Book of Common Prayer
Herrens eviga trofasthet
146 Halleluja!
Lova Herren, min själ!
2 Jag vill prisa Herren så länge jag lever,
lovsjunga min Gud så länge jag finns till.
3 Lita inte på de mäktiga,
på människor som inte kan rädda.
4 När människans ande lämnar henne
återvänder hon till stoftet,
och alla hennes planer blir om intet.
5 Men lycklig är den som väntar på hjälp från Jakobs Gud,
och hoppas på Herren, sin Gud.
6 Han har gjort himlen och jorden,
haven och allt som finns i dem.
Hans trofasthet består för evigt.
7 Han skaffar rätt åt de förtryckta
och ger mat till de hungriga.
Herren befriar fångarna.
8 Herren öppnar de blindas ögon.
Herren lyfter upp de nerböjda.
Herren älskar de rättfärdiga.
9 Herren skyddar främlingar
och har omsorg om faderlösa och änkor,
men de gudlösas planer hindrar han.
10 Herren är kung för evigt, din Gud, Sion,
från generation till generation.
Halleluja!
Tacksägelse för det goda Herren ger
147 Halleluja!
Det är gott att lovsjunga vår Gud!
Lovsången är skön och ljuvlig.
2 Herren bygger upp Jerusalem,
han samlar det skingrade Israel.
3 Han helar dem som har förkrossade hjärtan
och förbinder deras sår.
4 Han har bestämt stjärnornas antal
och gett var och en ett namn.
5 Vår Herre är stor,
hans makt är oinskränkt,
hans förstånd är obegränsat.
6 Herren stöder de ödmjuka,
men de gudlösa slår han till marken.
7 Sjung till Herren med tacksamhet!
Lovsjung vår Gud till harpa!
8 Han täcker himlen med moln
och låter regn falla på jorden.
Han låter gräset växa på bergen.
9 Han ger mat åt djuren
och åt korpens ungar när de skriker.
10 Hästens styrka imponerar inte på honom.
Mannens snabba steg är ingen glädje för honom.
11 Herren gläder sig över dem som fruktar honom
och hoppas på hans nåd.
12 Jerusalem, lova Herren!
Sion, prisa din Gud!
13 Han gör bommarna i dina portar starka
och välsignar dina barn med dig.
14 Han låter fred råda vid dina gränser
och mättar dig med det finaste vete.
15 Han ger jorden sina befallningar,
och snabbt går hans ord ut.
16 Han breder ut snö som ull,
och han sprider ut frosten som aska.
17 Han kastar ner hagel som smulor;
vem kan uthärda hans kyla?
18 Han sänder sitt ord, och isen smälter,
han andas, och vattnen strömmar.
19 Han har gjort sitt ord känt för Jakob,
sina bud och beslut för Israel.
20 Något sådant har han inte gjort för andra folk.
De känner inte till hans bud.
Halleluja!
Herrens storhet och nåd
111 Halleluja!
Jag vill prisa Herren av hela mitt hjärta
i de rättsinnigas råd, i församlingen.
2 Stora är Herrens verk,
de begrundas av alla som finner sin glädje i dem.
3 Majestätiska och underbara är hans gärningar,
och hans rättfärdighet består för alltid.
4 Han har gjort sina under så att man minns dem.
Nådig och barmhärtig är Herren.
5 Han ger mat till dem som fruktar honom.
Han kommer för evigt ihåg sitt förbund.
6 Han har visat sin makt för sitt folk
genom att ge dem andra folks arvedel.
7 Allt han gör är trofast och rättvist,
och alla hans förordningar är pålitliga.
8 De består alltid och för evigt,
de verkställs i trofasthet och uppriktighet.
9 Han befriade sitt folk
och slöt ett evigt förbund.
Heligt och värt att frukta är hans namn.
10 Att frukta Herren är början till vishet,
de som följer hans vilja ska vinna insikt.
Lovprisningen till honom varar i evighet.
Herrens storhet och nåd
112 Halleluja!
Lycklig är den som fruktar Herren
och gläder sig över hans befallningar.
2 Hans barn blir mäktiga på jorden,
och de rättsinnigas generation blir välsignad.
3 Välstånd och rikedom finns i hans hus,
och hans rättfärdighet består för evigt.
4 Ett ljus bryter fram i mörkret för den rättsinnige,
den nådige, barmhärtige och rättfärdige.
5 Det går väl för den som är generös och ger lån,
den som handlar rättvist i allt han gör.
6 Han kommer aldrig på fall,
och den rättfärdiges minne består för evigt.
7 Han är inte rädd för dåliga nyheter,
han har en inre trygghet
och förtröstar på Herren.
8 Hans hjärta är lugnt,
han är inte rädd,
till sist får han se sina fiender falla.
9 Han strör ut och ger åt de fattiga.
Hans rättfärdighet består för evigt,
och hans horn blir upplyft och ärat[a].
10 Den gudlöse ser det,
han blir rasande och skär tänder.
Han förgås,
och de ondas längtan blir till intet.
Guds stora omsorg
113 Halleluja!
Prisa Herren, ni hans tjänare,
prisa Herrens namn!
2 Välsignat är Herrens namn
nu och för evigt.
3 Herrens namn ska prisas
från öster till väster.[b]
4 Herren är upphöjd över alla folk.
Hans ära når högre än himlen.
5 Vem är lik Herren, vår Gud,
som sitter på sin tron i höjden,
6 som böjer sig ner och ser så djupt –
vem i himlen, vem på jorden?
7 Den fattige drar han upp ur stoftet,
och den nödställde ur askhögen
8 och sätter honom bland furstar,
bland sitt folks furstar.
9 Han låter den barnlösa hustrun få ett hem
som en lycklig mor till barnen.
Halleluja!
Från straff till upprättelse
(6:1—7:20)
6 Hör vad Herren säger:
”Stå upp, gå till rätta inför bergen!
Låt höjderna höra din röst!
2 Hör, ni berg, på Herrens anklagelser!
Lyssna, ni jordens fasta grundvalar!
Herren anklagar sitt folk,
han går till rätta med Israel.
3 Mitt folk, vad är det jag har gjort mot dig?
Vad har jag tyngt ner dig med? Svara mig!
4 Det var jag som förde dig ut ur Egypten
och befriade dig från slaveriet.
Jag sände Mose, Aron och Mirjam
framför dig.
5 Kom ihåg, mitt folk,
vad Balak, kungen i Moab, hade tänkt ut
och vad det var för svar han fick
av Bileam, Beors son.
Tänk på vandringen från Shittim till Gilgal,
och lär dig förstå Herrens rättfärdiga handlande.”
6 Vad ska jag kunna komma med inför Herren,
när jag ska böja mig ner inför Gud i höjden?
Ska jag komma fram inför honom
med brännoffer och årsgamla kalvar?
7 Skulle Herren finna behag i tusentals baggar
och tiotusentals floder av olja?
Skulle jag offra min förstfödde för min överträdelse,
frukten av min kropp för en synd i mitt liv?
8 Han har låtit dig veta, o människa,
vad det goda är för något.
Ingenting annat begär Herren av dig än
att du gör det som är rätt,
älskar barmhärtighet
och lever ett liv i ödmjukhet inför din Gud.
9 Men nu verkar det istället för mig som om Gud har gett oss apostlar den lägsta statusen av alla. Vi är som dödsdömda på en arena och visas upp inför hela världen, ja, inför både änglar och människor.
10 Vi är dårar för Kristus skull, men ni är förståndiga i Kristus. Vi är svaga men ni starka. Ni är respekterade men vi föraktade. 11 Vi går fortfarande hungriga och törstiga. Vi saknar kläder, vi blir misshandlade och är hemlösa. 12 Vi arbetar hårt med våra egna händer för att försörja oss. När man hånar oss, välsignar vi. När vi blir förföljda, finner vi oss i det. 13 När man talar illa om oss, svarar vi vänligt. Vi blir ständigt behandlade som avfall på världens skräphög, som bortslängda sopor.[a]
14 Men jag skriver inte detta för att få er att skämmas utan för att varna er, som mina kära barn. 15 För även om ni hade tusentals vägledare i Kristus, har ni inte många fäder. Det var ju jag som blev er far i Kristus genom evangeliet. 16 Därför ber jag er nu att ha mig som föredöme.
En icke-judisk kvinnas tro
(Mark 7:24-30)
21 Jesus lämnade sedan Galileen och drog sig undan till området kring Tyros och Sidon.[a]
22 En kanaaneisk kvinna från trakten kom då till honom och ropade: ”Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är besatt av en ond ande och den plågar henne ständigt.” 23 Men Jesus gav henne inte ett ord till svar. Hans lärjungar kom därför till honom och sa: ”Skicka iväg henne, hon förföljer oss ju med sina rop.” 24 Han sa då till kvinnan: ”Jag har sänts bara till Israels förlorade får.”[b] 25 Men kvinnan kom närmare och föll ner för honom och sa: ”Herre, hjälp mig!” 26 Jesus svarade: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” 27 ”Det är sant, Herre”, sa hon, ”men till och med hundarna äter de smulor som faller från deras herrars bord.” 28 ”Kvinna”, sa Jesus till henne, ”din tro är stark. Du ska få det du ber om.” Och i samma stund blev hennes dotter botad.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.