Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Book of Common Prayer

Daily Old and New Testament readings based on the Book of Common Prayer.
Duration: 861 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
Psaltaren 26

En oskyldig mans bön

26 Av David.

Skaffa mig rätt, Herre,
    för jag har levt ett klanderfritt liv.
Jag har förtröstat på Herren
    utan att vackla.
Sätt mig på prov, Herre,
    utforska mig, granska hela mitt innersta!
För jag har din nåd inför mina ögon
    och din sanning som förebild.

Jag sitter inte tillsammans med lögnare
    och håller inte ihop med hycklare.
Jag hatar de ondas samlingar
    och vägrar att sitta hos de gudlösa.
Jag tvättar mina händer i oskuld
    och går runt ditt altare, Herre.
Jag höjer min röst till tacksägelse
    och förkunnar alla dina under.

Herre, jag älskar din boning, ditt hus,
    platsen där din härlighet bor.
Ryck inte bort mitt liv med syndarnas,
    låt mig inte dö som de blodtörstiga,
10 som har båda händerna fulla med onda planer
    och högra handen med mutor.
11 Men jag lever ett klanderfritt liv.
    Befria mig och visa nåd!

12 Jag står på fast grund,
    och i församlingarna vill jag prisa Herren.

Psaltaren 28

En bön om beskydd, tacksägelse för räddning

28 Av David.

Jag ropar till dig, Herre.
    Min klippa, var inte stum mot mig.
Om du förblir tyst mot mig,
    blir jag lik dem som går ner till graven.
Hör mina böner, när jag ropar till dig om hjälp
    och sträcker mina händer mot det allra heligaste.

Släpa inte bort mig
    tillsammans med de onda och de som gör orätt,
de som talar så vänligt till sina grannar
    men går i onda tankar.
Löna dem efter deras handlingar
    och efter deras onda gärningar.
Löna dem efter vad de gjort,
    ge dem vad de förtjänar!

De bryr sig inte om Herrens gärningar,
    om allt han har gjort.
Han ska riva ner dem
    och inte bygga upp dem igen.

Välsignad är Herren,
    för han har lyssnat till mina böner!
Herren är min styrka och min sköld.
    Jag förtröstade på honom, och han hjälpte mig.
Glädjen bubblar nu i mitt hjärta,
    och med min sång vill jag prisa honom.

Herren är sitt folks styrka
    och en räddnings fästning för sin smorde.
Rädda ditt folk och välsigna din arvedel!
    Led dem som en herde,
och bär dem för evigt!

Psaltaren 36

Guds trofasthet, rättvisa och kärlek i motsats till människors synd och ondska

36 För körledaren. Av Herrens tjänare David.

I mitt innersta hör jag synden viska till den gudlöse,
    i hans ögon finns ingen gudsfruktan.[a]

Han inbillar sig att den orätt han gjort aldrig upptäcks,
    att den aldrig blir förhatlig.[b]
Men allt han säger är orätt och svek.
    Han gör inte längre det som är förståndigt och gott.
Till och med på sin bädd smider han onda planer,
    han har hängett sig åt en väg som inte är god,
    han skyr inget ont.

Herre, till himlen når din nåd,
    din trofasthet upp till skyarna.
Din rättfärdighet är som väldiga berg,
    din rättvisa som det stora djupet.
    Både människor och djur räddar du, Herre.
Hur dyrbar är inte din nåd, Gud!
    Människobarnen har sin tillflykt under dina vingars skugga.
De får njuta av överflödet i ditt hus,
    du låter dem dricka ur dina glädjeströmmar.
10 Hos dig är livets källa,
    i ditt ljus ser vi ljuset.

11 Låt din nåd förbli hos dem som känner dig,
    din rättfärdighet i uppriktiga hjärtan.
12 Låt inte de stolta få trampa på mig,
    och låt inte de onda driva bort mig.
13 Där ligger de, de som gör orätt,
    de har kastats ner
och kommer aldrig mer att resa sig.

Psaltaren 39

En vädjan om Guds nåd – livet är så kort

39 För körledaren, till Jedutun[a]. En psalm av David.

Jag sa: ”Jag ska ta mig i akt
    och hålla min tunga från synd,
sätta ett lås för min mun,
    så länge de gudlösa finns i min närhet.”
Men när jag blev tyst och stum
    och inte ens kunde säga det som var gott,[b]
    ökade ångesten bara inom mig.
Mitt hjärta brände inom mig,
    och ju mer jag grubblade,
desto mer brände elden.
    Jag måste tala:

Herre, hjälp mig att inse att mitt liv har ett slut
    och hur få mina dagar är,
    låt mig förstå min egen förgänglighet.
Du har gett mig en handfull dagar,
    hela min livstid är ingenting för dig.
    En människas liv är bara en vindfläkt. Séla

Som en skugga går människan omkring,
    hastar hit och dit för ingenting,
samlar ihop rikedomar utan att veta vem som ska få dem.

Herre, vad har jag då att hoppas på?
    Mitt hopp står till dig.
Befria mig från alla mina synder,
    låt mig inte bli hånad av dårar![c]
10 Jag ska hålla tyst och inte öppna munnen,
    för det är du som gjort detta.
11 Ta bort din plåga från mig,
    för jag går under av slagen från din hand.
12 När du tuktar en människa för hennes synd,
    gör du likt malen slut på allt som är henne kärt.
Människan är ingenting mer än en vindfläkt. Séla

13 Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar!
    Var inte döv för min gråt.
Jag är en gäst hos dig
    och en främling, som mina förfäder.
14 Vänd bort din blick från mig,
    så att jag får glädjas innan jag går bort
        och inte längre finns till.”

1 Moseboken 9:1-17

Guds förbund med Noa

Gud välsignade Noa och hans söner och sa till dem: ”Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden!

Alla vilda djur och fåglar, allt som rör sig på marken, och fiskar i haven kommer att vara rädda och känna skräck för er, för jag har ställt dem under er makt. Allt levande som rör sig ska vara er föda, liksom jag gett de gröna växterna. Men ät aldrig kött som har blod, dess liv,[a] i sig. Ert eget blod[b] ska jag utkräva vedergällning för. Jag ska utkräva den av varje djur, och av människor ska jag utkräva en annan människas liv om någon dödar en annan.

Den som utgjuter en annan människas blod,
    hans blod ska utgjutas av en människa,
för Gud gjorde människan till sin avbild.

Var fruktsamma, föröka er och bli en stor mängd på jorden!”

Regnbågen

Sedan sa Gud till Noa och hans söner: ”Jag upprättar nu ett förbund med er och era ättlingar 10 och med alla levande varelser med er, alla fåglar och boskapsdjur och vilda djur, alla som kom ut ur arken. 11 Jag ska upprätthålla mitt förbund med er och aldrig mer låta flodvattnen utplåna allt liv och fördärva jorden.”

12 Gud sa: ”Jag ska sätta ett tecken på förbundet mellan mig och er och alla levande varelser som är med er för alla kommande generationer: 13 min regnbåge sätter jag bland molnen. Den ska vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. 14 När jag sänder moln över jorden, kommer regnbågen att synas bland molnen, 15 och jag ska komma ihåg mitt förbund med er och med varje levande varelse och aldrig mer låta vattnet övertäcka jorden och utplåna allt liv. 16 När regnbågen är i skyn, ska jag komma ihåg det eviga förbundet mellan Gud och alla slags levande varelser på jorden.” 17 Och Gud sa till Noa: ”Detta är tecknet på det förbund jag instiftat mellan mig och allt levande på jorden.”

Hebreerbrevet 5:7-14

Medan han levde här på jorden grät han och ropade högt och bad till honom som kunde rädda honom från döden. Och han blev bönhörd på grund av sin gudsfruktan. Fastän han var Son, lärde han sig att lyda genom det lidande han gick igenom. När han blev fullkomnad, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom. 10 Gud kallade ju honom till att bli överstepräst, så som Melkisedek.

En mogen tro

11 Det finns mycket mer vi kunde säga om det här, men ni är tröga till att lyssna och därför är det svårt att få er att förstå. 12 Ni borde vid det här laget kunna undervisa andra, men i stället behöver ni än en gång bli undervisade om grundsatserna i Guds budskap. Ni behöver åter mjölk, inte fast föda! 13 Den som fortfarande lever på mjölk är ett spädbarn och kan inte förstå en undervisning om rättfärdighet. 14 Den fasta födan däremot är till för vuxna, för dem som genom lång träning har lärt sig att skilja mellan gott och ont.

Johannes 3:16-21

16 Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv. 17 Det var inte för att döma världen som Gud sände sin Son, utan för att världen skulle räddas genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds ende Sons namn. 19 Och detta är domen, att när ljuset kom ner till världen, älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras handlingar var onda. 20 Den som gör det som är ont, hatar ljuset. Han håller sig borta från ljuset, så att hans gärningar inte ska avslöjas. 21 Men den som gör det som är sanningsenligt dras till ljuset, för att det ska synas att han gör det som Gud vill.

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.