Book of Common Prayer
Längtan till Guds tempel
1-2 Herre, du som är Gud över både himmel och jord, vad jag älskar ditt härliga tempel!
3 O, vad jag längtar, ja, jag nästan förgås av iver att få gå in i dina gårdar och komma nära dig. Med kropp och själ jublar jag inför dig, du den levande Guden.
4 Till och med sparvarna och svalorna är välkomna att bygga bo bland dina altaren och där föda upp sina ungar. Herre, du Gud över himmel och jord, du är min kung och min Gud!
5 Vad lyckliga de är som kan bo i ditt tempel och sjunga lovsånger till dig.
6 De som har sin starkhet i Herren är lyckliga, de som gärna och med glädje drar upp till ditt tempel.
7 När de vandrar genom tårarnas dal blir den fylld av källor, och höstregnet bevattnar landet.
8 De kommer ständigt att växa i styrka, tills de står inför Gud på berget Sion.
9 Herre, du Gud över himmel och jord, hör min bön! Lyssna, Israels Gud!
10 Gud, vår försvarare och vår sköld, välsigna den som du har smort till din kung.
11 En enda dag i ditt tempel är mer värd än tusen dagar någon annanstans! Jag vill hellre vara vaktmästare i min Guds tempel än att bo tillsammans med de ogudaktiga.
12 Herren Gud är vårt ljus och vårt skydd. Han ger oss nåd och ära. Han undanhåller inget gott från dem som vandrar på hans vägar.
13 Herre, du Gud över himmel och jord, välsignade är de som tror på dig!
Elia flyr för sitt liv
19 När Ahab talade om för drottning Isebel vad Elia hade gjort, och att han hade dödat Baals profeter,
2 skickade hon följande meddelande till Elia: Du har dödat mina profeter, och nu svär jag vid gudarna att du vid den här tiden i morgon kväll också kommer att vara död.
3 Då flydde Elia för sitt liv. I Beer-Seba, en stad i Juda, lämnade han kvar sin tjänare.
4 Sedan gick han ensam ut i öknen. Han gick hela dagen och satte sig till slut under en ginstbuske och önskade sig döden.Nu har jag gjort nog, sa han till Herren. Ta mitt liv. Jag ska ju någon gång dö, så det kan lika gärna ske nu.
5 Sedan lade han sig ner under busken och somnade. Men en ängel kom fram och rörde vid honom och sa till honom att resa sig upp.
6 Då upptäckte Elia bröd som hade gräddats på heta stenar och en kruka med vatten. Elia åt och drack, och sedan lade han sig igen.
7 Då kom Herrens ängel tillbaka och rörde vid honom och sa till honom: Res dig upp och ät lite mer, för du har en lång resa framför dig.
8 Elia lydde och reste sig upp. Han åt och drack, och maten gav honom en sådan styrka att han kunde gå fyrtio dygn i sträck till berget Horeb, Guds berg,
9 där han gick in i en grotta för natten.
Gud talar till Elia
Vad gör du här, Elia? frågade Herren honom.10 Jag har arbetat med stor iver för Herren, himlarnas Gud, svarade han. Men Israels folk har brutit sitt förbund med dig och rivit ner alla dina altaren och dödat dina profeter. Nu är det bara jag kvar, och de försöker döda mig också.
11 Gå ut och ställ dig inför mig på berget, befallde Herren honom. Jag ska gå förbi där.Sedan svepte en väldig storm fram över berget, så våldsam att klipporna slets loss, men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en fruktansvärd jordbävning, men Herren var inte i den.
12 Efter jordbävningen kom det en eld, men Herren var inte heller i elden. Efter elden hördes en stilla susning.
Er tro vittnar för oss
3 Börjar vi nu likna de falska lärare ni varit utsatta för? De måste jämt göra ett stort nummer av sig själva, och alltid bära med sig rekommendationsbrev. Jag tror knappast att ni behöver något brev från någon som berättar om oss, eller hur? Och vi behöver inte någon rekommendation från er heller.
2 Det enda brev jag behöver är ni själva! Genom att se på er förvandling kan alla förstå att vi har gjort ett gott arbete ibland er.
3 De kan se att ni är ett brev från Kristus skrivet av oss. Det är inte ett brev skrivet med bläck som Moses lag, inte heller inhugget på stentavlor som de tio budorden, utan en skrift av Guds levande Ande i människors inre.
4 Vi vågar tala på detta sätt om oss själva därför att vi litar på Gud genom Kristus. Han ska hjälpa oss att vara sanna i vad vi säger,
5 inte därför att vi tror att vi i oss själva kan göra något av bestående värde. Vår kraft och vår framgång kommer bara från Gud.
6 Han är den som har hjälpt oss att förkunna denna nya väg till frälsning för andra. Vi säger inte att man måste lyda allt i Guds lag eller också dö, men vi talar om att det finns liv genom den helige Ande. Den gamla vägen ? att försöka bli frälst genom att hålla de tio buden ? slutar med döden. På den nya vägen ger den helige Ande dem liv.
7 Ändå började det gamla lagsystemet, som ledde till döden, med en sådan härlighet att människorna inte kunde stå ut med att se Moses ansikte. För när han gav dem Guds lag, som de skulle lyda, lyste hans ansikte av Guds egen härlighet, även om glansen snart bleknade.
8 Ska inte vi vänta oss en mycket större härlighet i dessa dagar, när den helige Ande ger oss liv?
9 Om den plan som leder till dom var härlig, hur mycket härligare är inte den frälsningsplan som gör människorna rättfärdiga inför Gud?
18 Vi kristna har ingen slöja över våra ansikten. Vi kan vara speglar, som klart återspeglar Herrens härlighet. Och allt eftersom Herrens Ande arbetar inom oss, blir vi mer och mer lika honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®