Book of Common Prayer
Bön om hjälp
(Ps 40:14-18)
70 För körledaren. Av David, till påminnelse.
2 Gud, befria mig!
Herre, skynda dig och kom till min hjälp!
3 Låt skam och vanära komma över dem
som är ute efter mitt liv.
Låt dem som vill min olycka
vända tillbaka i förnedring.
4 Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha”
vända tillbaka i skam.
5 Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,
låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Gud är stor!”
6 Jag är betryckt och fattig,
skynda till mig, Gud!
Du är min hjälp och befriare,
Herre, dröj inte!
Den åldrandes bön om hjälp
(Ps 30:2-4)
71 Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
låt mig aldrig komma på skam.
2 Befria mig och befria mig i din rättfärdighet.
Lyssna till mig och rädda mig.
3 Var en klippa för mig, en tillflykt,
dit jag alltid får komma,
du som har gett en befallning om min räddning,
du min klippa och min borg.
4 Befria mig, min Gud, ur de ondas grepp,
ur de orättfärdiga och grymma människornas våld.
5 Du är mitt hopp, Herre, min Gud,
min förtröstan alltsedan jag var ung.
6 Sedan jag föddes har du varit mitt stöd;
du har lett mig sedan min tillblivelse i moderlivet.
Jag vill alltid prisa dig.
7 Jag har blivit ett tecken för många,
men du är min starka tillflykt.
8 Min mun fylls av din lovprisning,
din ära dagen lång.
9 Förkasta mig inte på ålderns höst.
Överge mig inte när mina krafter avtar.
10 Mina fiender talar mot mig,
de som vill ta mitt liv gör en konspiration.
11 De säger: ”Gud har övergett honom!
Jaga honom, grip honom!
Det finns ingen som kan rädda honom.”
12 Gud, var inte så långt borta!
Skynda till min hjälp, min Gud!
13 Låt mina motståndare komma på skam och förgås.
Låt dem höljas i förakt och vanära som vill skada mig.
14 Jag ska alltid hoppas på dig
och prisa dig mer och mer.
15 Jag vill förkunna din rättfärdighet,
dagen lång din räddning,
även om jag inte fattar vidden av den[a].
16 Jag ska komma och berätta om min Herres, Herrens, väldiga kraft,
din, endast din, rättfärdighet.
17 Gud, du har varit min lärare från min ungdom,
och fortfarande förkunnar jag dina underverk.
18 Överge mig inte, Gud, nu när jag är gammal och gråhårig.
Låt mig förkunna din kraft för nästa generation,
din makt för dem som ska komma.
19 Din rättfärdighet, Gud, når upp till skyarna.
Gud, du som har gjort stora ting,
vem är som du?
20 Du har ställt mig inför mycket och bittert lidande,
men du ger mig ändå liv på nytt
och lyfter mig upp ur djupen.
21 Du upprättar mig igen
och möter mig med ny tröst.
22 Jag vill prisa dig till harpa
för din trofasthet, min Gud,
och lovsjunga dig till lyra,
du Israels Helige.
23 Jag vill jubla och lovsjunga dig,
för du har friköpt mig.
24 Dagen lång vill jag berätta om din rättfärdighet,
för de som ville mig ont
har förödmjukats och kommit på skam.
Klagan över landets och templets förstörelse
74 Maskil. Av Asaf.[a]
Gud, varför har du förkastat oss för evigt?
Varför brinner din vrede mot fåren på dina egna ängar?
2 Kom ihåg din församling
som du en gång vann åt dig,
ditt folk som du friköpte till din egendom,
Sions berg, din boning.
3 Styr dina steg mot de eviga ruinerna.
Fienden har ödelagt allting i helgedomen.
4 Dina fiender har skränat i ditt hus
och ställt upp sina egna tecken där.
5 Det var som när man slår med yxor
i en tät skog.
6 De slog sönder alla snidade paneler
med yxor och bräckjärn.
7 De satte eld på din helgedom,
så att den brann ner till grunden.
De vanhelgade ditt namns boning.
8 De sa för sig själva:
”Vi ska krossa dem helt.”
De brände ner alla gudstjänstplatser i landet.
9 Vi ser inte våra tecken.
Profeterna är borta.
Ingen av oss vet hur länge detta varar.
10 Gud, hur länge ska fienden få håna?
Ska fienden för all framtid få dra ditt namn i smutsen?
11 Varför griper du inte in utan håller tillbaka din högra hand?
Dra fram den ur din mantel och förgör dem!
12 Gud, sedan urminnes tid har du varit min kung.
Du kommer med räddning till jorden.
13 Med din styrka besegrade du Havet.
Du klöv havsodjurens huvuden,
14 du krossade Leviatans huvuden
och gav honom till mat åt öknens varelser.[b]
15 Du öppnade källor och strömmar,
du lät starka strömmar torka ut.
16 Både dag och natt är din egendom,
och du satte dit både ljuset och solen.
17 Du har satt jordens gränser,
och du skapade sommaren och vintern.
18 Men Herre, tänk på hur fienden hånar
och hur dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Utlämna inte din turturduva[c] åt dessa rovdjur,
glöm inte dina hjälplösa för alltid.
20 Kom ihåg ditt förbund!
Landets mörka hörn är våldets boningar.
21 Låt inte den förtryckte dra sig undan i skam,
låt de fattiga och förtryckta prisa ditt namn.
22 Res dig, Gud, och försvara din sak!
Tänk på hur du dagen lång hånas av dårar.
23 Ha inte överseende med dina motståndares skrik
och fienders larm som ständigt hörs.
Det lönar sig att vara generös
11 Sänd ditt bröd över vattnen,
för med tiden får du det tillbaka.
2 Dela med dig till många,
för du vet inte vad det är för ont som kan drabba landet.
3 När molnen är fyllda,
tömmer de sitt regn på jorden.
När ett träd faller,
vare sig det faller åt söder eller norr,
så blir det liggande på den plats där det fallit.
4 Den som spanar efter vinden
får aldrig något sått,
och den som betraktar molnen
får ingenting skördat.
5 Lika lite som du förstår vindens vägar
och fostrets tillväxt i livmodern,[a]
lika lite förstår du Guds verk,
hans som gör allting.
6 Så ut din säd på morgonen
och låt inte din hand vila på kvällen,
för du vet inte vilket som lyckas bäst
eller om båda blir lika bra.
Njut av livet varje dag
7 Ljuset är ljuvligt,
och det gör gott för ögonen att se solen.
8 Om människan får leva många år,
bör hon glädja sig åt dem alla
och komma ihåg att de mörka dagarna blir många.
Allt som ligger framför är meningslöst.
16 Jag uppmanar er därför att låta Anden leda er, så att ni inte ger efter för de begär som finns i er mänskliga natur. 17 Den mänskliga naturen vill sätta sig mot Anden och Anden mot den mänskliga naturen. Dessa står nämligen mot varandra och hindrar er att göra det ni vill. 18 Men om Anden får leda er, är ni inte längre under lagen.
19 Vad den mänskliga naturen åstadkommer är lätt att se: sexuell omoral, orenhet, orgier, 20 avgudadyrkan, magi, fiendskap, strider, avundsjuka, hat, intriger, splittring, falska läror, 21 maktkamp, fylleri, vilda fester och mycket annat. Jag vill varna er än en gång: den som lever på ett sådant sätt får inte ärva Guds rike.
22 Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, 23 mildhet och självbehärskning. Lagen är inte mot sådant. 24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt gamla jag med alla dess begär och onda lustar.
Petrus kallar Jesus för Messias
(Mark 8:27-30; Luk 9:18-21)
13 När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi[a] frågade han sina lärjungar: ”Vem säger människorna att Människosonen är?” 14 De svarade: ”Somliga säger Johannes döparen, några säger Elia och andra Jeremia eller någon annan av profeterna.”
15 Då frågade han dem: ”Vem säger ni att jag är?” 16 Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.”
17 ”Du är lycklig, Simon, Jonas son”, sa Jesus, ”för min Fader i himlen, och inte någon människa av kött och blod, har visat detta för dig. 18 Jag säger dig att du är Petrus[b], och på den klippan ska jag bygga min församling. Inte ens dödsrikets portar ska kunna besegra den. 19 Jag ska ge dig nycklarna in till himmelriket. Allt du binder på jorden blir bundet i himlen och allt du löser på jorden blir löst i himlen.[c]”
20 Sedan förbjöd han sina lärjungar att berätta för någon att han var Messias.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.