Book of Common Prayer
En hyllning till Gud och ett tack för befrielse
30 En psalm, en sång av David vid tempelinvigningen.
2 Jag vill lova dig, Herre,
för du lyfte mig upp
och lät inte mina fiender triumfera över mig.
3 Herre, min Gud, jag bad till dig,
och du helade mig.
4 Herre, du förde mig upp ur dödsriket,
du räddade mig tillbaka till livet,
från att fara ner i graven.
5 Lovsjung Herren, ni hans fromma,
prisa hans heliga namn!
6 Hans vrede varar bara ett ögonblick
men hans nåd hela livet.
Gråten kan gästa om natten,
men när morgonen gryr kommer glädjen.
7 När jag levde i min trygghet sa jag till mig själv:
”Ingenting kan rubba mig.”
8 Herre, i din godhet ställde du mig på en fast berggrund.[a]
Men när du vände bort ditt ansikte från mig,
blev jag skräckslagen.
9 Jag ropade till dig, Herre,
jag bad Herren om nåd.
10 ”Vad vinner du genom att låta mig gå under, ner i graven?
Kan stoftet prisa dig?
Kan det berätta om din trofasthet?
11 Hör, Herre, var nådig mot mig,
Herre, bli min hjälpare!”
12 Då förvandlade du min klagan till dans.
Du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i glädje.
13 Därför vill jag sjunga lovsånger och aldrig tystna.
Herre, min Gud, jag vill prisa dig i evighet!
Ångerpsalm; syndabekännelse och förlåtelse
32 Av David. Maskil[a].
Lycklig är den som har fått sin överträdelse förlåten,
den vars synd är utplånad.
2 Lycklig är den som Herren inte tillräknar synd
och vars ande är utan svek.
3 Så länge jag teg tynade jag bort
i min dagliga klagan.
4 Både dag och natt fanns din tunga hand över mig.
Min livskraft torkade bort som i hettan av en varm sommardag. Séla
5 Då bekände jag min synd för dig.
Jag dolde inte min skuld.
Jag sa: ”Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren.”
Och du förlät mig min syndaskuld. Séla
6 Därför ska alla fromma be till dig,
när det går att finna dig.
När de stora vattnen stiger
kommer de inte att drabba dem.
7 Du är min tillflykt,
du bevarar mig för nöden,
du omger mig med befrielsens sånger. Séla
8 ”Jag vill vägleda och undervisa dig på den väg du ska gå.
Jag ska ge dig råd,
och jag ska följa dig med min blick.
9 Var därför inte som en häst eller mula utan förstånd,
som måste kontrolleras med tygel och betsel
för att den ska komma till dig.”
10 Många sorger drabbar gudlösa människor,
men den som förtröstar på Herren
ska omslutas av hans nåd.
11 Gläd er i Herren och jubla, ni rättfärdiga,
sjung av glädje, ni rättsinniga.
Andra boken
(42—72)
Klagopsalm, längtan efter Gud.[a]
42 För körledaren. Maskil[b]. Av Korachs ättlingar[c].
2 Som hjorten längtar efter vattenbäckar,
så längtar jag efter dig, min Gud.
3 Jag törstar efter Gud, den levande Guden.
När får jag komma och träda fram inför Gud?
4 Mina tårar är min mat dag och natt,
när man hela tiden frågar mig: ”Var är din Gud?”
5 Mina minnen kommer,
och jag utgjuter min själ.
Jag gick i folkhopen,
ledde processionen till Guds hus,
med glädjerop och tacksägelse i högtidsskaran.
6 Varför är jag så nedstämd,
varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
Jag ska åter prisa honom,
min räddare och min Gud!
7 Ändå är jag nedstämd, min Gud,
och därför tänker jag på dig,
i Jordans land och på Hermons höjder,
på Misars berg.
8 Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall.
Alla dina vågor och bränningar slår över mig.
9 Herren sänder om dagen sin nåd,
och om natten är hans lovsång hos mig,
en bön till den levande Guden.
10 Jag säger till Gud, min klippa:
”Varför har du övergett mig?
Varför måste jag gå sörjande,
förtryckt av fienden?”
11 Det är som om mina ben krossas
när mina fiender hånar mig,
när de ständigt frågar mig: ”Var är din Gud?”
12 Varför är jag så nedstämd,
varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
Jag ska åter prisa honom,
min räddare och min Gud!
Fortsättning på föregående psalm
43 Gud, skaffa mig rätt,
försvara min sak mot ett hjärtlöst folk,
rädda mig från svekfulla och onda människor.
2 Du, Gud, är min fästning.
Varför har du förkastat mig?
Varför måste jag gå sörjande, förtryckt av fienden?
3 Sänd ditt ljus och din sanning!
Låt dem leda mig till ditt heliga berg, till din boning.
4 Jag vill gå till Guds altare,
till Gud, min glädje och fröjd.
Med min harpa vill jag prisa dig, Gud, min Gud.
5 Varför är jag så nedstämd,
varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
Jag ska åter prisa honom,
min räddare och min Gud.
15 Med tålamod kan härskare övertalas,
milt tal kan bryta ben.
16 Har du hittat honung, ät inte för mycket,
för då kommer du att kräkas.
17 Besök inte din granne för ofta,
för då tröttnar han och börjar avsky dig.
18 En klubba, ett svärd eller en vass pil
är den som vittnar falskt mot sin medmänniska.
19 Som en dålig tand eller en förlamad fot
är förtröstan på en svekfull människa i nödens tid.
20 Som att klä av sig en kall vinterdag eller hälla syra i ett sår
är sånger som sjungs för ett sorgset hjärta.
21 Om din fiende är hungrig, ge honom något att äta.
Och om han är törstig, ge honom något att dricka.
22 Då samlar du glödande kol på hans huvud,
och Herren ska belöna dig.
23 Liksom vinden från norr för med sig kyla,
så orsakar skvaller ilska.
24 Det är bättre att bo i ett hörn på taket
än att dela hus med en grälsjuk kvinna.
25 Som kallt vatten för den törstige
är goda nyheter från ett fjärran land.
26 Som en grumlad källa och en förgiftad brunn
är en rättfärdig som ger efter för en gudlös.
27 Det är inte bra att äta för mycket honung,
inte heller är det hedervärt att söka sin egen ära.
28 Som en stad med nedrivna murar
är den som inte kan behärska sig.
6 Och visst är fromheten en rikedom, om man kan vara nöjd med det man har. 7 Vi hade inget med oss när vi föddes, och vi kan inget ta med oss när vi dör. 8 Om vi har mat och kläder, så ska vi vara nöjda. 9 De som vill bli rika råkar ut för många frestelser och faller offer för dåraktiga och skadliga begär som störtar människor i fördärv och undergång. 10 Kärleken till pengar är roten till allt ont. Genom den har många övergett sin tro och vållat sig själva mycket lidande.
Slutliga anvisningar
11 Men du som tillhör Gud ska hålla dig borta från allt detta och sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, tålamod och mildhet. 12 Kämpa trons goda kamp. Håll fast vid det eviga livet, som du kallades till när du avlade den goda trosbekännelsen inför många vittnen.
13 Jag uppmanar dig inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som med en god bekännelse vittnade inför Pontius Pilatus: 14 bevara denna befallning, så att det inte finns något befläckat eller något att anklaga dig för, till den dag vår Herre Jesus Kristus kommer tillbaka, 15 som den salige och ende härskaren ska låta oss få se när tiden är inne, han som är alla kungars Kung och alla herrars Herre, 16 han som är den ende som är odödlig och bor i ett ljus som ingen människa kan närma sig. Ingen människa har någonsin sett honom eller kan se honom. Hans är äran och makten i all evighet. Amen.
17 Varna dem som är rika i den här världen att inte skryta och inte sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedomar, utan till Gud, som ger oss allt vi behöver för att kunna njuta av livet. 18 Säg åt dem att göra gott, så att de blir rika på goda gärningar i stället, och uppmana dem att vara generösa och dela med sig av det de har. 19 Då samlar de sig en skatt, en god grund för framtiden, och de vinner det verkliga livet.
20 Käre Timotheos, bevara det som har anförtrotts dig. Håll dig borta från gudlöst prat och motstridiga idéer som kallas kunskap men inte är det. 21 En del har börjat lita på den och irrat sig bort från tron.
Nåd åt er alla.
Jesus förklarar liknelsen om ogräset och vetet
36 Sedan lämnade Jesus folket och gick hem, och hans lärjungar kom och bad honom förklara liknelsen om ogräset och vetet.
37 Han svarade: ”Människosonen är den som sår den goda säden. 38 Åkern är världen, säden är rikets barn, och ogräset den Ondes. 39 Fienden, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar.
40 Som när ogräset skiljs från vetet och bränns upp, så ska det vara vid tidsålderns slut. 41 Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska rensa hans rike från alla dem som förleder andra och gör det som är mot lagen, 42 och de ska kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och skära tänder. 43 Men de rättfärdiga ska lysa som solen i sin Faders rike. Lyssna, den som har öron!
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.