Book of Common Prayer
Ångerpsalm; den ångerfulles bön
38 En psalm av David, till påminnelse[a].
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
aga mig inte i din vredes glöd.
3 Dina pilar har genomborrat mig,
din hand har kommit över mig.
4 Ingenting är helt i min kropp för din vredes skull,
ingenting är friskt i min kropp för min synds skull.
5 Min skuld går mig över huvudet,
som en börda, som är alltför tung för mig.
6 Mina sår stinker och är fyllda med var
för min dumhets skull.
7 Jag går krokig och böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter fylls av brinnande smärta,
ingenting i min kropp är helt.
9 Jag är utan kraft, jag är helt krossad,
jag klagar i mitt hjärtas ångest.
10 Herre, du vet allt jag längtar efter,
varje suck ligger öppen för dig.
11 Mitt hjärta slår intensivt, min styrka avtar,
och ljuset lämnar mina ögon.
12 Mina nära och kära håller sig undan mig för min plåga,
mina närmaste håller sig på avstånd.
13 De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
de som vill skada mig talar om min undergång,
hela dagarna tänker de ut onda planer.
14 Men jag är som en döv som ingenting hör,
som en stum som inte kan öppna sin mun.
15 Jag är som en man som inte hör,
som inte öppnar sin mun för att svara.
16 Men jag väntar på dig, Herre,
du ska svara, Herre, min Gud.
17 Jag tänker: ”Låt dem inte få glädjas över mig,
eller upphöja sig själva över mig när jag snavar.”
18 Jag är nära att falla,
och min smärta är ständigt hos mig.
19 Jag bekänner min synd.
Jag sörjer över min skuld.
20 Mina fiender är många och starka,
många är de som hatar mig utan orsak.
21 De lönar gott med ont
och angriper mig, därför att jag strävar efter det goda.
22 Överge mig inte, Herre!
Var inte långt ifrån mig, min Gud!
23 Skynda dig att hjälpa mig,
Herre, du min räddning!
25 Jag är nertryckt i stoftet.
Håll mig vid liv genom ditt ord.
26 Jag berättade för dig om mina vägar, och du svarade mig.
Lär mig dina bud.
27 Låt mig förstå den väg du befallt,
så kan jag begrunda dina under.
28 Jag gråter i min bedrövelse.
Res mig upp, så som du lovat.
29 Håll mig borta från lögnens väg,
och ge mig i nåd din lag.
30 Jag har valt sanningens väg,
rättat mig efter dina beslut.
31 Jag håller fast vid dina bud och lagar.
Herre, svik mig inte!
32 Jag vill löpa den väg som dina bud visar,
för du har ökat min insikt.
33 Lär mig, Herre, dina budords väg,
och jag ska följa den ända till slutet.
34 Ge mig förstånd,
så att jag lyder och helhjärtat håller din lag.
35 Led mina steg efter dina bud,
för den vägen går jag med glädje.
36 Bevara mitt sinne i dina bud
så att jag inte strävar efter egen vinning.
37 Vänd bort min blick från det som är värdelöst,
och bevara mitt liv på dina vägar.
38 Håll dina löften till din tjänare,
så att jag ständigt fruktar dig.
39 Ta bort vanäran som skrämmer mig,
för alla dina beslut är goda.
40 Jag längtar efter dina stadgar.
Bevara mitt liv i din rättfärdighet.
41 Herre, låt din nåd komma till mig,
den räddning du har talat om,
42 så att jag kan svara dem som hånar mig,
för jag litar på det som du sagt.
43 Ryck inte bort sanningens ord från mig,
för jag sätter mitt hopp till dina beslut.
44 Jag vill alltid lyda din lag,
från evighet till evighet.
45 Då kan jag leva i frihet,
för jag begrundar dina stadgar.
46 Jag ska tala om dina befallningar för kungar
utan att behöva skämmas.
47 Jag gläder mig över dina bud,
som jag älskar.
48 Jag sträcker mina händer mot dina bud, som jag älskar.
Jag tänker på dina budord.
Det sjunde sigillet bryts. De sju trumpeterna
8 När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen i ungefär en halvtimme. 2 Sedan fick jag se de sju änglarna som står inför Gud, och de fick var sin trumpet.
3 En annan ängel kom och ställde sig vid altaret med en rökelseskål av guld, och han fick mycket rökelse. Den skulle han offra på altaret av guld framför tronen, tillsammans med de heligas böner. 4 Och röken från rökelsen, tillsammans med de heligas böner, steg upp inför Gud från ängelns hand.[a]
5 Ängeln fyllde sedan rökelseskålen med eld från altaret, och kastade ner den på jorden. Det började blixtra och mullra av åska, och det blev jordbävning.
Sex änglar blåser i sina trumpeter
6 Sedan gjorde sig de sju änglarna beredda att blåsa i sina sju trumpeter.
7 Den första ängeln blåste i sin trumpet, och då kom hagel och eld blandat med blod och föll ner över jorden. En tredjedel av jorden brändes upp, och en tredjedel av alla träd brann upp, och allt grönt gräs brändes upp.
8 Sedan blåste den andra ängeln i sin trumpet, och då kastades något som såg ut som ett stort brinnande berg ner i havet. En tredjedel av havet blev till blod, 9 och en tredjedel av allt levande i havet dog, och alla fartyg gick under. 10 Den tredje ängeln blåste nu i sin trumpet, och då kom en stor flammande stjärna från himlen och föll ner på en tredjedel av floderna och vattenkällorna. 11 Stjärnan kallades ”Malört”, och en tredjedel av vattnen förvandlades till malört, och många människor dog av vattnet som hade blivit bittert.
12 Efter det blåste den fjärde ängeln i sin trumpet, och då skadades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att en tredjedel av dem förmörkades. Det fanns inget ljus under en tredjedel av dagen, och likadant inget under en tredjedel av natten. 13 Sedan såg jag och hörde en örn flyga mitt över himlen och ropa med hög röst: ”Ve, ve, ve över dem som bor på jorden, när de tre sista änglarna nu ska blåsa i sina trumpeter.”
De sjuttiotvå kommer tillbaka
(Matt 11:25-27; 13:16-17)
17 De sjuttiotvå kom sedan glada tillbaka och berättade: ”Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn.”
18 Han sa till dem: ”Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. 19 Jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och stå emot fiendens alla styrkor. Inget ska skada er. 20 Men gläd er inte över att de onda andarna lyder er, utan över att era namn är skrivna i himlen.[a]”
21 I samma stund fylldes Jesus av innerlig glädje genom den heliga Anden och sa: ”Jag prisar dig, Fader, du som är Herre över himlen och jorden, för att du har dolt detta för de lärda och kloka, men visat det för dem som är som barn. Ja, Fader, så har du bestämt.
22 Min Fader har överlämnat allt åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och de som Sonen vill uppenbara honom för.”
23 Sedan vände han sig till lärjungarna och sa enbart till dem: ”Lyckliga är de ögon som får se vad ni ser. 24 Jag säger er, att många profeter och kungar har velat se och höra det som ni nu får se och höra, men de fick aldrig göra det.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.