träffa honom.

¹⁸ När de hade anlänt sa han till dem: Ni vet att från den dag då jag satte min fot i Turkiet och till nu,

¹⁹ har jag ödmjukt tjänat Herren under tårar, och jag har varit hotad till livet på grund av judarnas sammansvärjningar.

²⁰ Ändå har jag aldrig tvekat att säga sanningen, vare sig offentligt eller i era hem.

²¹ Jag har haft samma budskap till både judar och icke-judar och allvarligt uppmanat dem att vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus Kristus.

²² Och nu ska jag resa till Jerusalem för jag dras oemotståndligt dit av den helige Ande. Jag vet inte vad som väntar mig,

²³ utom det att den helige Ande har sagt till mig i stad efter stad att fängelse och lidande ligger framför mig.

²⁴ Men livet är inte värt något, om jag inte använder det för att utföra den uppgift som Herren Jesus har gett mig, det vill säga att berätta de goda nyheterna om Guds väldiga godhet och kärlek för andra.

²⁵ Och nu vet jag att ingen av er som jag umgåtts med och predikat de goda nyheterna för, någonsin kommer att få se mig igen.

²⁶ Och jag vill göra det fullständigt klart att jag inte är skyldig till att någon människa går förlorad,

²⁷ för jag har inte tvekat att förkunna hela Guds frälsningsplan för världen.

²⁸ Var nu på er vakt! Se till att ni föder och vårdar Guds hjord, hans församling som är köpt med hans Sons blod, för den helige Ande har lagt ansvaret på er som ledare.

²⁹ Jag vet mycket väl att sedan jag har lämnat er, kommer falska lärare att uppträda som glupska vargar bland er. De kommer inte att skona hjorden.

³⁰ Några av er kommer själva att förvränga sanningen för att få anhängare.

³¹ Var på er vakt! Kom ihåg de tre år som jag tillbringade hos er, och hur jag hela tiden, både dag och natt, med tårar vakade över er.

³² Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans vård och åt hans underbara ord, som ska bygga upp er tro och ge er hela det arv som tillhör dem han har utvalt.

³³ Jag har aldrig krävt ett öre av er.

³⁴ Ni vet att jag har använt mina händer för att kunna betala för mig, och till och med för att kunna fylla behoven hos dem som följt med mig.

³⁵ Och jag har alltid varit ett föredöme för er i fråga om att hjälpa de fattiga, för jag har kommit ihåg Herren Jesu ord: 'Det ger mer välsignelse att ge än att få.'

³⁶ När Paulus hade slutat tala knäböjde han och bad med dem,

³⁷ och de grät högt då de omfamnade honom och sa adjö.

³⁸ Och det som bedrövade dem allra mest var att han sa att de aldrig mer skulle träffas. Sedan följde alla honom ner till båten.

⁴² Men om någon berövar dessa små deras tro på mig, ja, det skulle då vara bättre för den människan att man hängde en tung kvarnsten runt halsen på henne och kastade henne i havet.

Jesus varnar för frestelse

^43-44 Om din hand är orsak till att du kommer bort från Gud, så hugg av den. Det är bättre att gå in i det eviga livet med en hand än att med alla lemmar i behåll kastas i helvetet, i den eld som aldrig slocknar.

^45-46 Om din fot får dig på fall, så hugg av den. Det är bättre för dig att vara handikappad för alltid än att med båda fötterna i behåll marschera mot helvetet.

⁴⁷ Och om ditt öga får dig att synda, så riv ut det. Det är bättre att gå in i Guds rike med ett öga, än att ha båda i behåll och kastas i helvetets eld.

⁴⁸ Där kommer plågorna aldrig att ta slut och elden aldrig att slockna.

⁴⁹ Som man förbereder offerdjuren i templet med salt så måste också ni saltas med eld.

⁵⁰ Salt är gott och nödvändigt så länge det verkar. Sen är det värdelöst. Se därför till att ni inte förlorar er salthalt. Och lev i fred med varandra.