Book of Common Prayer
Klagan och bön när fienden förföljer
5 För körledaren, till flöjtspel.[a] En psalm av David.
2 Herre, lyssna till mina ord,
hör på mina suckar!
3 Lyssna på mitt rop, min kung och min Gud!
Jag ber till dig.
4 Om morgonen, Herre, hör du min röst,
om morgonen lägger jag fram mina önskningar inför dig och väntar.
5 Du är inte en Gud som finner behag i ondskan,
och ingen ond får bo hos dig.
6 De högfärdiga består inte inför din blick,
du hatar alla som gör orätt.
7 Du utrotar dem som ljuger,
och Herren avskyr de blodtörstiga och falska.
8 Men för din stora nåd
får jag komma till ditt tempel.
Jag böjer mig ner i din fruktan,
mot ditt heliga tempel.
9 Herre, led mig i din rättfärdighet,
för mina fienders skull,
gör din väg rak framför mig!
10 Ingenting av vad de säger är tillförlitligt,
fördärvade är de i sitt innersta.
Deras strupe är en öppen grav,
och hal är deras tunga.
11 Gud, förklara dem skyldiga,
och låt deras planer fälla dem!
Driv bort dem för deras många synder,
för de är upproriska mot dig.
12 Men låt alla dem glädjas, som tar sin tillflykt till dig!
Låt dem för evigt sjunga av glädje,
för du beskyddar dem.
De som älskar ditt namn
ska fröjdas i dig.
13 För du, Herre, välsignar den rättfärdige,
du omger honom med ditt välbehags sköld.
Ångerpsalm. Bön i svårigheter.
6 För körledaren, till stränginstrument, enligt sheminit[b]. En psalm av David.
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din harm!
3 Var nådig mot mig, Herre,
för jag är svag!
Hela mig, Herre,
för ända in i mina ben har jag ångest.
4 Min själ är djupt förskräckt.
Herre, hur länge?
5 Kom åter, Herre,
och befria mig,
rädda mig i din nåd.
6 För i döden kommer ingen ihåg dig.
Vem prisar dig från dödsriket?
7 Jag är utmattad av mitt suckande,
och varje natt blir min bädd våt av tårar,
min säng dränks i gråt.
8 Mina ögon försvagas av sorg,
de åldras för mina fienders skull.
9 Lämna mig nu, ni alla som gör orätt,
för Herren har hört min gråt.
10 Herren har hört min vädjan,
Herren har tagit emot min bön.
11 Mina fiender ska komma på skam,
de ska bli skräckslagna,
och i sin skam ska de plötsligt ta till flykten.
Varför går det väl för syndaren?
10 Herre, varför står du så långt borta,
varför gömmer du dig i tider av nöd?
2 I övermod jagar den gudlöse den svage.
Låt dem fångas i sina egna intriger!
3 Den gudlöse skryter med sina egna begär,
välsignar den girige och föraktar Herren.
4 Den gudlöse sätter näsan i vädret.
”Gud ställer mig inte till svars. Det finns ju ingen Gud.”
Sådana är alla hans tankar.[a]
5 Ändå lyckas han i allt vad han gör,
han är högfärdig
och skjuter ifrån sig dina lagar,
han fnyser åt sina fiender.
6 Han tänker för sig själv:
”Inget kan rubba mig.
Jag ska alltid vara lycklig och slippa bekymmer.”
7 Deras mun är full av förbannelse och lögn,
under hans tunga finns ofärd och olycka.
8 Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna
och vill lönnmörda den oskyldige.
Hans ögon följer den värnlöse.
9 Han ligger i bakhåll, gömd, som lejon,
och väntar på att få kasta sig över den hjälplöse
och dra in honom i sitt nät.
10 De värnlösa krossas, de kollapsar
och faller av hans styrka.[b]
11 Han säger för sig själv:
”Gud har glömt det,
han döljer sitt ansikte och ser det aldrig.”
12 Herre, res dig! Gud, lyft din hand!
Glöm inte de förtryckta!
13 Varför får den gudlöse förakta Gud
och säga för sig själv:
”Han ställer mig inte till svars?”
14 Herre, du ser ofärden och plågan.
Du lägger märke till det, du tar det i din hand.
Den värnlöse överlämnar sin sak åt dig,
du hjälper den faderlöse.[c]
15 Krossa den gudlöses och ondes makt!
Ställ honom till svars för sin ondska,
så att den inte finns mer.
16 Herren är kung, alltid och för evigt.
De främmande folken försvinner från hans land.
17 Herre, du hör de förtrycktas längtan,
du ger dem nytt mod och lyssnar till dem.
18 Du ger de faderlösa och förtryckta rätt,
så att ingen som är av jord längre kan skrämma dem.[d]
Förtröstan på Herren
11 För körledaren. Av David.
Till Herren tar jag min tillflykt.
Hur kan ni då säga till mig:
”Fly som en fågel upp till bergen?”
2 Se, de gudlösa spänner bågen,
de lägger sina pilar mot strängen
för att i mörkret skjuta de rättsinniga.
3 När grundvalarna bryter samman,
vad kan den rättfärdige göra?
4 Herren är i sitt heliga tempel,
hans tron är i himlen.
Han betraktar människobarn,
hans ögon granskar dem.
5 Han prövar de rättfärdiga,
men den gudlöse och våldsmannen hatar han.
6 Han ska låta eldkol och svavel regna ner över de gudlösa,
och en glödande vind ska bli deras lott.
7 Herren är rättfärdig
och älskar rättfärdighet.
De rättsinniga ska få se hans ansikte.
Adam och Eva syndar
3 Ormen var det listigaste av alla vilda djur som Herren Gud hade skapat. Ormen frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” 2 ”Vi får äta frukt av träden”, svarade kvinnan. 3 ”Det är bara av trädet mitt i trädgården som vi inte får äta. Gud har sagt att vi inte får äta eller ens röra dess frukt, för då kommer vi att dö.” 4 Ormen svarade: ”Ni kommer visst inte att dö! 5 Gud vet att den dag ni äter av frukten kommer era ögon att öppnas och ni blir som Gud[a], med kunskap om gott och ont.”
6 Kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och det var vackert och lockande, eftersom det gav vishet. Hon åt av frukten och gav också till sin man, som var med henne, och han åt. 7 Då öppnades deras ögon, och de insåg att de var nakna. Därför band de ihop fikonlöv runt höfterna för att skyla sig.
8 När de den kvällen, i den svala kvällsvinden, hörde Herren Gud vandra omkring i trädgården, gömde de sig för honom bland träden. 9 Herren Gud ropade till Adam: ”Adam, var är du?” 10 Adam svarade: ”Jag hörde dig i trädgården, och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” 11 ”Vem har talat om för dig att du är naken?” frågade Gud. ”Har du ätit av frukten från trädet som jag förbjöd dig att äta av?” 12 Adam svarade: ”Kvinnan, som jag fick av dig, gav mig av trädet, och jag åt.”
13 Då sa Herren Gud till kvinnan: ”Vad har du gjort?” ”Ormen lurade mig, och jag åt”, svarade hon. 14 Herren Gud sa till ormen: ”Eftersom du gjorde detta,
ska du vara förbannad
och skild från alla husdjur
och vilda djur på hela jorden.
På din buk ska du kräla
och jord ska du äta så länge du lever.
15 Jag ska sätta fiendskap
mellan dig och kvinnan
och mellan din avkomma[b] och hennes.
Han kommer att krossa ditt huvud,
och du kommer att hugga[c] honom i hälen.”
16 Till kvinnan sa han:
”Din möda under havandeskapet ska jag göra stor.
Du kommer att föda barn under smärta.
Du kommer att åtrå din man,
och han kommer att råda över dig.”
17 Till Adam sa han: ”Eftersom du lyssnade till din hustru och åt av trädet, fast jag förbjudit dig och sagt att du inte fick,
låter jag en förbannelse vila över marken för din skull.
Hela ditt liv kommer du att få skaffa ditt uppehälle med möda.
18 Marken ska ge dig tistlar och törnen,
och du ska äta dess växter.
19 Hela livet ända tills du dör
kommer du att få svettas och kämpa för ditt bröd.
Sedan kommer du att återvända
till den jord du kommit ifrån,
för du formades av jord,
och jord ska du en gång åter bli.”
20 Mannen kallade sin hustru Eva[d], för han sa: ”Hon ska bli mor till alla som lever.” 21 Och Herren Gud gjorde kläder av djurhudar åt Adam och hans hustru.
22 Herren Gud sa: ”Eftersom människan har blivit som en av oss, med kunskap om det goda och det onda, får hon inte ta och äta också av livets träd och så leva i evighet.” 23 Därför visade Herren Gud ut dem ur Edens trädgård och skickade bort dem för att bruka den jord de hade skapats av. 24 Herren drev ut människan och öster om Edens trädgård placerade han keruberna[e] och ett flammande svärd för att skydda vägen till livets träd.
Varning för att överge budskapet om räddning
2 Därför måste vi vara noga med att hålla oss till det budskap vi har hört, så att vi inte glider bort ifrån det. 2 Redan det budskap som gavs genom änglar gällde, och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff. 3 Hur ska vi då kunna komma undan om vi ignorerar den underbara räddningen? Det var ju Herren själv som först förkunnade den, och vi har sedan fått den bekräftad av dem som lyssnade till honom. 4 Gud har också bekräftat den genom tecken och under och olika kraftgärningar och genom att dela ut den heliga Anden efter sin vilja.
Jesus blev människa
5 Den kommande världen som vi talar om ska inte styras av änglar. 6 Det står ett klart vittnesbörd om detta på ett ställe:
”Vad är då en människa att du tänker på henne,
en människoson, att du lägger märke till honom?
7 Du gjorde honom lite lägre än änglarna
och krönte honom med härlighet och ära.
8 Allting lade du under hans fötter.”[a]
Och när han lade allting under honom, utelämnade han ingenting. Vi ser dock ännu inte att allting har lagts under honom. 9 Men vi ser att Jesus, som var lite lägre än änglarna, nu har krönts med härlighet och ära, därför att han var villig att lida och dö. Genom Guds nåd skulle han möta döden för allas skull.
10 När Gud, för vilken och genom vilken allting finns till, ville föra många barn till härlighet, fann han att den som leder många till frälsningen måste fullkomnas genom lidande.
Johannes döparen talar om Jesus
(Matt 3:1-12; Mark 1:2-8; Luk 3:1-18)
19 Detta var Johannes vittnesbörd när judarna hade skickat präster och leviter från Jerusalem, för att fråga honom vem han var. 20 Johannes döparen bekände, utan att förneka bekände han: ”Jag är inte Messias.”
21 ”Vem är du då?” frågade de. ”Är du Elia[a]?”
”Nej”, svarade han, ”det är jag inte.”
”Är du profeten[b]?”
”Nej”, svarade han.
22 Då sa de: ”Vem är du då? Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?”
23 Han svarade: ”Jag är en röst som ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren![c]’ som profeten Jesaja har sagt.”
24 De som hade sänts ut av fariseerna 25 frågade honom nu: ”Varför döper du om du varken är Messias eller Elia eller profeten?”
26 Johannes svarade dem: ”Jag döper i vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner. 27 Han är den som kommer efter mig, och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.[d]”
28 Detta hände i Betania, på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.