Book of Common Prayer
Hela skapelsen prisar och ärar Herren
148 Halleluja!
Lova Herren i himlen!
Lova honom i höjden!
2 Lova honom, alla hans änglar,
lova honom, hela hans härskara!
3 Lova honom, sol och måne
lova honom, alla lysande stjärnor!
4 Lova honom, ni himlarnas himmel
och ni vatten ovanför himlen!
5 De ska prisa Herrens namn,
för han gav en befallning, och de skapades.
6 Han gav dem för evigt deras plats.
Han gav en befallning som aldrig kan upphävas.
7 Lova Herren på jorden,
ni havsodjur och alla djup,
8 blixt och hagel, snö och dimma,
du stormvind, som lyder hans ord,
9 alla berg och kullar,
alla fruktträd och cedrar,
10 vilddjur och boskap,
kräldjur och flygande fåglar,
11 alla jordens kungar och folk
med alla sina härskare och domare,
12 unga män och flickor,
gamla och unga.
13 De ska lova Herrens namn.
Endast hans namn är upphöjt,
hans majestät sträcker sig över himmel och jord.
14 Han har lyft ett horn[a] åt sitt folk,
lovprisning för alla sina fromma,
för Israels folk som står honom nära.
Halleluja!
Jubel över seger
149 Halleluja!
Sjung en ny sång till Herren,
hans lov i de frommas församling!
2 Israel ska glädja sig över sin skapare,
Sions folk jubla över sin kung!
3 De ska lova hans namn med dans
och lovsjunga honom till tamburin och harpor.
4 Herren älskar sitt folk,
och de ödmjuka kröner han med räddning.
5 De fromma ska jubla i ära,
sjunga glädjesång på sin bädd.
6 Lovprisning till Gud ska vara i deras mun
och ett skarpt svärd i deras händer,
7 för att hämnas på nationer
och straffa folk,
8 för att binda folkens kungar med kättingar,
sätta järnbojor på deras furstar
9 och verkställa de domar som beslutats mot dem.
En ära är detta för alla hans fromma.
Halleluja!
En avslutande lovsång
150 Halleluja!
Lova Gud i hans helgedom.
Lova honom i hans mäktiga himlafäste.
2 Lova honom för hans väldiga gärningar.
Lova honom för hans oerhörda storhet.
3 Lova honom med trumpetstötar,
med harpa och lyra.
4 Lova honom med tamburiner och dans.
Lova honom med stränginstrument och flöjter.
5 Lova honom med klingande cymbaler,
lova honom med ljudande cymbaler.
6 Må allt som andas prisa Herren!
Halleluja!
Bäva för Herrens fruktansvärda makt, som han visade vid uttåget ur Egypten
114 När Israel drog ut från Egypten,
Jakobs släkt från ett folk med främmande språk,
2 då blev Juda hans helgedom,
Israel hans rike.
3 Havet såg det och flydde,
och Jordanfloden vände tillbaka.
4 Bergen hoppade som baggar,
och höjderna som lamm.
5 Varför flyr du hav,
varför vänder du tillbaka, Jordan?
6 Varför hoppar ni berg som baggar,
ni höjder som lamm?
7 Darra, jord, inför Herren,
inför Jakobs Gud!
8 Han gör klippan till en vattenrik sjö
och stenen till en vattenkälla.
Herren tillhör all ära
115 Inte åt oss, Herre, inte åt oss,
utan åt ditt namn ge ära,
för din nåds och din trofasthets skull.
2 Varför får folk säga:
”Var finns deras Gud?”
3 Vår Gud är i himlen,
och han gör vad han vill.
4 Deras gudar är silver och guld,
människohänders verk.
5 De har mun men kan inte tala,
ögon, men kan inte se.
6 De har öron men kan inte höra,
näsa, men kan inte lukta.
7 De har händer, men kan inte gripa,
och fötter, men kan inte gå.
De ger inga ljud ifrån sin strupe.
8 De som gjort dessa blir som de,
ja, alla som förtröstar på dem.
9 Israel, förtrösta på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
10 Arons släkt, förtrösta på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
11 Alla ni som fruktar Herren, förtrösta på honom!
Han är deras hjälp och sköld.
12 Herren tänker på oss
och vill välsigna Israels folk,
han vill välsigna Arons släkt.
13 Han vill välsigna var och en som fruktar Herren,
små och stora.
14 Må Herren ge många barn till er och era ättlingar.
15 Må ni bli välsignade av Herren,
som har gjort både himmel och jord.
16 Himlen tillhör Herren,
men han har överlämnat jorden åt människorna.
17 De döda prisar inte Herren,
de som har gått ner i tystnaden.
18 Men vi lovar Herren, nu och för evigt!
Halleluja!
Jeremias brev till folket i exil
29 Det här är vad profeten Jeremia skrev i ett brev som han sände från Jerusalem till de äldste som ännu levde kvar i exilen, prästerna, profeterna och till allt folket, dem som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem till Babylonien.
4 Så säger härskarornas Herre, Israels Gud, till alla dem i exil som jag låtit föra bort från Jerusalem till Babylonien: 5 ”Bygg hus och bo där! Plantera trädgårdar och ät av deras frukt. 6 Gift er och föd söner och döttrar. Ta hustrur åt era söner och gift bort era döttrar, så att de föder söner och döttrar. Föröka er där, bli inte färre! 7 Sträva efter den stadens bästa dit jag har sänt er till exil. Be till Herren för den, för dess välgång är er välgång.” 8 För så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Låt inte lura er av era profeter som finns bland er eller av era medier. Lyssna inte till drömmar de drömmer, 9 för de profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem, säger Herren.”
10 Så säger Herren: ”Först när sjuttio år har gått för Babylonien ska jag ta mig an er, uppfylla mitt löfte, och föra er tillbaka hit. 11 Jag vet vilka planer jag har för er, säger Herren. Det är planer för välgång och inte något ont, för att ge er en framtid och ett hopp. 12 Ni ska då åkalla mig, komma och be till mig, och jag ska lyssna på er. 13 Ni ska söka mig och finna mig, om ni helhjärtat söker mig. 14 Jag ska låta er finna mig, säger Herren, och jag ska föra er tillbaka från er fångenskap, samla er från alla de folk och platser jag fördrivit er till, säger Herren. Jag ska låta er återvända till den plats jag fört bort er ifrån.”
Paulus blir kallad till Makedonien
6 Paulus och hans följeslagare reste nu genom Frygien och Galatien, eftersom den heliga Anden hade hindrat dem från att förkunna budskapet i Asien. 7 När de efter ett tag kom fram till Mysiens gräns tänkte de gå mot Bithynien, men Jesus Ande tillät dem inte att resa dit.[a] 8 De fortsatte därför genom Mysien och kom till Troas.
9 Där fick Paulus på natten se en syn. Han såg en man från Makedonien[b] stå där och be honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss!” 10 Vi ville därför genast efter att Paulus haft denna syn resa över till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud kallade oss att förkunna evangeliet där.[c]
Lydia från Thyatira börjar tro på Jesus
11 Vi gick ombord på en båt i Troas och seglade rakt över till Samothrake och nästa dag vidare till Neapolis. 12 Därifrån fortsatte vi till Filippi, en romersk koloni och en av de ledande städerna i denna del av Makedonien. Där stannade vi sedan i flera dagar.
13 På sabbaten gick vi ut ur staden och ner till en flodstrand, där vi antog att det skulle finnas ett böneställe. Vi satte oss ner och talade till de kvinnor som hade samlats där. 14 En av dem hette Lydia. Hon kom från staden Thyatira och handlade med purpurtyger[d]. Hon var gudfruktig, och när hon nu lyssnade till oss öppnade Herren hennes hjärta, så att hon tog emot allt som Paulus sa. 15 Hon lät sedan döpa sig tillsammans med alla i sitt hus, och efteråt bad hon: ”Nu när ni ser att jag tror på Herren, så måste ni komma och bo hos mig.” Och hon gav sig inte.
Jesus sänder ut sjuttiotvå lärjungar
(Matt 11:21-24)
10 Herren Jesus utsåg nu ytterligare sjuttiotvå lärjungar[a], som han skickade i förväg, två och två, till alla städer och byar som han tänkte besöka.
2 Han sa till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut fler arbetare på fälten. 3 Gå nu, jag sänder er som lamm in bland vargar. 4 Ta inte med er någon börs, någon väska och några skor. Och stanna inte på vägen för att hälsa på någon.
5 När ni kommer in i ett hus så önska familjen frid. 6 Om det då finns någon fridens man där, ska er frid stanna kvar där. Annars får ni den tillbaka. 7 Stanna sedan i det huset och låt dem bjuda er på mat och dryck, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus.
8 När ni kommer in i en stad där man välkomnar er, så ät vad man bjuder er på, 9 bota de sjuka och säg till folket: ’Guds rike har kommit nära er.’ 10 Men om ni kommer till en stad där man inte vill ta emot er, så gå ut på gatorna och säg: 11 Till och med dammet från era gator vill vi skaka av från våra fötter mot er. Men en sak ska ni veta: Guds rike har kommit nära. 12 Jag säger er, att det ska bli lättare för Sodom[b] på den dagen än en sådan stad.
De sjuttiotvå kommer tillbaka
(Matt 11:25-27; 13:16-17)
17 De sjuttiotvå kom sedan glada tillbaka och berättade: ”Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn.”
18 Han sa till dem: ”Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. 19 Jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och stå emot fiendens alla styrkor. Inget ska skada er. 20 Men gläd er inte över att de onda andarna lyder er, utan över att era namn är skrivna i himlen.[a]”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.