Book of Common Prayer
33 Han förvandlar floder till öken,
vattenkällor till torr mark
34 och det bördiga landet till saltöken,
för dess invånares ondska.
35 Han gör ökenlandet till sjöar
och det uttorkade landet till vattenkällor.
36 Han låter de hungriga bosätta sig där
och bygga en stad att bo i.
37 De sår sina åkrar,
planterar sina vingårdar
och får sedan rika skördar.
38 Han välsignar dem, och de får många barn.
Han låter inte heller deras boskapshjordar minska.
39 Om de blir färre, blir förödmjukade[a]
och nedtryckta av bekymmer och sorg,
40 öser han olycka över härskarna
och låter dem irra omkring i en väglös öken.
41 Men han lyfter de fattiga ur deras förtryck
och låter deras familjer föröka sig som hjordar.
42 De rättsinniga ser det och gläder sig,
medan all ondska måste tiga.
43 Den som är vis bör lägga detta på minnet
och tänka på Herrens nådegärningar.
Lovprisning, bön om seger med Guds kraft
(Ps 57:8-12; 60:7-14)
108 En sång, en psalm av David.
2 Gud, mitt hjärta är orubbligt.
Jag vill sjunga och spela
av hela min själ till din ära[b].
3 Vakna upp, harpa och lyra!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
4 Herre, jag vill prisa dig bland folken,
inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.
5 Din nåd är stor, högre än himlen når den,
din trofasthet upp till skyarna.
6 Gud, du är upphöjd över himlen!
Visa din höghet över hela jorden!
7 Befria dina älskade,
rädda oss med din starka hand, hjälp oss.
8 Gud har talat i sin helgedom:
”Jag ska triumfera,
dela ut Shekem och mäta upp Suckotdalen.
9 Gilead är mitt och Manasse är mitt,
Efraim är min hjälm och Juda min spira.
10 Moab är mitt tvättfat,
mot Edom ska jag kasta min sko,
och över filistéerna ska jag höja ett segerrop.”
11 Vem kan leda mig till den befästa staden?
Vem kan leda mig till Edom?
12 Har inte du, Gud, förkastat oss
och inte längre velat gå ut med våra härar?
13 Hjälp oss nu mot fienden,
för människor kan inte rädda.
Lovprisning till Skaparen och Herren
33 Jubla i Herren, ni rättfärdiga,
för det hör till de rättsinniga att prisa honom!
2 Prisa Herren med lyra,
sjung lovsång till honom med tiosträngad harpa!
3 Sjung en ny sång för honom,
spela ljuvligt och ropa av glädje!
4 Herrens ord är tillförlitligt,
allt han gör sker i trofasthet.
5 Han älskar rätt och rättfärdighet.
Jorden är full av Herrens nåd.
6 Genom Herrens ord blev himlarna till,
dess här genom hans muns ande.
7 Han samlade havsvattnen till en plats,
han lade djupen där de skulle förvaras.
8 Låt alla i hela världen frukta Herren,
alla jordens invånare visa vördnad för honom.
9 För han talade, och det blev till,
han befallde, och det stod där.
10 Herren gör folkens planer om intet,
han avvisar deras målsättningar.
11 Herrens plan består för evigt,
hans avsikter från generation till generation.
12 Lyckligt är det folk vars Gud Herren är,
det folk som han har utvalt till sitt eget!
13 Från himlen blickar Herren ner,
han ser varje människa.
14 Han betraktar från sin boning
alla som bor på jorden,
15 han som har skapat allas hjärtan
och vakar över allt de gör.
16 Ingen kung kan räddas av en stor armé,
ingen kämpe kommer undan för sin stora styrka.
17 Stridshästar ger falska hopp om räddning.
De är starka, men de kan inte rädda någon.
18 Men Herrens ögon följer dem som fruktar honom
och hoppas på hans nåd.
19 Han räddar dem från döden
och håller dem vid liv under hungersnöd.
20 Vi väntar på Herren,
han är vår hjälp och sköld.
21 I honom har vi vår innerliga glädje.
Vi förtröstar på hans heliga namn.
22 Herre, låt din nåd vila över oss,
för vi hoppas bara på dig.
21 Och det här är vad Herren har talat mot honom:
Jungfrun, dottern Sion, föraktar och hånar dig,
dottern Jerusalem skakar på huvudet åt dig.
22 Vem har du hånat och smädat?
Mot vem har du höjt rösten
och kastat högmodiga blickar?
Mot Israels Helige!
23 Genom dina sändebud har du
hädat Herren.
Du sa:
”Med mina många vagnar
har jag bestigit bergens höjder
och Libanons utkanter,
huggit ner dess högsta cedrar och dess bästa cypresser.
Jag har tagit mig till dess mest avlägsna delar och finaste skogar.
24 Jag grävde brunnar i främmande land
och drack deras vatten,
med mina fötter torkade jag ut alla floder i Egypten.”
25 Har du inte hört
att jag bestämde detta för länge sedan,
planerade det i en fjärran tid?
Nu har jag låtit det inträffa,
och du fick ödelägga befästa städer.
26 Deras invånare blev maktlösa,
förskräckta och skamsna.
De var som plantor på åkern,
den spirande grönskan,
som gräs på taken,
som förbränns innan det växer upp.
27 Men jag vet om du står eller sitter,
går ut eller kommer in
och hur du rasar mot mig.
28 Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått mina öron,
ska jag sätta en krok i din näsa
och ett betsel i din mun
och leda dig tillbaka samma väg som du kom.’
29 Detta ska vara tecknet för dig, Hiskia:
I år ska ni få äta självvuxen säd
och nästa år det som växer därifrån.
Men det tredje året ska ni så och skörda,
plantera vingårdar och äta deras frukt.
30 Än en gång ska den räddade rest som är kvar av Juda
slå rot och bära frukt.
31 För en rest ska komma från Jerusalem,
de räddade från Sions berg.
Härskarornas Herres lidelse ska göra detta.
32 Därför säger Herren om kungen av Assyrien:
’Han ska inte komma in i denna stad,
inte skjuta någon pil dit in,
inte gå fram i skydd av någon sköld eller bygga någon vall mot den.
33 Han ska vända tillbaka samma väg som han kom,
och han ska inte komma in i denna stad, säger Herren.
34 Jag ska försvara och rädda denna stad
för min och min tjänare Davids skull.’ ”
Jerusalem räddas och Sanherib får sitt straff
(2 Krön 32:21; Jes 37:36-38)
35 Den natten gick Herrens ängel ut och dödade 185 000 man i assyriernas läger, och på morgonen låg det döda kroppar överallt.
36 Då bröt Sanherib, kungen av Assyrien, upp, vände tillbaka och stannade i Nineve.
Varning för avgudadyrkan
10 Syskon, jag vill att ni ska veta att våra förfäder alla var under ett moln, och alla gick genom havet. 2 Alla blev döpta till Mose i molnet och havet. 3 Alla åt av samma andliga mat, 4 och alla drack av samma andliga dryck – de drack ur en andlig klippa som följde dem. Och den klippan var Kristus.[a] 5 Men Gud var missnöjd med de flesta av dem, och därför lät han dem dö i öknen.
6 Allt detta är exempel som varnar oss för att lockas av det onda, så som de blev lockade av det. 7 Delta inte i avgudadyrkan så som många av dem gjorde. Det står ju skrivet: ”Folket slog sig ner för att äta och dricka, och sedan reste de sig för att roa sig.”[b] 8 Vi får inte heller ägna oss åt sexuell omoral som många av dem gjorde, vilket ledde till att 23 000 personer dödades på en enda dag.[c] 9 Och vi får inte sätta Herren på prov som många av dem gjorde, vilket ledde till att de blev dödade av ormar.[d] 10 Knota inte heller, som många av dem gjorde, vilket ledde till att de blev dödade av fördärvaren.[e]
11 Allt det som hände med dem är exempel som skrevs ner för att hjälpa oss som har tidsåldrarnas slut nära inpå oss. 12 Den som tror sig stå stadigt bör se till att han inte faller. 13 Ingen värre prövning har drabbat er än sådana som drabbar människor överlag. Men Gud är trofast och låter er inte prövas mer än vad ni kan klara av. När ni prövas visar han också en utväg så att ni kan härda ut.
Priset för att följa Jesus
(Luk 9:57-60)
18 När Jesus såg att det samlades mer och mer folk befallde han att de skulle åka över till andra sidan sjön. 19 Då kom en av de skriftlärda fram till honom och sa: ”Mästare, jag vill följa dig vart du än går.”
20 Jesus svarade: ”Rävarna har lyor och fåglarna har bon, men Människosonen[a] har ingen plats där han kan vila ut.”
21 En annan av hans lärjungar sa: ”Låt mig först gå hem och begrava min far.”[b]
22 Då svarade Jesus honom: ”Följ mig och låt de döda[c] begrava sina döda.”
Jesus stillar stormen
(Mark 4:36-41; Luk 8:22-25)
23 Sedan steg Jesus i en båt och åkte över sjön tillsammans med sina lärjungar. 24 Och plötsligt blåste en fruktansvärd storm upp med höga vågor som slog in över båten. Men Jesus sov.
25 Då gick hans lärjungar fram till honom och väckte honom och sa: ”Herre, rädda oss! Vi förgås!” 26 Men Jesus svarade: ”Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!” Sedan reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön, och det blev alldeles lugnt.
27 Männen blev alldeles häpna. ”Vad är detta för en sorts människa”, sa de till varandra, ”eftersom till och med vinden och sjön lyder honom?”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.