Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Book of Common Prayer

Daily Old and New Testament readings based on the Book of Common Prayer.
Duration: 861 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
Psaltaren 107:33-108:13

33 Han förvandlar floder till öken,
    vattenkällor till torr mark
34 och det bördiga landet till saltöken,
    för dess invånares ondska.
35 Han gör ökenlandet till sjöar
    och det uttorkade landet till vattenkällor.
36 Han låter de hungriga bosätta sig där
    och bygga en stad att bo i.
37 De sår sina åkrar,
    planterar sina vingårdar
        och får sedan rika skördar.
38 Han välsignar dem, och de får många barn.
    Han låter inte heller deras boskapshjordar minska.

39 Om de blir färre, blir förödmjukade[a]
    och nedtryckta av bekymmer och sorg,
40 öser han olycka över härskarna
    och låter dem irra omkring i en väglös öken.
41 Men han lyfter de fattiga ur deras förtryck
    och låter deras familjer föröka sig som hjordar.
42 De rättsinniga ser det och gläder sig,
    medan all ondska måste tiga.

43 Den som är vis bör lägga detta på minnet
    och tänka på Herrens nådegärningar.

Lovprisning, bön om seger med Guds kraft

(Ps 57:8-12; 60:7-14)

108 En sång, en psalm av David.

Gud, mitt hjärta är orubbligt.
    Jag vill sjunga och spela
    av hela min själ till din ära[b].
Vakna upp, harpa och lyra!
    Jag vill väcka morgonrodnaden.
Herre, jag vill prisa dig bland folken,
    inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.
Din nåd är stor, högre än himlen når den,
    din trofasthet upp till skyarna.
Gud, du är upphöjd över himlen!
    Visa din höghet över hela jorden!

Befria dina älskade,
    rädda oss med din starka hand, hjälp oss.
Gud har talat i sin helgedom:
    ”Jag ska triumfera,
    dela ut Shekem och mäta upp Suckotdalen.
Gilead är mitt och Manasse är mitt,
    Efraim är min hjälm och Juda min spira.
10 Moab är mitt tvättfat,
    mot Edom ska jag kasta min sko,
    och över filistéerna ska jag höja ett segerrop.”

11 Vem kan leda mig till den befästa staden?
    Vem kan leda mig till Edom?
12 Har inte du, Gud, förkastat oss
    och inte längre velat gå ut med våra härar?
13 Hjälp oss nu mot fienden,
    för människor kan inte rädda.

Psaltaren 33

Lovprisning till Skaparen och Herren

33 Jubla i Herren, ni rättfärdiga,
    för det hör till de rättsinniga att prisa honom!
Prisa Herren med lyra,
    sjung lovsång till honom med tiosträngad harpa!
Sjung en ny sång för honom,
    spela ljuvligt och ropa av glädje!

Herrens ord är tillförlitligt,
    allt han gör sker i trofasthet.
Han älskar rätt och rättfärdighet.
    Jorden är full av Herrens nåd.

Genom Herrens ord blev himlarna till,
    dess här genom hans muns ande.
Han samlade havsvattnen till en plats,
    han lade djupen där de skulle förvaras.
Låt alla i hela världen frukta Herren,
    alla jordens invånare visa vördnad för honom.
För han talade, och det blev till,
    han befallde, och det stod där.

10 Herren gör folkens planer om intet,
    han avvisar deras målsättningar.
11 Herrens plan består för evigt,
    hans avsikter från generation till generation.

12 Lyckligt är det folk vars Gud Herren är,
    det folk som han har utvalt till sitt eget!
13 Från himlen blickar Herren ner,
    han ser varje människa.
14 Han betraktar från sin boning
    alla som bor på jorden,
15 han som har skapat allas hjärtan
    och vakar över allt de gör.

16 Ingen kung kan räddas av en stor armé,
    ingen kämpe kommer undan för sin stora styrka.
17 Stridshästar ger falska hopp om räddning.
    De är starka, men de kan inte rädda någon.
18 Men Herrens ögon följer dem som fruktar honom
    och hoppas på hans nåd.
19 Han räddar dem från döden
    och håller dem vid liv under hungersnöd.

20 Vi väntar på Herren,
    han är vår hjälp och sköld.
21 I honom har vi vår innerliga glädje.
    Vi förtröstar på hans heliga namn.
22 Herre, låt din nåd vila över oss,
    för vi hoppas bara på dig.

4 Moseboken 20:14-29

Från Kadesh till Moabs hedar

(20:14—25:18)

14 Från Kadesh sände Mose budbärare till kungen i Edom och sa:

Så här hälsar din bror Israel: ”Du känner till vår plågsamma historia, 15 hur våra förfäder drog ner till Egypten där vi bodde länge och blev förtryckta av egypterna, vi liksom våra förfäder.

16 Men när vi ropade till Herren, hörde han oss och sände sin ängel att leda oss ut ur Egypten. Nu är vi här i Kadesh vid ditt lands gränser. 17 Låt oss få passera genom ditt land! Vi ska inte marschera genom era åkrar eller vingårdar och vi ska inte dricka vatten ur era källor. Vi ska hålla oss till Kungsvägen[a] och varken vika av åt höger eller vänster förrän vi passerat ditt land.”

18 Men kungen i Edom svarade:

Håll er borta härifrån! Om ni försöker komma in i mitt land, så ska jag möta er med svärd!

19 Israeliterna svarade:

Men vi kommer att marschera längs huvudvägen, och om vi eller vår boskap skulle dricka ert vatten så ska vi betala vad ni begär för det. Det enda vi önskar är att få passera genom landet.

20 Men han svarade:

Nej, du får inte passera.

Sedan mobiliserade han sin armé och marscherade mot dem med stora och mäktiga styrkor. 21 Och eftersom Edom vägrade att låta Israel passera genom sitt land, vek Israel undan, 22 vände tillbaka från Kadesh och hela menigheten kom till berget Hor.

Aron dör

23 När de var vid gränsen till Edoms land på berget Hor, sa Herren till Mose och Aron: 24 ”Nu är tiden inne för Aron att dö[b]. Han ska inte komma in i det land som jag har gett Israels folk, därför att ni båda handlade upproriskt mot min befallning när det gällde vattnet i Meriva. 25 Ta med dig Aron och hans son Elasar upp på berget Hor. 26 Där ska du ta av Aron hans prästkläder och sätta dem på hans son Elasar. Sedan ska Aron samlas till sitt folk, han ska dö där uppe.”

27 Mose gjorde som Herren sagt, och de gick tillsammans upp på berget Hor medan hela menigheten såg på. 28 När de kom upp till toppen, tog Mose av Aron hans prästkläder och satte dem på hans son Elasar. Sedan dog Aron. Mose och Elasar gick tillbaka ner 29 och när folket fått beskedet om Arons död, sörjde man honom i trettio dagar.

Romarbrevet 6:1-11

Syndens makt är bruten

Vad innebär då detta? Ska vi fortsätta att synda, så att nåden kan öka? Nej, självklart inte! Vi har ju dött bort från synden. Hur skulle vi då kunna fortsätta att leva i den? Vet ni inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har döpts in i hans död? Genom dopet är vi både döda och begravda tillsammans med honom. Och på samma sätt som Kristus uppväcktes från de döda genom sin Faders härlighet, får nu också vi leva ett nytt liv.

Om vi alltså har blivit förenade med honom genom att dö tillsammans med honom, ska vi också bli förenade med honom i uppståndelsen. Vi vet att vårt gamla jag korsfästes tillsammans med honom, för att den syndiga kroppen skulle förlora sin makt. Därför är vi inte längre slavar under synden. Den som är död är ju befriad från synden. Men om vi har dött tillsammans med Kristus, tror vi att vi också ska leva tillsammans med honom.

Vi vet ju att Kristus har uppstått från de döda och aldrig mer ska dö. Döden har inte längre någon makt över honom. 10 Han dog bort från synden, en gång för alla, och nu när han lever, lever han för Gud. 11 På samma sätt ska också ni betrakta er själva som döda för synden och levande för Gud i Kristus Jesus.

Matteus 21:1-11

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

(Mark 11:1-10; Luk 19:28-38; Joh 12:12-15)

21 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget, skickade han iväg två lärjungar och sa till dem: ”Gå till byn som ligger framför er. Där kommer ni genast att hitta ett åsnesto stå bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem, och om någon frågar vad ni håller på med, så säg bara: ’Herren behöver dem och kommer snart att lämna tillbaka dem.’ ”

Genom detta gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten:

”Säg till dotter Sion[a]:
    ’Se, din kung kommer till dig,
ödmjuk och ridande på en åsna,
    ja, på ett åsneföl.’ ”[b]

De båda lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och tog med åsnan och fölet till honom. Sedan lade de sina mantlar på åsnorna, och Jesus satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, och andra skar kvistar från träden och strödde ut på vägen.[c] Och allt folket, både de som gick framför Jesus och de som gick efter, ropade:

”Hosianna[d], Davids Son!”

”Välsignad är han som kommer i Herrens namn!”

”Hosianna i höjden!”

10 Det blev stor uppståndelse i hela Jerusalem när han red in, och människorna frågade: ”Vem är han?” 11 Folkmassan svarade då: ”Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.”

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.