Book of Common Prayer
Bön om folkets återupprättelse
85 För körledaren. Av Korachs ättlingar, en psalm.
2 Herre, du har visat välvilja mot ditt land.
Du har upprättat Jakobs lycka.
3 Du lyfte av ditt folks skuld
och förlät dem deras synd. Séla
4 Du drog tillbaka ditt raseri
och släckte din vredes glöd.
5 Återupprätta oss, Gud, du vår räddare,
lägg bort ditt missnöje med oss.
6 Ska du alltid vara vred på oss?
Ska din vrede sträcka sig även till kommande generationer?
7 Vill du inte göra oss levande igen,
så att ditt folk kan glädja sig i dig?
8 Herre, visa oss din nåd
och ge oss din frälsning.
9 Jag vill höra vad Gud säger.
Herren talar frid till sitt folk, till sina fromma,
men må de inte återvända till dårskap.
10 Hans frälsning är verkligen nära dem som fruktar honom,
för att hans härlighet ska bo i vårt land.
11 Nåd och trofasthet ska mötas
och rättfärdighet och frid kyssas.
12 Sanningen ska spira upp ur jorden
och rättfärdigheten blicka ner från himlen.
13 Herren själv ska ge allt gott,
och vårt land ska ge sin skörd.
14 Rättfärdigheten ska gå före honom
och bana väg för hans steg.
Sion
87 Av Korachs ättlingar. En psalm, en sång.
Dess grund är lagd på de heliga bergen.
2 Herren älskar Sions portar
mer än någon annan av Jakobs boningar.
3 Härliga ting talas om dig,
Guds stad. Séla
4 ”Bland dem som känner mig
ska jag räkna Rahav[a] och Babylonien
och också Filisteen, Tyros och Kush.
Dessa är födda här.”
5 Man ska säga om Sion: ”Var och en är född här.”
Den Högste har grundat denna stad.
6 Herren skriver i listan över folken:
”Dessa är födda där.” Séla
7 Man ska sjunga och dansa:
”Alla mina källor finns hos dig.”
Guds löfte att bevara Davids ättlingar på tronen
89 Maskil. Av esrachiten Etan.[a]
2 I evighet vill jag sjunga om Herrens nåd,
för alla kommande generationer vill jag göra din trofasthet känd.
3 För jag sa: Din nåd består för evigt
och din trofasthet är befäst i himlen.
4 ”Jag har slutit ett förbund med min utvalde,
svurit till min tjänare David:
5 ’Jag ska låta din ätt bestå för evigt
och befästa din tron från generation till generation.’ ” Séla
6 Himlen prisar dina under, Herre,
de heligas församling din trofasthet.
7 För vem i skyn kan jämföra sig med Herren?
Vem bland Guds söner är lik Herren?
8 Gud är fruktad i de heligas råd,
stor och fruktad mer än alla omkring honom.
9 Herre, härskarornas Gud, vem är som du?
Du är mäktig, Herre,
och din trofasthet omger dig.
10 Du råder över det brusande havet.
När vågorna stiger stillar du dem.
11 Du krossade Rahav och slog ihjäl honom.
Du skingrade dina fiender med din kraft.
12 Din är himlen och din är jorden,
du har grundlagt världen med allt som finns där.
13 Du skapade norr och söder.
Tabor och Hermon jublar över ditt namn.
14 Din arm är full av kraft.
Din hand är stark, och du lyfter den med makt.
15 Rättfärdighet och rättvisa är grunden för din tron,
nåd och trofasthet går framför dig.
16 Lyckliga är de människor som förstår att jubla inför dig,
Herre, de vandrar i ljuset av din närhet.
17 De gläder sig dag för dag över ditt namn,
de lyfts upp av din rättfärdighet.
18 Du är deras ära och styrka,
och genom din välvilja lyfter du vårt horn.
19 För vår sköld tillhör Herren,
och vår kung tillhör Israels Helige.
20 I en syn talade du en gång
till dina fromma och sa:
”Jag har gett en krigare styrka,
jag har upphöjt en ung man bland folket.
21 Jag har funnit min tjänare David.
Med min heliga olja har jag smort honom.
22 Min hand ska stödja honom,
ja, min arm ska styrka honom.
23 Ingen fiende ska tvinga honom till tribut,
ingen gudlös ska förtrycka honom.
24 Jag ska krossa hans motståndare framför honom
och slå ner dem som hatar honom.
25 Min trofasthet och nåd ska vara med honom,
och i mitt namn ska hans horn lyftas.
26 Jag ska lägga havet under hans hand,
floderna i hans makt.
27 Han ska ropa till mig:
’Du är min Gud, min far och min räddnings klippa.’
28 Jag ska göra honom till en förstfödd,
till den högste bland kungarna på jorden.
29 Jag ska visa honom nåd i evighet,
och mitt förbund med honom ska stå fast.
14 Folket bröt upp från sitt läger för att gå över Jordanfloden och följde prästerna som bar förbundsarken. 15 Det var skördetid och floden svämmade över sina bräddar som alltid. Men just när prästerna som bar arken skulle stiga ner i Jordan, 16 stannade vattnet upp och reste sig som en mur långt borta vid Adam, en stad som låg nära Saretan. Nedströms däremot mot Aravasjön, Döda havet, rann allt vattnet undan. Folket gick då över floden mitt emot Jeriko 17 och prästerna som bar Herrens förbundsark stod på torr mark mitt i Jordan och väntade tills allt folket hade kommit över.
4 När allt folket hade kommit över floden, sa Herren till Josua: 2 ”Välj ut tolv män, en från varje stam, 3 och säg till dem att hämta var sin sten från den plats mitt ute i floden där prästerna står. Låt dem sedan bära dem över på andra sidan och lägga dem där ni slår läger i kväll.”
4 Josua samlade då de tolv män han hade utsett bland israeliterna, en för varje stam, 5 och sa till dem: ”Gå ut i floden framför Herrens, er Guds, ark. Var och en av er ska därifrån hämta en sten och bära den på sin axel, lika många som Israels stammar 6 och de ska bli ett tecken bland er. När sedan era barn i framtiden frågar: ’Vad betyder de här stenarna?’ 7 ska ni svara: ’Vattnet i Jordan stannade upp, när Herrens förbundsark bars över. När den gick över Jordan, stannade vattnet upp.’ Stenarna ska vara ett minnesmärke för israeliterna för all framtid.”
Ett liv i kärlek
5 Ha alltså Gud som förebild, som hans älskade barn. 2 Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och gett sig själv som en offergåva, som en välbehaglig lukt för Gud.
3 Bland er får sådant som sexuell omoral och annan orenhet eller girighet aldrig ens nämnas. Sådant anstår inte de heliga. 4 Inte heller passar snuskiga historier, dumt prat och elaka skämt bland er. Tacka i stället Gud. 5 Ni ska ha klart för er att ingen som ägnar sig åt sexuell omoral och annan orenhet eller girighet får del i Kristus och Guds rike, för detta är att tillbe avgudar. 6 Låt er inte luras av tomt prat, för sådant drar Guds vrede över de olydiga. 7 Delta aldrig i det som dessa människor ägnar sig åt.
8 Förut levde ni ju i mörker, men nu har ni i Herren blivit ljus. Lev då som de som tillhör ljuset. 9 Ljusets frukt är ju godhet, rättfärdighet och sanning. 10 Sök alltid efter det som behagar Herren. 11 Delta inte i mörkrets fruktlösa gärningar, utan avslöja dem i stället. 12 Vad dessa människor har för sig i hemlighet är så skamligt att man inte ens kan tala om det. 13 Men alltsammans ska avslöjas, när ljuset får göra det synligt, 14 för ljuset avslöjar allt. Det är därför man brukar säga:
”Vakna, du som sover,
stå upp från de döda,
så ska Kristus lysa över dig.”[a]
15 Var alltså noga med hur ni lever, inte som ovisa, utan som visa människor. 16 Ta vara på varje tillfälle, för tiden är ond. 17 Var därför inte oförståndiga, utan försök att förstå vad Herren vill. 18 Drick er inte fulla på alkohol, för det leder till utsvävningar. Låt er i stället fyllas av Anden, 19 och tala till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, som ni helhjärtat sjunger och spelar för Herren.[b] 20 Tacka alltid vår Gud och Fader för allting i vår Herre Jesus Kristus namn.
Jesus botar en man som föddes blind
9 När Jesus gick vidare fick han se en man som hade varit blind sedan födseln.
2 Då frågade hans lärjungar: ”Rabbi, för vems synd föddes den här mannen blind, hans egen eller hans föräldrars?”
3 Jesus svarade dem: ”Det var varken för att han själv eller hans föräldrar syndade. Men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. 4 Vi måste, så länge det är dag, göra hans gärningar som har sänt mig. Snart blir det natt, och då kan ingen arbeta. 5 Så länge jag är i världen, är jag världens ljus.”
6 Sedan spottade han på marken och gjorde en deg av lera som han strök på mannens ögon, 7 och han sa till honom: ”Gå och tvätta dig i Siloadammen” (Siloa betyder utsänd). Mannen gick då iväg till dammen och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.
8 Hans grannar och andra som hade sett honom som tiggare, frågade varandra: ”Är det inte han som satt och tiggde förut?”
9 ”Jo, det är det”, sa en del, medan andra sa: ”Nej, han är bara lik honom.”
Men själv sa han: ”Visst är det jag.”
10 Då frågade de honom: ”Hur kan det komma sig att du ser?”
11 Mannen svarade: ”Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon, och sedan sa han åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Och när jag hade gjort det så kunde jag se.”
12 De frågade honom: ”Var finns han nu?”
Men mannen svarade: ”Det vet jag inte.”
Jesus talar om andlig blindhet
35 Jesus fick snart höra att de hade drivit bort honom, och när han fann honom igen frågade han: ”Tror du på Människosonen?”
36 Mannen svarade: ”Herre, säg mig vem han är, så att jag kan tro på honom.”
37 Jesus sa: ”Du har sett honom. Det är han som talar med dig.”
38 Då föll mannen ner framför Jesus och sa: ”Jag tror, Herre.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.