Book of Common Prayer
Den rättfärdige kungen
72 Av Salomo.
Gud, ge kungen din rättvisa,
åt kungasonen din rättfärdighet!
2 Han ska döma ditt folk rättfärdigt,
dina betryckta med rättvisa.
3 Bergen ska lyfta fram frid åt folket
och höjderna rättfärdighet.
4 Han ska försvara de betryckta,
rädda de fattigas barn
och krossa deras förtryckare.
5 De ska frukta dig[a] så länge solen och månen består,
från generation till generation.
6 Han ska bli som ett regn över nyslagna fält,
som en regnskur som vattnar jorden.
7 Den rättfärdige ska blomstra under hans tid
och stor fred råda tills månen inte längre finns.
8 Hans välde ska sträcka sig från hav till hav,
från floden[b] till jordens ändar.
9 De som bor i öknen ska böja sig för honom,
och hans fiender ska slicka stoft.
10 Kungar från Tarshish och avlägsna kuster ska betala skatt,
och kungar från Saba och Seba ska komma med sina gåvor.
11 Alla kungar ska buga sig för honom
och alla folk tjäna honom.
12 Han räddar den fattige som ropar
och den betryckte som inte har någon som hjälper.
13 Han känner medlidande med den svage och behövande
och räddar de fattigas liv.
14 Han befriar dem från våld och förtryck,
för deras blod är dyrbart i hans ögon.
15 Må han leva länge och få guld från Saba.
Må man alltid be för honom
och välsigna honom dagen lång.
16 Låt det bli rika skördar i landet,
så att de vajar på bergstopparna.
Låt dess frukter frodas som Libanons skogar
och åkerns kärvar stå täta som markens gräs.[c]
17 Låt kungens namn bestå för evigt,
leva vidare så länge solen finns till.
Alla folk ska bli välsignade genom honom,
alla folk kommer att kalla honom välsignad.
18 Välsignad vare Herren Gud, Israels Gud,
han som själv gör allt detta underbara!
19 Välsignat vare hans stora namn i evighet!
Hela jorden ska fyllas av hans härlighet!
Amen, amen!
20 Här slutar bönerna av David, Jishajs son.
73 Dina händer har gjort mig och format mig.
Ge mig nu insikt så att jag lär mig dina bud.
74 De som fruktar dig ser mig och gläds,
eftersom jag hoppas på ditt ord.
75 Herre, jag vet att dina beslut är rättfärdiga,
och det är i trofasthet du låtit mig lida.
76 Trösta mig nu med din nåd,
precis som du har lovat din tjänare.
77 Förbarma dig över mig,
så att jag får leva.
Din lag är ju min glädje.
78 Låt de oförskämda få skämmas,
för de har smutskastat mig med lögn.
Jag däremot vill tänka på dina stadgar.
79 Låt dem som fruktar dig och känner dina befallningar
vända sig till mig.
80 Låt mig helhjärtat hålla dina bud,
så att jag aldrig behöver skämmas.
81 Jag förtärs av längtan efter din räddning,
och jag hoppas på ditt ord.
82 Mina ögon mattas av längtan efter ditt löfte.
Och jag frågar: ”När ska du trösta mig?”
83 Jag är som en vinsäck i rök,
men jag glömmer inte dina bud.
84 Hur få är inte din tjänares dagar!
När ska du döma dem som förföljer mig?
85 De oförskämda gräver gropar för mig,
de lyder inte din lag.
86 Alla dina bud är tillförlitliga.
Hjälp mig, för de förföljer mig med lögner!
87 De har nära nog utplånat mig från jorden,
och ändå har jag inte brutit mot dina stadgar.
88 Visa nåd mot mig och låt mig få leva,
så ska jag följa de bud som du gett.
89 Herre, ditt ord står fast
för evigt i himlen.
90 Din trofasthet består från generation till generation.
Du har skapat jorden, och den består.
91 Enligt dina beslut består den,
för allting tjänar dig.
92 Om inte din lag hade varit min glädje,
skulle jag ha gått under i mitt elände.
93 Jag tänker aldrig glömma dina stadgar,
för du ger mig liv genom dem.
94 Jag tillhör dig. Rädda mig,
för jag begrundar dina stadgar.
95 De gudlösa väntar på mig för att förgöra mig,
men jag ska tänka på dina befallningar.
96 Allt som jag sett har sin begränsning,
men för dina bud finns inga gränser.
11 Vidare såg jag under solen:
Det är inte de snabba som vinner loppet
eller den starkaste som segrar i striden,
inte heller de visa som har bröd,
inte de kloka som blir rika
och inte de lärda som lyckas.
Nej, alla är de beroende av rätt tid och tillfälle.
12 En människa har inte heller kunskap om sin tid.
Likt fiskar som fångas i ett nät,
eller som fåglar som fastnar i en snara,
så snärjs människorna i onda tider
som plötsligt kommer över dem.
Vishet och dårskap
13 Också ett annat exempel på stor visdom såg jag under solen, och den gjorde starkt intryck på mig: 14 Det fanns en liten stad med få invånare, och dit kom en mäktig kung med sin armé och belägrade den med stora befästningar. 15 I staden fanns det en vis men fattig man, och han räddade staden med sin vishet. Men sedan var det ingen som kom ihåg honom. 16 Då sa jag: ”Vishet är bättre än styrka.” Men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen fäster sig vid vad han säger.
17 Den vises ord i stillhet är starkare
än ropen från den som för dårarnas talan.
18 Vishet är bättre än vapen,
men en syndare fördärvar mycket gott.
Förlora inte den frihet Kristus har gett er
5 Till friheten har Kristus befriat oss. Stå därför fasta, och låt ingen tvinga in er under slavoket igen. 2 Lyssna på vad jag, Paulus, säger: om ni låter omskära er har ni ingen nytta av Kristus. 3 Jag försäkrar en gång till: var och en som låter omskära sig är också skyldig att hålla hela lagen. 4 Ni som vill bli rättfärdiga genom lagen har hamnat utanför Kristus och utanför nåden. 5 Vi väntar nämligen i Anden, genom tron, på rättfärdigheten, vårt hopp. 6 I Kristus spelar det därför ingen roll om man är omskuren eller ej. Det enda som betyder något är tron som verkar i kärlek.
7 Ni fick en bra start på ert lopp. Vem är det nu som har ställt sig i vägen så att ni inte längre lyder sanningen? 8 Ni har i alla fall inte blivit övertalade av honom som har kallat er. 9 En liten bit jäst får hela degen att jäsa. 10 För min del litar jag på Herren beträffande att ni inte ska ändra på ert sätt att tänka. Men den som skapar förvirring bland er kommer att få sin dom, vem det än är.
11 Syskon, om jag fortfarande förkunnade omskärelse, varför skulle jag då hela tiden vara förföljd? Då skulle ju det anstötliga med korset vara borta. 12 Dessa som ställer till med oro bland er borde skära av sig alltsammans.
Låt Anden leda er
13 Syskon, ni är kallade till frihet. Men utnyttja inte friheten till att följa er gamla mänskliga natur, utan tjäna varandra i kärlek. 14 Detta bud sammanfattar hela lagen: ”Du ska älska din medmänniska som dig själv.”[a] 15 Men om ni istället sårar och gör varandra illa, se då till att ni inte uppslukas av varandra.
De religiösa ledarna vill se ett tecken från Gud
(Mark 8:11-13; Luk 12:54-56)
16 Fariseerna och saddukeerna kom fram till Jesus för att sätta honom på prov och bad honom att han skulle visa dem ett tecken från himlen. 2 Men han svarade: ”Ni har lätt för att avläsa de tecken ni ser på himlen: Om himlen är röd på kvällen, vet ni att det blir vackert väder, 3 och om himlen är röd och mulen på morgonen, vet ni att det snart blir oväder. Ni kan tolka himlens tecken men inte tidens. 4 Detta onda och trolösa släkte söker efter ett tecken, men det enda tecken de ska få är Jona-tecknet.[a]” Sedan lämnade Jesus dem och gick därifrån.
Jesus varnar för falsk undervisning
(Mark 8:14-21)
5 När de var på väg över till andra sidan sjön hade lärjungarna glömt att ta med sig bröd. 6 Jesus sa då till dem: ”Akta er noga för fariseernas och saddukeernas surdeg.” 7 Lärjungarna diskuterade med varandra: ”Vi har ju inte tagit med oss något bröd.”
8 När Jesus märkte det sa han till dem: ”Så lite tro ni har! Varför diskuterar ni att ni inte har något bröd? 9 Förstår ni fortfarande ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden för mer än 5 000 personer, och hur många korgar ni fick över? 10 Och de sju bröden för mer än 4 000 personer, och hur många korgar ni fick över då? 11 Hur kan ni tro att jag talade om bröd? Men akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg.”
12 Då förstod de att han inte menade bröd utan fariseernas och saddukeernas undervisning.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.