Book of Common Prayer
Herren är ärans kung
24 En psalm av David.
Jorden tillhör Herren och allt som finns där,
världen och alla som bor i den.
2 Han är den som lagt dess grund på haven,
fäst den på strömmande vatten.
3 Vem får gå upp på Herrens berg?
Vem får ställa sig på hans heliga plats?
4 Den som har skuldfria händer och ett rent hjärta,
den som inte vänder sig till meningslösa gudar,[a]
den som aldrig svär falskt.
5 Han får välsignelse av Herren,
rättfärdighet från sin frälsnings Gud.
6 Sådant är det släkte
som söker dig, Jakobs Gud.[b] Séla
7 Slå upp er, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
och låt härlighetens kung stiga in!
8 Vem är härlighetens kung?
Det är Herren,
stark och mäktig, oslagbar i strid.
9 Slå upp er, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
och låt härlighetens kung stiga in!
10 Vem är denne härlighetens kung?
Härskarornas Herre,
han är härlighetens kung. Séla
Herrens ära och makt
29 En psalm av David.
Ge Herren, ni Guds söner,
ge Herren ära och makt!
2 Ära honom för hans härliga namn!
Böj er inför Herren i helig skrud[a].
3 Herrens röst hörs över vattnen,
Gud, den upphöjde, dundrar.
Herrens röst hörs över de stora vattnen.
4 Herrens röst är väldig,
Herrens röst är praktfull.
5 Herrens röst knäcker cedrar,
Herren knäcker Libanons cedrar.
6 Han får Libanon att hoppa som en kalv
och Sirjon som en vildoxe.
7 Herrens röst slår med ljungande blixtar.
8 Herrens röst skakar öknen,
Herren skakar Kadeshöknen.
9 Herrens röst får hindarna att kalva,
den klär av träden i skogarna.
Allting i hans tempel ropar: ”Ära!”
10 Herren satt på sin tron vid syndafloden,
Herren sitter på sin tron för evigt.
11 Herren ger sitt folk styrka.
Herren välsignar sitt folk med frid.
Guds storhet och makt och människans ställning i skapelsen
8 För körledaren, enligt gittit.[a] En psalm av David.
2 Herre, vår Herre,
hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden!
Din härlighet når högre än alla himlar!
3 Ut ur munnarna på barn och spädbarn har du instiftat makt
för att tysta ovännen och hämnaren.[b]
4 När jag ser din himmel, dina fingrars verk,
månen och stjärnorna, som du har satt där uppe,
5 vad är då en människa, att du tänker på henne,
en människoson[c], att du lägger märke till honom?
6 Du gjorde honom lite lägre än Gud[d]
och krönte honom med härlighet och ära.
7 Du satte honom att härska över allt du har skapat,
du lade allt under hans fötter,
8 får, oxar, vilda djur,
9 himlens fåglar, havets fiskar
och allt som vandrar på havets stigar.
10 Herre, vår Herre,
hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden!
Glädjen över Guds tempel
84 För körledaren, till gittit. Av Korachs ättlingar, en psalm.
2 Hur ljuvliga är inte dina boningar,
härskarornas Herre!
3 Jag längtar innerligen till Herrens gårdar.
Med kropp och själ jublar jag inför dig,
du den levande Guden.
4 Även sparven har funnit ett hem och svalan ett bo åt sig
där den kan lägga sina ungar:
dina altaren, härskarornas Herre,
min kung och min Gud!
5 Lyckliga är de som kan bo i ditt hus
och alltid sjunga lovsånger till dig. Séla
6 Lyckliga är de som har sin styrka i dig,
de som lagt pilgrimsvandringen på sitt hjärta.
7 När de vandrar genom Bakaträdens dal
blir den fylld av källor,
och höstregnet täcker den med välsignelser.[a]
8 De går från styrka till styrka
tills de står inför Gud på Sion.
9 Herre, härskarornas Gud, hör min bön!
Lyssna, Jakobs Gud! Séla
10 Gud, se vår sköld
och ge akt på din smorde.
11 En enda dag i dina förgårdar
är bättre än tusen andra dagar.
Jag vill hellre stå vid tröskeln till min Guds hus
än uppehålla mig i de gudlösas tält.
12 Herren Gud är sol och sköld.
Herren ger nåd och ära.
Han undanhåller inget gott från dem
som lever ostraffligt.
13 Härskarornas Herre,
lycklig är den som förtröstar på dig!
Hela livet är meningslöst
6 Jag har sett ett annat ont fenomen under solen, och det vilar tungt på människan: 2 Det är när Gud ger någon rikedom, ägodelar och ära, så att han inte saknar något han önskar, men att Gud sedan inte låter honom njuta av det, utan det får en främling göra. Detta är meningslöst, bedrövligt och ont.
3 Om en man har hundra barn och får leva riktigt länge, men hur länge han än lever ändå inte kan njuta av det goda och inte ens får någon begravning, då säger jag att ett dödfött foster är lyckligare än den mannen. 4 Meningslös var dess existens, det har gått in i mörkret och i mörkret höljs också dess namn. 5 Även om det aldrig fått sett solen eller vetat om någonting, så har det mer ro än en sådan man. 6 Och även om han lever tusen år två gånger om, men inte förmår glädjas över allt det goda han fått, så går väl alla slutligen till en och samma plats?
7 All den möda som människan gör sig är för hennes levebröd,
och ändå blir hennes hunger aldrig tillfredsställd.
8 Vilken fördel har den vise framför dåren?
Vad har den fattige för nytta av att veta
hur man ska hantera livet?
9 Vad ögonen ser är bättre
än det man trånar efter.
Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.
10 Allt som finns har redan sitt namn,
och det är känt vad människan är.
Hon kan inte gå till rätta med den som är starkare än hon.
11 Ju fler ord, desto mer meningslöst – och till vilken nytta?
9 Nästa dag vid middagstiden närmade sig männen Joppe och samtidigt gick Petrus upp på husets takterrass för att be. 10 Han blev hungrig och ville ha något att äta och medan maten gjordes i ordning, fick han se en syn[a]. 11 Han såg himlen öppen och något som liknade en stor duk sänktes ner på jorden. Duken var upphängd i sina fyra hörn 12 och där var alla slags fyrfotadjur, markens kräldjur och himlens fåglar. 13 Sedan sa en röst till honom: ”Res dig upp Petrus, slakta och ät!”
14 ”Nej aldrig, Herre”, svarade Petrus. ”Jag har aldrig ätit något som är oheligt eller orent.”
15 Men rösten hördes en andra gång och sa: ”Om Gud har gjort något rent, ska du inte behandla det som orent.”
16 Detta upprepades tre gånger och sedan drogs duken upp till himlen.
17 Petrus blev mycket förvirrad. Vad kunde synen betyda? Men i samma stund kom de män som Cornelius hade sänt. De hade frågat sig fram till huset och stod nu utanför porten 18 och ropade: ”Är det här som Simon, han som kallas Petrus bor?”
19 Petrus var fortfarande upptagen med att grubbla över synen, när Anden sa till honom: ”Tre män är här och söker dig. 20 Gå ner och följ med dem! Tveka inte, för jag har sänt dem!”
21 Då gick Petrus ner och mötte dem och sa: ”Jag är den som ni söker. Är det något särskilt ni vill?”
22 Då berättade de för honom: ”Vi är hitskickade av officeren Cornelius. Han är rättfärdig och gudfruktig och alla judarna talar gott om honom. Nu har en helig ängel sagt till honom att skicka efter dig, så att han kan få reda på vad du har att säga.”
23 Petrus bjöd då in dem och lät dem stanna där över natten. Nästa dag tog han sedan med sig några troende från Joppe och följde med männen.
32 Var inte rädd, du lilla hjord. Er Fader i himlen har beslutat att ge er riket. 33 Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en börs som aldrig slits ut och en skatt i himlen som är i säkert förvar, där ingen kan stjäla den och där ingen mal förstör. 34 För där er skatt finns, där kommer också ert hjärta att vara.
Var beredda
(Matt 24:43-51; 25:1-13; Mark 13:33-37)
35 Fäst upp era kläder[a] och håll lamporna brinnande. 36 Var som tjänare som väntar på att deras herre ska komma hem från en bröllopsfest, så att de snabbt kan öppna dörren för honom när han knackar. 37 Lyckliga är de som deras herre finner vakna när han kommer. Sannerligen säger jag er: han ska själv göra sig redo att tjäna, och han ska låta dem få slå sig ner vid bordet för att äta medan han passar upp dem. 38 Kanske kommer han inte förrän vid midnatt eller till och med inte förrän strax före gryningen. Men lyckliga är de som är beredda.
39 Ni ska veta att om husägaren bara visste när tjuven tänkte komma, skulle han hindra honom från att bryta sig in. 40 Var beredda ni också, för Människosonen kommer tillbaka när ni minst av allt väntar det.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.