Book of Common Prayer
97 Vad jag älskar din lag!
Jag tänker på den hela dagen.
98 Dina bud gör mig klokare än mina fiender,
de är ständigt hos mig.
99 Jag är visare än alla mina lärare,
för jag begrundar dina förordningar.
100 Jag är visare än de gamla,
för jag håller dina stadgar.
101 Jag vill hålla mig borta från alla onda vägar,
för jag vill vara lydig mot ditt ord.
102 Jag vänder mig inte bort från dina beslut,
för du undervisar mig.
103 Hur söt är inte smaken av dina ord!
De smakar sötare än honung i min mun.
104 Av dina stadgar får jag förstånd,
därför avskyr jag all slags falskhet.
105 Ditt ord är en lykta för mina steg,
de lyser upp stigen där jag går.
106 Jag har svurit och bekräftat en ed
att följa dina rättfärdiga bud och lagar.
107 Jag har lidit mycket,
men låt mig få leva, Herre, som du har lovat.
108 Ta emot mitt tack som ett offer, Herre,
och lär mig dina bud.
109 Mitt liv är ständigt i fara,
men jag glömmer inte din lag.
110 De gudlösa lägger ut snaror för mig,
men jag villar inte bort mig från dina stadgar.
111 Dina förordningar är min egendom för evigt,
de är mitt hjärtas glädje.
112 Jag har beslutat att följa dina bud
för alltid, ända till slutet.
113 Jag hatar obeslutsamhet,
men jag älskar din lag.
114 Du är mitt beskydd och min sköld,
och till ditt ord sätter jag mitt hopp.
115 Försvinn från mig, ni som är onda!
Jag vill hålla min Guds bud.
116 Stöd mig, så som du lovat, så att jag får leva,
och svik mig inte i det jag hoppas på.
117 Uppehåll mig, så att jag blir räddad
och alltid kan ge akt på dina bud.
118 Du förkastar alla som viker av från dina bud,
deras svek leder bara till tomhet.
119 De ogudaktiga på jorden är som slagg,
därför älskar jag dina bud.
120 Jag ryser av fruktan inför dig,
ja, dina domslut skrämmer mig.
En högtidssång
81 För körledaren, enligt gittit. Av Asaf.
2 Jubla högt inför Gud, vår styrka!
Höj glädjerop till Jakobs Gud!
3 Stäm upp musik och slå på trummor,
spela på ljuvliga lyror och harpor!
4 Stöt i horn vid nymånadsfester
och vid fullmåne på vår högtidsdag.
5 För det är en föreskrift för Israel,
en bestämmelse av Jakobs Gud.
6 Han bestämde det till en förordning åt Josef
när han drog ut ur Egyptens land.
Jag hörde ett språk som jag inte förstod.[a]
7 ”Jag lyfte bördan från hans axlar,
och hans händer befriades från korgen.
8 Du ropade i din nöd,
och jag räddade dig.
Jag svarade från åskmolnet,
och jag prövade dig vid Merivas vatten. Séla
9 Hör mitt folk, jag vill varna dig!
Israel, om du bara ville lyssna!
10 Hos dig får inte finnas någon främmande gud,
och du får inte tillbe någon utländsk gud.
11 Jag är Herren, din Gud,
som förde dig ut ur Egypten.
Öppna din mun, och jag kommer att fylla den.
12 Men mitt folk lyssnade inte på mig.
Israel vill inte ha med mig att göra.
13 Därför lät jag dem gå sina egna hårdhjärtade vägar
och leva som de själva ville.
14 Om mitt folk ändå ville lyssna på mig,
ack, om Israel ville följa min väg!
15 Då skulle jag snabbt besegra deras fiender
och ingripa mot deras ovänner.
16 De som hatar Herren skulle tvingas krypa inför honom
och deras straff vara för evigt.[b]
17 Men mitt folk skulle jag låta äta det finaste vete
och mätta dem med honung ur klippan.”
Guds dom
82 En psalm av Asaf.
Gud står i gudaförsamlingen,
han håller dom bland gudarna.[c]
2 ”Hur länge ska ni döma orätt
och ta parti för de onda? Séla
3 Skaffa rätt åt de svaga och faderlösa,
låt de fattiga och betryckta få rätt.
4 Rädda de svaga och behövande,
befria dem ur de ondas grepp.
5 Men de fattar ingenting och vet ingenting,
de vandrar i mörker.
Jordens grundvalar vacklar.
6 Jag säger att ni är gudar[d]
och söner till den Högste,
7 men ni ska dö som människor
och falla som vilka furstar som helst.”
8 Res dig, Gud, och döm jorden,
för alla folk är din egendom.
Kungen hedrar Mordokaj
6 Den natten hade kungen svårt för att sova och lät hämta krönikan över minnesvärda händelser. Man läste ur den för honom. 2 Där stod skrivet att Mordokaj hade avslöjat de två hovmännen Bigtan och Teresh, dörrvakterna, som hade planerat att mörda kung Xerxes.
3 ”Vilken hedersbetygelse och upphöjelse har Mordokaj fått för detta?” frågade kungen. ”Han har inte fått någonting”, svarade männen som var i tjänst.
4 ”Finns det någon i borggården?” frågade kungen. Just då hade Haman kommit in på palatsets yttre borggård för att be kungen om tillåtelse att få hänga Mordokaj på den påle som han hade rest för honom.
5 ”Haman är där ute”, svarade männen. ”Be honom komma in hit”, sa kungen.
6 När Haman kom in, frågade kungen honom: ”Vad ska man göra för någon som kungen vill hedra?”
Haman tänkte för sig själv: ”Vem skulle kungen vilja hedra mer än mig?”
7 Han svarade kungen: ”Den som kungen vill hedra 8 ska ges en kunglig skrud som kungen själv har burit, och en häst som kungen själv har ridit, och som har en kunglig krona på huvudet. 9 Överlämna sedan skruden och hästen åt någon av kungens främsta furstar. Han ska sätta skruden på mannen som kungen vill hedra och leda honom ridande på hästen genom stadens huvudgata och ropa framför honom: ’Så här gör man med den som kungen vill hedra!’ ”
10 Kungen sa till Haman: ”Skynda dig nu och hämta skruden och hästen och gör precis som du har sagt med Mordokaj, juden, som sitter i kungens port. Försumma ingenting av det du sagt!”
11 Haman tog då skruden och hästen, satte skruden på Mordokaj och ledde honom ridande genom gatorna i staden och ropade: ”Så här gör man med den som kungen vill hedra.”
12 Sedan återvände Mordokaj till kungens port, men Haman skyndade sig hem, sorgsen och med höljt huvud. 13 När han berättade för sin hustru Seresh och alla sina vänner vad som hade hänt, sa de till honom: ”Om Mordokaj, som du nu har fått falla ner för, är av judisk börd, kommer du aldrig att kunna sätta dig upp mot honom. Han kommer att bli ditt fall.”
14 Medan de fortfarande höll på att diskutera med Haman, kom kungens hovmän för att hämta honom till festen som drottning Ester hade anordnat.
Paulus i Efesos
19 Medan Apollos var i Korinth, kom Paulus fram till Efesos efter sin resa genom inlandet. Där träffade han några lärjungar 2 och frågade dem: ”Tog ni emot den heliga Anden när ni kom till tro?”
”Nej”, svarade de, ”vi har aldrig hört talas om att det den heliga Anden finns.”
3 ”Men på vilket sätt är ni döpta då?” frågade han.
De svarade: ”Med Johannes dop.”
4 Då förklarade Paulus för dem att Johannes dop var ett omvändelsens dop och att Johannes också uppmanade folket att tro på Jesus, den som kom efter honom. 5 När de hörde detta, lät de döpa sig i Herren Jesus namn 6 och då Paulus lade sina händer på dem, kom den heliga Anden över dem och de talade olika språk och profeterade. 7 Tillsammans var det cirka tolv män där.
8 Under tre månaders tid undervisade sedan Paulus regelbundet i synagogan. Han talade öppet och med stort mod och försökte övertyga dem om Guds rike. 9 Men några avvisade hans budskap. De ville inte tro utan hånade Vägen inför alla som var där. Därför lämnade Paulus dem och höll sina lärjungar borta därifrån. De samlades istället i Tyrannos föreläsningssal där Paulus undervisade varje dag. 10 Detta pågick i två års tid så att alla i provinsen Asien, både judar och greker, fick höra budskapet om Herren.
Jesus prövas av djävulen
(Matt 4:1-11; Mark 1:12-13)
4 Jesus återvände från Jordanfloden fylld av den heliga Anden, och Anden förde honom ut i ödemarken. 2 Där prövades han av djävulen under fyrtio dagar. Under hela den tiden åt han ingenting, och han blev till slut hungrig.
3 Då sa djävulen till honom: ”Säg till stenen här att bli bröd, om du nu är Guds Son!”
4 Men Jesus svarade honom: ”Det står skrivet: ’Människan lever inte bara av bröd.[a]’ ”
5 Då förde djävulen honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen 6 och sa: ”Jag ska ge dig all deras makt och härlighet, för den har getts åt mig och jag kan ge den till vem jag vill. 7 Om du bara tillber mig ska allt detta bli ditt.”
8 Jesus svarade: ”Det står skrivet: ’Det är Herren, din Gud, du ska tillbe, och bara honom du ska tjäna.[b]’ ”
9 Då tog djävulen honom med till Jerusalem och ställde honom högst upp på tempelmuren och sa: ”Kasta dig ner härifrån, om du nu är Guds Son! 10 Det står ju skrivet:
’Han ger sina änglar befallning om dig
att beskydda dig’.
11 Och:
’Med sina händer ska de bära dig,
så att du inte stöter din fot mot någon sten.[c]’ ”
12 Men Jesus svarade honom: ”Det sägs: ’Sätt inte Herren, din Gud, på prov.[d]’ ”
13 När djävulen hade prövat honom på alla sätt, lämnade han honom sedan i fred under en tid.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.