Book of Common Prayer
Hela skapelsen prisar och ärar Herren
148 Halleluja!
Lova Herren i himlen!
Lova honom i höjden!
2 Lova honom, alla hans änglar,
lova honom, hela hans härskara!
3 Lova honom, sol och måne
lova honom, alla lysande stjärnor!
4 Lova honom, ni himlarnas himmel
och ni vatten ovanför himlen!
5 De ska prisa Herrens namn,
för han gav en befallning, och de skapades.
6 Han gav dem för evigt deras plats.
Han gav en befallning som aldrig kan upphävas.
7 Lova Herren på jorden,
ni havsodjur och alla djup,
8 blixt och hagel, snö och dimma,
du stormvind, som lyder hans ord,
9 alla berg och kullar,
alla fruktträd och cedrar,
10 vilddjur och boskap,
kräldjur och flygande fåglar,
11 alla jordens kungar och folk
med alla sina härskare och domare,
12 unga män och flickor,
gamla och unga.
13 De ska lova Herrens namn.
Endast hans namn är upphöjt,
hans majestät sträcker sig över himmel och jord.
14 Han har lyft ett horn[a] åt sitt folk,
lovprisning för alla sina fromma,
för Israels folk som står honom nära.
Halleluja!
Jubel över seger
149 Halleluja!
Sjung en ny sång till Herren,
hans lov i de frommas församling!
2 Israel ska glädja sig över sin skapare,
Sions folk jubla över sin kung!
3 De ska lova hans namn med dans
och lovsjunga honom till tamburin och harpor.
4 Herren älskar sitt folk,
och de ödmjuka kröner han med räddning.
5 De fromma ska jubla i ära,
sjunga glädjesång på sin bädd.
6 Lovprisning till Gud ska vara i deras mun
och ett skarpt svärd i deras händer,
7 för att hämnas på nationer
och straffa folk,
8 för att binda folkens kungar med kättingar,
sätta järnbojor på deras furstar
9 och verkställa de domar som beslutats mot dem.
En ära är detta för alla hans fromma.
Halleluja!
En avslutande lovsång
150 Halleluja!
Lova Gud i hans helgedom.
Lova honom i hans mäktiga himlafäste.
2 Lova honom för hans väldiga gärningar.
Lova honom för hans oerhörda storhet.
3 Lova honom med trumpetstötar,
med harpa och lyra.
4 Lova honom med tamburiner och dans.
Lova honom med stränginstrument och flöjter.
5 Lova honom med klingande cymbaler,
lova honom med ljudande cymbaler.
6 Må allt som andas prisa Herren!
Halleluja!
Bäva för Herrens fruktansvärda makt, som han visade vid uttåget ur Egypten
114 När Israel drog ut från Egypten,
Jakobs släkt från ett folk med främmande språk,
2 då blev Juda hans helgedom,
Israel hans rike.
3 Havet såg det och flydde,
och Jordanfloden vände tillbaka.
4 Bergen hoppade som baggar,
och höjderna som lamm.
5 Varför flyr du hav,
varför vänder du tillbaka, Jordan?
6 Varför hoppar ni berg som baggar,
ni höjder som lamm?
7 Darra, jord, inför Herren,
inför Jakobs Gud!
8 Han gör klippan till en vattenrik sjö
och stenen till en vattenkälla.
Herren tillhör all ära
115 Inte åt oss, Herre, inte åt oss,
utan åt ditt namn ge ära,
för din nåds och din trofasthets skull.
2 Varför får folk säga:
”Var finns deras Gud?”
3 Vår Gud är i himlen,
och han gör vad han vill.
4 Deras gudar är silver och guld,
människohänders verk.
5 De har mun men kan inte tala,
ögon, men kan inte se.
6 De har öron men kan inte höra,
näsa, men kan inte lukta.
7 De har händer, men kan inte gripa,
och fötter, men kan inte gå.
De ger inga ljud ifrån sin strupe.
8 De som gjort dessa blir som de,
ja, alla som förtröstar på dem.
9 Israel, förtrösta på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
10 Arons släkt, förtrösta på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
11 Alla ni som fruktar Herren, förtrösta på honom!
Han är deras hjälp och sköld.
12 Herren tänker på oss
och vill välsigna Israels folk,
han vill välsigna Arons släkt.
13 Han vill välsigna var och en som fruktar Herren,
små och stora.
14 Må Herren ge många barn till er och era ättlingar.
15 Må ni bli välsignade av Herren,
som har gjort både himmel och jord.
16 Himlen tillhör Herren,
men han har överlämnat jorden åt människorna.
17 De döda prisar inte Herren,
de som har gått ner i tystnaden.
18 Men vi lovar Herren, nu och för evigt!
Halleluja!
Sofar anser att Job hädar
11 Då svarade Sofar från Naama:
2 Kan man lämna detta ordflöde oemotsagt?
Kan en människa rättfärdiga sig genom allt sitt prat?
3 Ska ditt tomma prat förstumma andra?
Någon borde tillrättavisa dig.
4 Du påstår dig vara ren i din undervisning
och fläckfri i Guds ögon!
5 Om ändå Gud ville tala
och säga dig vad han tänker,
6 uppenbara för dig vishetens hemligheter,
för där finns förnuft i dubbelt mått.[a]
Detta ska du veta: Gud har till och med glömt en del av din synd.
7 Kan du utforska Guds hemligheter?
Kan du finna gränser för den Väldiges fullkomlighet?
8 Den är högre än himlen,
men vad kan du göra?
Den är djupare än dödsriket,
men vad vet du?
9 Den sträcker sig längre än jorden
och vidare än havet.
13 Om du uppriktigt vänder dig till Gud
och sträcker ut dina händer mot honom,
14 om du lägger bort dina händers orätt
och inte tillåter några överträdelser i dina boningar,
15 då kan du lyfta ditt huvud utan skam,
stå stadigt och utan fruktan.
16 Då kan du glömma ditt elände,
minnas det som bortrunnet vatten.
17 Ditt liv blir ljusare än dagen,
och mörkret som morgonen.
18 Du får känna dig trygg,
för där finns ett hopp.
Du kan se dig omkring
och vila tryggt.
19 Du kommer att kunna vila
utan att någon skrämmer dig,
och många kommer att vädja till din välvilja.
20 Men de ogudaktigas ögon ska tyna bort,
de ska inte finna någon möjlighet att fly undan.
Deras enda hopp är att få ge upp andan.
Lammet och bokrullen med sju sigill
5 Sedan såg jag att han som satt på tronen hade en bokrulle i högra handen. Den hade text på båda sidor och var förseglad med sju sigill. 2 Jag såg en väldig ängel som frågade med hög röst: ”Vem är värdig att bryta sigillen och öppna bokrullen?” 3 Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen och se i den. 4 Jag grät av besvikelse, eftersom det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen och se i den.
5 Men en av de äldste sa till mig: ”Gråt inte, för lejonet av Judas stam, Davids rotskott,[a] har segrat. Han kan bryta de sju sigillen och öppna bokrullen.”
6 Sedan såg jag ett lamm[b] i mitten av tronen och mitt ibland de fyra levande varelserna och de äldste, och det såg ut som om det hade blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar[c], som har sänts ut över hela jorden. 7 Lammet steg nu fram till honom som satt på tronen och tog emot bokrullen från hans högra hand. 8 När Lammet tog emot bokrullen, föll de fyra levande varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Alla hade var sin harpa och en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner. 9 Och de sjöng en ny sång:
”Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill,
för du har blivit slaktad,
och med ditt blod har du friköpt människor åt Gud
från alla stammar och språk och folk och länder.
10 Du har gjort dem till ett kungarike,
till präster åt vår Gud,
och de ska regera på jorden.”
11 Sedan såg jag och hörde en stor kör av änglar, och de stod runt tronen och de fyra levande varelserna och de tjugofyra äldste. De var tiotusentals och åter tiotusentals, tusentals och åter tusentals i antal. 12 De sjöng med väldig kraft:
”Lammet som blev slaktat är värdigt
att få makt, rikedom, vishet och styrka,
ära, härlighet och pris.”
13 Sedan hörde jag allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och i havet säga:
”Priset och äran och härligheten och makten
tillhör honom som sitter på tronen och Lammet
i all evighet.”
14 De fyra levande varelserna sa: ”Amen.” Och de äldste föll ner och tillbad.
Bergspredikan
Verklig lycka
(Luk 6:20-23)
5 En dag när Jesus såg folkmassorna gick han upp på ett berg och satte sig ner. Hans lärjungar kom till honom, 2 och han började undervisa dem. Han sa:
3 ”Lyckliga[a] är de som är fattiga i anden,
för dem tillhör himmelriket.
4 Lyckliga är de som sörjer,
för de ska bli tröstade.
5 Lyckliga är de ödmjuka,
för de ska få ärva jorden.
6 Lyckliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet,
för de ska bli mättade.
7 Lyckliga är de barmhärtiga,
för de ska få barmhärtighet.
8 Lyckliga är de renhjärtade,
för de ska få se Gud.
9 Lyckliga är de som strävar efter frid,
för de ska kallas Guds barn.
10 Lyckliga är de som förföljs för rättfärdighetens skull,
för dem tillhör himmelriket.
11 Lyckliga är ni när man hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. 12 Jubla och var glada, för ni får en stor lön i himlen. Så förföljde de ju profeterna före er.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.