Book of Common Prayer
Vid Babels floder
137 Vid Babylons floder satt vi och grät,
när vi tänkte på Sion.
2 Vi hängde upp våra harpor i pilträden,
3 för de som höll oss fångna bad oss sjunga,
våra förtryckare[a] krävde glädjesånger av oss:
”Sjung för oss en sång från Sion!”
4 Men hur skulle vi kunna sjunga Herrens sång
i ett främmande land?
5 Om jag glömmer dig, Jerusalem,
så låt min högra hand glömma att spela[b].
6 Låt min tunga fastna i gommen,
om jag inte tänker på Jerusalem
som min största glädje.
7 Herre, tänk på Jerusalems dag,
hur edoméerna ropade:
”Riv ner det! Jämna det med marken!”
8 Du Babylons dotter, du fördärvade,
lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss.
9 Lycklig är den som tar dina spädbarn
och krossar dem mot klipporna.
Glädje över Guds omsorg
144 Av David.
Lovad vare Herren, min klippa,
han som lär mina händer att kriga
och mina fingrar att strida,
2 han som är nådig mot mig,
min klippa, min borg,
min befriare och min sköld.
Hos honom söker jag tillflykt.
Han har lagt mitt folk under mig.
3 Herre, vad är en människa, att du bryr dig om henne,
ett människobarn för din omtanke?
4 Människan är som en vindfläkt,
hennes liv som en flyende skugga.
5 Herre, dra undan himlen och stig ner!
Rör vid bergen, så att de ryker.
6 Släpp loss blixtarna och skingra dem,
skjut iväg pilarna och driv bort dem.
7 Sträck ner dina händer från höjden,
rädda mig, befria mig ur de djupa vattnen,
ur främlingarnas våld.
8 Deras mun är full av lögn
och deras högra hand av bedrägeri.
9 För dig, Gud, vill jag sjunga en ny sång
och spela på en tiosträngad harpa,
10 för du räddar kungarna från nederlaget
och befriar din tjänare David från det onda svärdet.
11 Rädda mig! Befria mig från främlingarnas våld!
De, vars munnar är fulla av lögner
och vilkas högra hand är redo till bedrägeri.
12 Våra unga söner blir som välväxta plantor,
våra döttrar som pelare, uthuggna för palats.
13 Våra lador blir fyllda till brädden
av livets förnödenheter av alla slag.
Ute på våra marker får fåren tusentals,
ja, tiotusentals med lamm,
14 och oxarna är tungt lastade med spannmål.
I muren finns inte längre någon rämna,
ingen fördrivs,
på våra gator finns inte längre någon som klagar.
15 Lyckligt är det folk som har det så.
Ja, lyckligt är det folk vars Gud är Herren!
Skaparens lov
104 Lova Herren, min själ!
Herre, min Gud, du är hög och stor,
du är klädd i majestät och prakt!
2 Han sveper sig i ljus som en klädnad,
som en tältduk har han spänt upp himlen.
3 Över vattnen har han timrat sina salar.
Molnen är hans vagnar,
och han rider på vindens vingar.
4 Han gör vindarna till sina budbärare
och eldslågorna till sina tjänare.
5 Han har lagt en fast grund för jorden,
så att den aldrig kan rubbas.
6 Du bredde ut djupet som en klädnad över den,
och vattnen stod över bergstopparna.
7 De flydde vid din tillrättavisning,
vid ditt dunder tog de till flykten.
8 Bergen reste sig,
och i dalarna fick vattnen den plats du bestämde åt dem.
9 Du satte en gräns för dem,
och de ska aldrig mer översvämma jorden.
10 Du lät källor springa fram i dalarna,
och de vällde fram mellan bergen.
11 De ger djuren vatten att dricka.
Där släcker vildåsnorna sin törst,
12 Vid dem bygger himlens fåglar sina bon
och låter sin sång höras från trädens grenar.
13 Du sänder regn från dina salar över bergen,
och jorden mättas med dina goda gåvor.
14 Du låter gräset växa upp åt boskapen
och örter åt människan att odla.
Så växer det fram mat ur jorden
15 och vin som gör människan glad,
olja som får hennes ansikte att skina
och bröd som ger henne styrka.
16 Herrens träd blir väl vattnade,
Libanons cedrar, som han planterade.
17 Där bygger fåglarna sina nästen,
och hägern håller till bland cypresserna.
18 De höga bergen tillhör stengetterna,
och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.
19 Månen är gjord för att bestämma tider,
och solen vet när den ska gå ner.
20 Du sänder mörkret och natten kommer,
då alla skogens djur myllrar fram.
21 Då ryter de unga lejonen efter rov
och begär sin mat av Gud.
22 Men när solen går upp
drar de sig tillbaka till sina hålor för att lägga sig.
23 Då går människan till sitt arbete,
där hon arbetar tills kvällen kommer.
24 Herre, hur många är inte dina verk!
I vishet har du gjort alltsammans,
och jorden är full av dina skapelser.
25 Där finns det stora och vida havet,
som myllrar av otaliga livsformer,
av både stora och små djur.
26 Där stävar fartygen fram,
och där leker Leviatan,
som du format.
27 Alla väntar de på dig,
att du ska ge dem deras föda i rätt tid.
28 Du ger dem, och de samlar in.
Du öppnar din hand,
och de äter och blir mätta.
29 Men om du vänder dig bort från dem
blir de förskräckta.
När du tar deras livsande ifrån dem
dör de och blir åter jord.
30 Du sänder din Ande,
och nytt liv skapas.
Du förnyar jorden.
31 Må Herrens ära bestå i evighet!
Må Herren glädja sig över sina verk!
32 Han ser på jorden, och den bävar,
han rör vid bergen, och de ryker.
33 Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever.
Jag vill prisa min Gud så länge jag är till.
34 Må mina tankar behaga honom,
jag vill glädjas i Herren.
35 Låt syndarna förgås från jorden
och de onda inte längre få finnas till!
Lova Herren, min själ.
Halleluja[a]!
En härskare ska födas i Betlehem
5 Rista sorgmärken på dig, du belägrade stad![a]
En belägringsvall är rest mot oss,
och med käpp slår de
Israels domare på kinden.
2 ”Men du Betlehem i Efrata,
så oansenlig bland Judas släkter,
från dig ska det ges åt mig
en som ska härska över Israel,
en som har sitt ursprung i det förflutna,
i eviga tider.”
3 Därför ska de bli övergivna,
fram till den tid
då hon som ska föda har fött.
Då ska de som finns kvar av hans bröder
återvända till israeliterna.
4 Han ska träda fram
och vara herde i Herrens kraft,
i Herrens, sin Guds namns majestät.
De ska leva i lugn och ro,
för han ska vara stor över hela jorden.
10 ”Den dagen, säger Herren,
utplånar jag dina hästar som finns hos dig
och förstör dina stridsvagnar.
11 Jag förstör städerna i ditt land
och river ner alla dina fästningar.
12 Jag gör slut på all trolldom hos dig,
det ska inte längre finnas några teckentydare hos dig.
13 Jag river ner dina utskurna gudabilder
och stoder som finns hos dig.
Du ska inte mer tillbe någonting
som du med dina händer har gjort.
14 Jag utrotar dina asherapålar
och ödelägger dina städer.
15 Jag ska i vrede och förbittring
ta hämnd på de folk som vägrat att lyda.”
13 Några dagar senare kom kung Agrippa och Berenike[a] till Caesarea för ett artighetsbesök hos Festus. 14 De stannade i flera dagar, och Festus passade då på att ta upp fallet Paulus med kungen. Han sa: ”Det finns en fånge här som Felix lämnade kvar efter sig. 15 När jag var i Jerusalem kom de judiska översteprästerna och folkets ledare till mig med en anklagelse mot honom och ville få honom dömd. 16 Men jag sa att romarna inte har för sed att lämna ut en man förrän han har ställts inför rätta och fått möjlighet att möta sina anklagare och försvara sig.
17 När de sedan kom hit, uppsköt jag inte saken utan redan nästa dag satte jag mig på domstolen och befallde att mannen skulle föras in. 18 Men när hans anklagare yttrade sig, beskyllde de honom inte för något brott som jag hade väntat mig. 19 Det gällde bara några stridsfrågor inom deras egen religion och en som hette Jesus som är död, men som Paulus påstår lever. 20 Jag blev förbryllad och visste inte hur jag skulle handla i ett sådant fall, så jag frågade Paulus om han var villig att resa ner till Jerusalem och stå inför rätta där. 21 Men Paulus bad istället att få stanna här och sedan bli dömd vid den kejserliga domstolen och därför har jag gett order om att han ska sitta här i fängelset tills jag kan sända honom till kejsaren.”
22 Då sa Agrippa: ”Jag skulle själv vilja höra den där mannen.” Festus svarade: ”Det ska vi ordna. Du ska få träffa honom imorgon.”
Paulus försvarstal inför kung Agrippa
23 Nästa dag kom alltså kung Agrippa och Berenike i full prakt till domsalen tillsammans med höga officerare och stadens ledande män. Festus gav order om att Paulus skulle föras in 24 och sa sedan: ”Kung Agrippa, och alla andra som samlats här idag! Det här är den man som judarna både här och i Jerusalem har vädjat till mig om och ropat att han inte längre ska få leva. 25 Enligt min uppfattning har han inte gjort något som förtjänar dödsstraff. Men han har vädjat till kejsaren och därför har jag beslutat att sända honom dit. 26 Vad jag ska skriva om honom till min härskare vet jag däremot inte, eftersom det inte finns några verkliga anklagelser mot honom. Därför har jag fört fram honom inför er alla och särskilt inför dig, kung Agrippa, så att jag efter att han frågats ut vet vad jag ska skriva. 27 Det verkar ju inte rimligt att sända en fånge utan att ha något att anklaga honom för.”
Liknelsen om lampan
(Mark 4:21-25)
16 Ingen tänder en lampa och gömmer den under ett kärl eller sätter den under en säng, utan tvärtom ställer man den i ett lampställ så att alla som kommer in kan se ljuset. 17 Det finns ingenting gömt som inte ska bli synligt och ingenting dolt som inte ska föras fram i ljuset. 18 Var därför noga med hur ni lyssnar. För den som har ska nämligen få, men den som inget har ska bli av med även det han tror sig ha.”
Jesus riktiga familj
(Matt 12:46-50; Mark 3:31-35)
19 Jesus mor och bröder kom till honom, men de kunde inte komma fram för folkmassans skull. 20 Man sa då till honom: ”Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig.” 21 Men han svarade: ”Min mor och mina syskon, det är alla de som hör Guds ord och lyder det.”
Jesus stillar stormen
(Matt 8:23-27; Mark 4:36-41)
22 En dag sa Jesus till sina lärjungar: ”Kom, så åker vi över till andra sidan sjön.” De gav sig iväg, 23 och under resan lade sig Jesus och somnade.
Men en våldsam storm svepte ner över sjön, och båten började fyllas så att de var verkligt illa ute. 24 Då gick hans lärjungar fram och väckte honom och började ropa: ”Mästare, Mästare, vi förgås!” När Jesus vaknat talade han strängt till vinden och vågorna, och de lade sig genast, och allt blev lugnt.
25 Sedan frågade han dem: ”Hur är det med er tro?”
Häpna och förskräckta sa de till varandra: ”Vem är han, som till och med befaller vinden och vågorna och de lyder honom?”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.