Book of Common Prayer
Hela skapelsen prisar och ärar Herren
148 Halleluja!
Lova Herren i himlen!
Lova honom i höjden!
2 Lova honom, alla hans änglar,
lova honom, hela hans härskara!
3 Lova honom, sol och måne
lova honom, alla lysande stjärnor!
4 Lova honom, ni himlarnas himmel
och ni vatten ovanför himlen!
5 De ska prisa Herrens namn,
för han gav en befallning, och de skapades.
6 Han gav dem för evigt deras plats.
Han gav en befallning som aldrig kan upphävas.
7 Lova Herren på jorden,
ni havsodjur och alla djup,
8 blixt och hagel, snö och dimma,
du stormvind, som lyder hans ord,
9 alla berg och kullar,
alla fruktträd och cedrar,
10 vilddjur och boskap,
kräldjur och flygande fåglar,
11 alla jordens kungar och folk
med alla sina härskare och domare,
12 unga män och flickor,
gamla och unga.
13 De ska lova Herrens namn.
Endast hans namn är upphöjt,
hans majestät sträcker sig över himmel och jord.
14 Han har lyft ett horn[a] åt sitt folk,
lovprisning för alla sina fromma,
för Israels folk som står honom nära.
Halleluja!
Jubel över seger
149 Halleluja!
Sjung en ny sång till Herren,
hans lov i de frommas församling!
2 Israel ska glädja sig över sin skapare,
Sions folk jubla över sin kung!
3 De ska lova hans namn med dans
och lovsjunga honom till tamburin och harpor.
4 Herren älskar sitt folk,
och de ödmjuka kröner han med räddning.
5 De fromma ska jubla i ära,
sjunga glädjesång på sin bädd.
6 Lovprisning till Gud ska vara i deras mun
och ett skarpt svärd i deras händer,
7 för att hämnas på nationer
och straffa folk,
8 för att binda folkens kungar med kättingar,
sätta järnbojor på deras furstar
9 och verkställa de domar som beslutats mot dem.
En ära är detta för alla hans fromma.
Halleluja!
En avslutande lovsång
150 Halleluja!
Lova Gud i hans helgedom.
Lova honom i hans mäktiga himlafäste.
2 Lova honom för hans väldiga gärningar.
Lova honom för hans oerhörda storhet.
3 Lova honom med trumpetstötar,
med harpa och lyra.
4 Lova honom med tamburiner och dans.
Lova honom med stränginstrument och flöjter.
5 Lova honom med klingande cymbaler,
lova honom med ljudande cymbaler.
6 Må allt som andas prisa Herren!
Halleluja!
Bäva för Herrens fruktansvärda makt, som han visade vid uttåget ur Egypten
114 När Israel drog ut från Egypten,
Jakobs släkt från ett folk med främmande språk,
2 då blev Juda hans helgedom,
Israel hans rike.
3 Havet såg det och flydde,
och Jordanfloden vände tillbaka.
4 Bergen hoppade som baggar,
och höjderna som lamm.
5 Varför flyr du hav,
varför vänder du tillbaka, Jordan?
6 Varför hoppar ni berg som baggar,
ni höjder som lamm?
7 Darra, jord, inför Herren,
inför Jakobs Gud!
8 Han gör klippan till en vattenrik sjö
och stenen till en vattenkälla.
Herren tillhör all ära
115 Inte åt oss, Herre, inte åt oss,
utan åt ditt namn ge ära,
för din nåds och din trofasthets skull.
2 Varför får folk säga:
”Var finns deras Gud?”
3 Vår Gud är i himlen,
och han gör vad han vill.
4 Deras gudar är silver och guld,
människohänders verk.
5 De har mun men kan inte tala,
ögon, men kan inte se.
6 De har öron men kan inte höra,
näsa, men kan inte lukta.
7 De har händer, men kan inte gripa,
och fötter, men kan inte gå.
De ger inga ljud ifrån sin strupe.
8 De som gjort dessa blir som de,
ja, alla som förtröstar på dem.
9 Israel, förtrösta på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
10 Arons släkt, förtrösta på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
11 Alla ni som fruktar Herren, förtrösta på honom!
Han är deras hjälp och sköld.
12 Herren tänker på oss
och vill välsigna Israels folk,
han vill välsigna Arons släkt.
13 Han vill välsigna var och en som fruktar Herren,
små och stora.
14 Må Herren ge många barn till er och era ättlingar.
15 Må ni bli välsignade av Herren,
som har gjort både himmel och jord.
16 Himlen tillhör Herren,
men han har överlämnat jorden åt människorna.
17 De döda prisar inte Herren,
de som har gått ner i tystnaden.
18 Men vi lovar Herren, nu och för evigt!
Halleluja!
7 Sedan sa Herren till Noa: ”Gå in i arken med hela din familj, för i denna tid är det bara dig som jag funnit vara rättfärdig. 2 Av de rena fyrfotadjuren ska du ta sju par av varje art, hane och hona. Av alla orena djur ska du ta ett par, hane och hona. 3 Också av himlens alla fåglar ska du ta sju par, hane och hona, av varje slag, för att de ska överleva på jorden. 4 Om en vecka ska jag sända ett regn som kommer att vara i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag ska utplåna från jorden alla levande varelser som jag har skapat.”
5 Noa gjorde i allt som Herren hade befallt honom. 6 Han var 600 år när översvämningen kom över jorden. 7 Han gick in i arken med sin hustru, sina söner och sina svärdöttrar, för att fly undan översvämningen. 8 Hanar och honor av alla fyrfotadjur, både rena och orena, och av fåglar och alla markens kräldjur 9 kom in i arken till Noa parvis, precis som Gud hade befallt Noa.
10 En vecka senare kom flodvattnen över jorden.
17 Under fyrtio dagar kom floden över jorden. Det kom så mycket vatten att arken lyftes och flöt högt ovanför jorden. 18 Vattnet steg högre och högre, och arken flöt på vattnet. 19 Vattnet steg allt mer och täckte slutligen alla berg under himlen. 20 Vattnet steg mer än sju meter över de högsta topparna.
21 Hela myllret av jordens levande varelser gick under: fåglar, boskap, vilda djur, hela jordens vimmel av smådjur och alla människor. 22 Allt som andades och levde på torra land dog, 23 ja, allt liv på jorden utplånades. Allt levande på jorden utplånades: människor och djur, kräldjur och himlens fåglar. Bara Noa och de som var med honom i arken blev kvar.
Enhet genom Guds Ande
4 Därför vill jag, som sitter fängslad för Herrens skull, nu uppmana er att leva på ett sätt som är värdigt er kallelse. 2 Var alltid ödmjuka och milda, och behandla varandra med tålamod och kärlek. 3 Sträva efter att bevara enheten i Anden genom att leva i frid med varandra, 4 så att det är en kropp och en Ande, liksom ni är kallade till ett och samma hopp. 5 Det finns en Herre, en tro och ett dop, 6 en Gud, som är Fader till alla, är över allting, genom allting och i allting.
7 Men var och en av oss har fått nåden alltefter den gåva som Kristus har gett. 8 Därför sägs det:
”Han steg upp i höjden
och tog fångar,
och han gav människorna gåvor.”[a]
9 Att han steg upp måste ju betyda att han först hade kommit ner till jorden.[b] 10 Och han som kom ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allting. 11 Han gjorde några till apostlar, andra till profeter, evangelister, pastorer[c] och lärare. 12 De ska utrusta de heliga för deras tjänst att bygga upp Kristus kropp, 13 tills vi alla ska vara eniga i tron och i kunskapen om Guds Son, så att vi blir fullvuxna och mogna i likhet med Kristus fullhet.
14 Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit av vågorna och blåses åt olika håll av varje lärovind i bedrägliga mänskliga spel som med list lockar till villfarelser. 15 Nej, vi ska i kärlek hålla fast vid sanningen och i allting växa upp till honom som är huvudet, Kristus. 16 Det är han som fogar samman hela kroppen och håller ihop den med hjälp av alla dess leder, genom att varje del ger sitt stöd med den kraft han har gett den. Så växer hela kroppen och byggs upp i kärlek.
Mycket folk följer Jesus
(Matt 4:23-25; 12:15-16; Luk 6:17-19)
7 Jesus och hans lärjungar drog sig nu till sjön, och massor av människor från Galileen, men också från Judeen, 8 Jerusalem och Idumeen, från andra sidan Jordan och ända bortifrån Tyros och Sidon, följde honom när de hörde om allt han gjorde.
9 Jesus bad sina lärjungar att ha en båt färdig, för att han skulle slippa bli trängd av folkmassan. 10 Många människor hade blivit botade, och de sjuka trängde därför på från alla håll för att röra vid honom.
11 När de orena andarna fick syn på honom, föll de ner vid hans fötter och ropade: ”Du är Guds Son!” 12 Men Jesus förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.
Jesus utser sina tolv lärjungar
(Matt 10:2-4; Luk 6:14-16; Apg 1:13)
13 Sedan gick Jesus upp på ett berg och tog med sig några som han hade valt ut. När de kom till honom, 14 utsåg han tolv av dem, som han kallade apostlar, till att följa honom och sändas ut för att predika, 15 och han gav dem makt att driva ut onda andar.[a] 16 De tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, 17 Sebedaios söner Jakob och Johannes, som han kallade Boanerges, ”åsksönerna”, 18 Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon ”den ivrige”[b] 19 och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.