Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Book of Common Prayer

Daily Old and New Testament readings based on the Book of Common Prayer.
Duration: 861 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
Psaltaren 140

Bön om beskydd för hot och förtal

140 För körledaren. En psalm av David.

Herre, rädda mig från onda människor.
    Skydda mig från dessa våldsamma män,
som lägger onda planer
    och dagligen är ute efter strid.
De vässar sina tungor som ormar,
    och deras ord är som huggormsgift. Séla

Bevara mig, Herre, för de gudlösas handlingar,
    skydda mig från våldsmän som försöker få mig på fall.
De högmodiga sätter ut snaror för mig,
    de breder ut nät vid vägkanten
och lägger ut fällor för mig. Séla

Jag säger till Herren: ”Du är min Gud.”
    Lyssna, Herre, till mina böner!
Herre, Herre, min starke räddare,
    som skyddar mitt huvud på stridens dag,
låt inte de ondas önskningar uppfyllas, Herre!
    Låt inte deras planer lyckas, så att de blir högfärdiga! Séla

10 Låt dem som omringar mig själva drabbas
    av den ofärd som de har talat om!
11 Låt brinnande kol falla över dem
    och kasta ner dem i eld,
    i djupa hålor som de inte kan ta sig upp ur!
12 En baktalare ska inte bestå i landet,
    och en våldsman ska följas av olyckor och slås ner.

13 Jag vet att Herren tar sig an de hjälplösa
    och skaffar de fattiga rätt.
14 De rättfärdiga ska prisa dig
    och de uppriktiga bo i din närhet.

Psaltaren 142

En förtvivlads bön

142 Maskil. Av David, när han var i grottan. En bön.

Jag ropar med hög röst till Herren,
    jag ropar med hög röst till Herren
    och ber om nåd.
Jag utgjuter min klagan inför honom,
    jag berättar om min nöd för honom.

När jag är färdig att ge upp,
    vet du hur jag har det.
På den väg jag går
    har de lagt ut snaror för mig.
Se, vid min sida finns ingen som bryr sig om mig.
    Jag har ingenstans att fly, och ingen frågar efter mig.

Jag ropar till dig, Herre, jag säger:
    ”Du är min tillflykt,
    min del i de levandes land.”

Lyssna till mitt rop,
    för jag är förtvivlad.
Rädda mig från mina förföljare,
    för de är starkare än jag.
För mig ut ur mitt fängelse,
    så att jag kan prisa ditt namn.
Då kommer de rättfärdiga att samlas kring mig,
    för du har varit god mot mig.

Psaltaren 141

Bön om hjälp mot fiender

141 En psalm av David.

Herre, jag ropar till dig,
    skynda dig till mig,
    lyssna på mig när jag ropar!
Låt min bön bäras fram som rökelse inför dig
    och mina lyfta händer som ett kvällsoffer.

Herre, sätt en vakt för min mun,
    en dörrvakt för mina läppar.
Låt mig inte lockas till onda ord,
    eller till att ta del i gudlösa gärningar
i sällskap med dem som gör orätt.
    Låt mig inte äta av deras läckerheter.

Låt den rättfärdige slå mig
    och nådigt tukta mig,
det är som olja på mitt huvud.
    Låt inte mitt huvud avvisa det.
Jag riktar mina böner mot dem som gör det onda.[a]

Deras härskare ska kastas utför klippbranten.
    De ska höra att mina ord är behagliga.
Som man plöjer och bryter upp jorden,
    så strös våra ben vid dödsrikets port.

Herre, min Herre, jag fäster min blick på dig,
    till dig tar jag min tillflykt.
    Överlämna mig inte åt döden!
Skydda mig för de snaror som de lägger ut för mig,
    för fällorna av dem som gör orätt.
10 Låt i stället de onda fastna i sina egna nät,
    medan jag kan tryggt gå förbi.

Psaltaren 143

Ångerpsalm; bön om räddning

143 En psalm av David.

Herre, hör min bön!
    Lyssna till min åkallan,
    befria mig i din trofasthet och rättfärdighet.
Ställ inte din tjänare inför rätta,
    för ingen levande är rättfärdig i dina ögon.
Min fiende har förföljt mig
    och krossat mig.
Han har placerat mig i mörker,
    precis som de som dött för länge sedan.
Jag är färdig att ge upp
    och mitt hjärta är förlamat.
Jag minns tider som gått,
    jag tänker på allt som du gjort,
    begrundar dina händers verk.
Jag sträcker mina händer mot dig,
    jag törstar efter dig som ett förtorkat land. Séla

Skynda dig, Herre, och svara mig,
    för jag blir alltmer deprimerad.
Vänd dig inte bort från mig,
    för då blir jag som de som ligger i sina gravar.
Låt mig varje morgon erfara din nåd,
    för jag förtröstar på dig.
Visa mig den väg jag ska gå,
    för jag sätter mitt hopp till dig.
Rädda mig från mina fiender!
    Herre, jag flyr till dig.
10 Lär mig att göra din vilja,
    för du är min Gud.
Låt din goda Ande leda mig på jämn mark.

11 Herre, bevara mitt liv för ditt namns skull.
    Led mig ut ur nöden för din rättfärdighets skull.
12 Utplåna mina fiender i din nåd,
    förgör dem som är ute efter mitt liv,
    för jag är din tjänare.

Mika 3:9-4:5

Lyssna på detta, ni ledare för Jakobs släkt,
    ni styresmän för Israels folk,
ni som avskyr rättvisa,
    och förvränger det rätta,
10 ni som bygger Sion med mord
    och Jerusalem med gudlöshet.
11 Stadens ledare dömer för mutor,
    dess präster tar betalt för sin vägledning,
    och dess profeter spår för pengar.
Ändå stöder de sig på Herren och säger:
    ”Är inte Herren mitt ibland oss?
    Inget ont kan komma över oss.”
12 Det är på grund av er
    som Sion ska plöjas upp som en åker,
Jerusalem förvandlas till en stenhög
    och tempelberget till en skogbevuxen höjd.

Israels återupprättelse

(4:1—5:15)

Herrens berg

(Jes 2:2-4)

I de yttersta dagarna

ska berget med Herrens hus stå fast grundat,
    högst av bergen,
överst bland kullarna.
    Folken ska strömma dit,
många folk ska komma och säga:
    ”Kom, låt oss gå upp på Herrens berg,
till Jakobs Guds hus!
Han ska lära oss sina vägar,
    och vi ska vandra på hans stigar.”
Från Sion ska nämligen lagen gå ut,
    och Herrens ord från Jerusalem.
Han ska döma mellan många folk
    och skipa rätt bland mäktiga nationer långt borta.
De ska smida sina svärd till plogbillar
    och sina spjut till vingårdsknivar.
En nation ska inte mer lyfta svärd mot en annan
    och inte mer träna sig för krig.
Var och en ska sitta
    under sin vinstock och sitt fikonträd,
utan att någon skrämmer dem mer.
    Härskarornas Herre har talat.
De andra folken vandrar
    i sina gudars namn,
men vi vandrar i Herrens,
    vår Guds, namn i all evighet.

Apostlagärningarna 24:24-25:12

24 Några dagar senare kom Felix tillbaka i sällskap med sin hustru Drusilla, som var judinna. Och han lät hämta Paulus för att höra honom berätta mer för dem om tron på Kristus Jesus. 25 Men när Paulus började tala om rättfärdigheten, om självförnekelse och om den kommande domen, blev Felix rädd och sa: ”Det räcker så. Nu kan du gå. När jag får mer tid, ska jag skicka efter dig igen.”

26 Felix hoppades också att Paulus skulle muta honom och skickade efter honom gång på gång för att tala med honom. 27 När två år hade gått, efterträddes Felix av Porcius Festus. Eftersom Felix ville hålla sig väl med judarna, lät han Paulus stanna kvar i fängelset.

Paulus ber att få dömas vid den kejserliga domstolen

25 Tre dagar efter att Festus hade kommit till provinsen, reste han från Caesarea till Jerusalem. Där blev han uppsökt av översteprästerna och några högt uppsatta judar som på nytt tog upp sina anklagelser mot Paulus. De bad också att Festus skulle visa sin godhet mot judarna genom att låta Paulus föras tillbaka till Jerusalem. Deras egentliga plan var nämligen att överfalla och döda Paulus på vägen.

Men Festus svarade dem att Paulus satt i fängelse i Caesarea och att han själv snart skulle återvända dit. ”Därför”, fortsatte han, ”måste era ledare följa med mig dit för att anklaga honom, om han nu har gjort något ont.”

Festus stannade hos dem åtta till tio dagar och återvände sedan till Caesarea. Följande dag satte han sig på domstolen och befallde att Paulus skulle föras in. När Paulus sedan kom in, omringades han av de judar som hade kommit dit från Jerusalem och de framkastade många allvarliga anklagelser mot honom utan att kunna bevisa en enda av dem. Men Paulus försvarade sig: ”Jag har inte brutit mot den judiska lagen eller mot templet eller mot kejsaren.”

Då frågade Festus som ville hålla sig väl med judarna: ”Är du villig att resa till Jerusalem och låta dig dömas av mig där?”

10 Paulus svarade: ”Jag står inför kejsarens domstol och det är här som jag ska dömas. Jag har inte gjort något ont mot judarna, det vet du mycket väl. 11 Om jag har gjort något som förtjänar döden, så är jag beredd att dö. Men om jag är grundlöst anklagad, så har ingen någon rätt att överlämna mig åt dem. Jag vädjar till kejsaren.”

12 Festus diskuterade då detta med sina rådgivare och svarade sedan: ”Du har vädjat till kejsaren, därför ska du också få resa dit.”

Lukas 8:1-15

Kvinnorna som följde med Jesus

Efter detta gav sig Jesus ut på vandring till olika städer och byar i Galileen. Och överallt förkunnade han evangeliet om Guds rike. Med sig hade han sina tolv lärjungar, och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria från Magdala, som sju onda andar hade drivits ut ur, Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna, och många andra som hjälpte dem med sina tillgångar.

Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd

(Matt 13:1-10; Mark 4:1-9)

En dag när mycket folk hade kommit ut till Jesus från de olika städerna, berättade han den här liknelsen för dem:

”En lantbrukare gick ut på sin åker för att så. När han sådde föll en del av sädeskornen på vägen bredvid, och folk trampade på dem, och fåglarna kom och åt upp dem. En del korn föll på stengrunden och började snart gro, men vissnade lika fort eftersom det inte fanns någon fukt. Andra föll bland tistlarna, och eftersom tistlarna växte upp samtidigt kvävde de plantorna. Men en del korn föll i bördig jord och växte upp och gav hundra gånger så mycket säd som den som hade såtts.” Sedan ropade Jesus: ”Lyssna, hör, den som har öron!”

Jesus förklarar liknelsen om sådden

(Matt 13:10-23; Mark 4:10-20)

Hans lärjungar frågade honom nu vad denna liknelse betydde.

10 Han svarade: ”Ni har fått gåvan att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får bara höra de här liknelserna, för att

’de ska se men ändå inte se,
    och höra men ändå inte förstå.’[a]

11 Detta är vad liknelsen betyder: Säden är Guds ord. 12 De vid vägen är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort sådden ur deras hjärtan och hindrar dem från att tro och bli räddade. 13 De på stengrunden är de som tar emot ordet med glädje, men som inte har någon rot. De tror en tid, men så fort de utsätts för frestelser[b] faller de bort. 14 Det som föll bland tistlarna är de som hör men som snart kvävs av livets bekymmer, rikedomar och nöjen, så att de aldrig ger mogen skörd.

15 Men säden i den bördiga jorden är de som hör ordet och gömmer det i ett gott och uppriktigt hjärta och genom uthållighet bär frukt.

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.