Book of Common Prayer
En bön för kungen
20 För körledaren. En psalm av David.
2 Må Herren svara dig på nödens dag,
må Jakobs Guds namn beskydda dig!
3 Må han sända dig hjälp från helgedomen,
stödja dig från Sion.
4 Må han komma ihåg alla dina offer
och ta emot dina brännoffer Séla
5 Må han ge dig vad du i ditt innersta längtar efter
och låta alla dina planer lyckas.
6 Vi ska jubla vid din räddning
och i vår Guds namn resa upp baneret.
Må Herren besvara alla dina böner!
7 Nu vet jag att Herren räddar sin smorde.
Han svarar honom från sin heliga himmel
med sin högra hands väldiga frälsningsgärningar.
8 Många litar på vagnar och hästar,
men vi sätter vårt hopp till Herrens, vår Guds namn.
9 De böjer sig ner och faller,
men vi reser oss och står fasta.
10 Herre, rädda kungen!
Svara oss när vi ropar!
Tacksägelse för Herrens hjälp till kungen
21 För körledaren. En psalm av David.
2 Herre, kungen gläder sig över din styrka,
han jublar över din räddning.
3 Du ger honom vad han innerst inne önskar,
du vägrar honom inget han ber om. Séla
4 Du möter honom med rika välsignelser,
du sätter en krona av renaste guld på hans huvud.
5 Han ber dig om liv, och du ger honom det,
livsdagar som sträcker sig framåt i evighet.
6 Genom din räddning har hans ära blivit stor,
du ger honom majestät och prakt.
7 Du ger honom välsignelser för alltid,
du ger honom glädje inför dig.
8 För kungen litar på Herren,
och genom den Högstes nåd ska han aldrig vackla.
9 Din hand når alla dina fiender,
din starka arm träffar alla som hatar dig.
10 När du visar dig,
sätter du dem som i en brinnande ugn.
I sin vrede förtär Herren dem,
eld äter upp dem.
11 Du förgör deras efterkommande från jorden,
deras avkomma från människosläktet.
12 För de planerade ont mot dig,
de tänkte ut intriger,
men de kommer inte att lyckas.
13 Du ska få dem att vända sig om och fly,
när du riktar dina pilar mot dem.
14 Herre, du är upphöjd i din makt!
Vi vill sjunga och prisa din stora makt.
Evig Kung och Präst, en messiansk psalm.[a]
110 En psalm av David.
Herren sa till min Herre:
”Sätt dig på min högra sida
tills jag har lagt dina fiender
som en pall under dina fötter.”
2 Herren ska sträcka ut din makts spira från Sion.
Härska bland dina fiender!
3 Villigt kommer ditt folk,
när du intar makten.
I helig prakt, ur morgongryningen
kommer den unga skaran till dig, som dagg.[b]
4 Herren har svurit och kommer inte att ändra sig:
”Du är präst för evigt, så som Melkisedek.”
5 Herren står vid din sida.
Han krossar kungar på sin vredes dag.
6 Han dömer folken,
överallt samlas lik,
och han krossar hövdingar på hela jorden.[c]
7 Han dricker ur bäcken vid vägen
och lyfter huvudet högt.
Tacksägelse för räddning från en säker död
116 Jag älskar Herren,
för han har hört min röst och mina böner.
2 Han har böjt sig ner och lyssnat till mig.
Därför ska jag be till honom så länge jag lever.
3 Dödens snaror omslöt mig,
dödsrikets fasor höll mig i sitt grepp,
nöd och förtvivlan kom över mig.
4 Då ropade jag på Herrens namn:
”Herre, rädda mitt liv!”
5 Herren är nådig och rättfärdig,
vår Gud är barmhärtig.
6 Herren beskyddar de okunniga.
Jag var nere, och han räddade mig.
7 Nu kan min själ komma till ro på nytt,
för Herren har varit god mot mig.
8 Du har räddat mig från döden,
mina ögon från tårar
och mina fötter från att snava.
9 Jag får leva inför Herren
i de levandes länder.
10 Jag trodde när jag sa:
”Jag plågas svårt.”
11 I min förtvivlan sa jag:
”Alla människor är lögnare.”
12 Men vad kan jag nu göra för Herren
som tack för all hans godhet mot mig?
13 Jag ska lyfta upp räddningens bägare
och åkalla Herrens namn.
14 Inför allt hans folk vill jag uppfylla
vad jag lovat Herren.
15 För hans frommas död
är dyrbar i Herrens ögon.[a]
16 Herre, jag är ju din tjänare,
jag är din tjänare, din tjänarinnas son,
du har befriat mig från mina bojor.
17 Jag vill ge dig ett tackoffer
och åkalla Herrens namn.
18 Inför allt hans folk vill jag uppfylla
vad jag lovat Herren
19 i gårdarna till Herrens hus,
mitt i dig, Jerusalem.
Halleluja!
Uppmaning till alla folk att prisa Herren
117 Prisa Herren, alla nationer!
Lova honom, alla folk,
2 för hans nåd mot oss är stor,
och Herrens trofasthet varar i evighet.
Halleluja!
31 Snart hade också Saul fått reda på vad David sagt och han skickade genast efter honom.
David dödar Goljat
32 ”Var inte orolig, herre”, sa David till Saul. ”Jag, din tjänare ska gå och strida mot den där filistén!”
33 ”Det klarar du inte”, svarade Saul. ”Hur skulle du kunna strida mot denne filisté? Du är ju bara en pojke och han har varit en krigare sedan han var ung!”
34 Men David stod på sig och sa: ”När jag, din tjänare, vaktade min fars får och det kom fram ett lejon eller en björn som tog ett djur från flocken, 35 följde jag efter rovdjuret, slog ner det och ryckte bytet ur dess käftar. Om det vände sig mot mig, grep jag det i pälsen och slog ihjäl det. 36 Jag, din tjänare, har dödat både lejon och björn och jag ska göra likadant med den där oomskurne filistén, eftersom han har smädat den levande Gudens armé! 37 Herren, som räddat mig från både lejon och björn, ska rädda mig också undan denne filisté!”
”Gå!” sa Saul till honom. ”Herren ska vara med dig!” 38 Och så satte han på David sina egna kläder, en bronshjälm och ett harnesk. 39 David spände sedan fast svärdet utanpå rustningen och försökte gå eftersom han aldrig prövat detta tidigare.
”Jag kan ju inte röra mig i dessa! Sådant här är jag inte van vid”, sa han och tog av sig rustningen. 40 Istället tog han sin stav, plockade fem släta stenar från en bäck och lade dem i sin herdeväska och med sin slunga i handen gick han sedan för att möta filistéen.
41 Goljat kom allt närmare och hans sköldbärare gick framför honom. 42 Men när Goljat fick syn på David, föraktade han den unge och rödkindade pojken. 43 ”Tror du att jag är en hund eftersom du kommer mot mig med en käpp?” sa han till David. Sedan förbannade han David i sina gudars namn. 44 Och han sa: ”Kom hit, så ska jag ge ditt kött till fåglarna och de vilda djuren!”
45 ”Du kommer emot mig med svärd och spjut och lans”, sa David till filistén, ”men jag kommer emot dig i härskarornas Herres namn, hans som är Israels armés Gud, den Gud som du har hånat! 46 I dag kommer Herren att överlämna dig åt mig och jag ska döda dig och hugga huvudet av dig! Sedan ska jag ge filistéernas döda kroppar till fåglarna och de vilda djuren och hela världen ska veta att det finns en Gud i Israel! 47 Alla som är församlade här kommer att förstå att Herren inte räddar genom svärd och spjut. Det är Herren som avgör striden och han kommer att överlämna er åt oss!”
48 Medan Goljat närmade sig, sprang David ut för att möta honom. 49 Snabbt stack han ner handen i sin herdeväska och tog fram en sten och sköt i väg den med slungan. Stenen träffade filistén i pannan och trängde djupt in och Goljat stupade med ansiktet mot marken.
Petrus rapport till församlingen i Jerusalem
11 Snart fick apostlarna och de andra troende i Judeen höra att också andra folk hade tagit emot Guds ord. 2 När Petrus kom till Jerusalem, började de omskurna kritisera honom: 3 ”Du har besökt oomskurna och ätit med dem!”
4 Då berättade Petrus för dem vad som hade hänt. Han sa: 5 ”När jag var i Joppe och bad, fick jag se en syn. Jag såg något som liknade en stor duk sänkas ner från himlen. Duken var upphängd i sina fyra hörn och kom ända ner till mig. 6 När jag undersökte den närmare, fick jag se att där var markens fyrfotadjur, såväl vilda som tama, kräldjur och himlens fåglar. 7 Och jag hörde en röst säga: ’Petrus, res dig upp, slakta och ät!’
8 Men jag svarade: ’Nej aldrig, Herre! Jag har aldrig ätit något som är oheligt eller orent.’
9 Men rösten från himlen hördes en andra gång: ’Om Gud har gjort något rent, ska du inte behandla det som orent.’
10 Detta hände tre gånger och sedan drogs alltihop upp till himlen igen. 11 I samma stund kom tre män till huset där vi var. De hade skickats från Caesarea för att hämta mig 12 och Anden sa till mig att följa med dem utan att tveka. De här sex männen följde också med mig och vi kom hem till den där mannen.
13 Mannen talade om för oss att en ängel hade visat sig för honom i hans hus och sagt till honom: ’Skicka bud till Joppe och låt hämta Simon som kallas Petrus, 14 för han har något att berätta som kan rädda både dig och alla i ditt hus.’
15 När jag började tala, kom den heliga Anden över dem precis som över oss den första tiden. 16 Då mindes jag att Herren hade sagt: ’Johannes döpte er i vatten, men ni ska bli döpta i den heliga Anden.’ 17 Så om nu Gud gav dessa samma gåva som han gav till oss, hur skulle jag då kunna sätta mig upp mot Gud?”
18 När de andra hörde detta blev de lugna och hyllade Gud och sa: ”Tänk att Gud också har gett andra folk möjligheten att vända om och få liv!”
Jesus talar till folket i Galileen
(Matt 4:12-17; Luk 4:14-15)
14 När Johannes sedan sattes i fängelse, kom Jesus till Galileen för att sprida evangeliet från Gud.
15 Jesus sa: ”Tiden har nu kommit då Guds rike är nära. Vänd om och tro på evangeliet!”
De första lärjungarna
(Matt 4:18-22; Luk 5:2-11)
16 En dag när Jesus vandrade längs Galileiska sjön, fick han se Simon och hans bror Andreas stå och kasta ut nät i sjön, för de var fiskare.
17 Jesus sa till dem: ”Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare.” 18 De lämnade genast sina nät och följde honom.
19 När han gick lite längre bort fick han se Sebedaios söner, Jakob och Johannes, sitta i en båt och göra i ordning sina nät. 20 Han kallade genast på dem också, och de lämnade då sin far Sebedaios och hans arbetare för att följa Jesus.
Jesus undervisar med makt
(Luk 4:31-37)
21 De kom nu till Kafarnaum, och när det blev sabbat[a] gick de till synagogan, där Jesus undervisade. 22 De var mycket häpna över hans undervisning, för han talade med makt, och inte som de skriftlärda.
23 I synagogan fanns den här dagen en man som var besatt av en oren ande, och han började ropa: 24 ”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, du Guds helige!”
25 Men Jesus sa strängt till honom: ”Tig! Far ut ur honom!” 26 Då började den orena anden rycka och slita i mannen och for ut ur honom med ett våldsamt skrik.
27 De blev alldeles förskräckta och började diskutera med varandra och fråga: ”Vad är det här för en ny lära? Vilken makt! Till och med de orena andarna lyder hans order!”
28 Och ryktet om honom spred sig snabbt genom hela Galileen.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.