Book of Common Prayer
Guds nådegärningar och Israels otro
106 [a]Halleluja!
Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd.
2 [b]Vem kan beskriva
Herrens väldiga gärningar
och förkunna allt hans lov?
3 Saliga är de som följer det rätta,
som alltid handlar rättfärdigt.
4 Tänk på mig, Herre,
efter din nåd mot ditt folk,
kom till mig med din frälsning,
5 så att jag får se dina utvaldas lycka,
dela ditt folks glädje
och berömma mig
med din arvedel.
6 [c]Vi har syndat som våra fäder,
vi har gjort fel,
vi har varit ogudaktiga.
7 [d]Våra fäder i Egypten
tog inte lärdom av dina under,
de tänkte inte på
dina många nådegärningar
utan gjorde uppror vid havet,
vid Röda havet.
8 Men han frälste dem
för sitt namns skull,
för att göra sin makt känd.
9 [e]Han talade strängt till Röda havet
och det blev torrt,
han förde dem genom djupen
som i en öken.
10 Han frälste dem
från motståndarens hand
och befriade dem
från fiendens grepp.
11 [f]Vattnet täckte deras fiender,
inte en enda av dem blev kvar.
12 [g]Då trodde de hans ord
och sjöng hans lov.
13 Men snart glömde de
hans gärningar,
de väntade inte på hans råd.
14 [h]De greps av begär i öknen
och frestade Gud i ödemarken.
15 [i]Han gav dem vad de begärde,
men sände tärande sjukdom
i deras själ.[j]
16 [k]De fylldes av avund
mot Mose i lägret
och mot Aron, Herrens helige.
17 [l]Men jorden öppnade sig
och slukade Datan,
den begravde Abirams grupp.
18 Eld slog upp i deras grupp,
lågorna brände de gudlösa.
19 [m]De gjorde en kalv vid Horeb
och tillbad en avgudabild,
20 [n]de bytte bort sin härlighet
mot bilden av en tjur
som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin Frälsare,
som gjort väldiga ting
i Egypten,
22 [o]underbara verk i Hams land,
förunderliga gärningar
vid Röda havet.
23 [p]Han hotade att förgöra dem,
men Mose, hans utvalde,
ställde sig i vägen
för att vända bort hans vrede
från att fördärva dem.
24 [q]De föraktade det ljuvliga landet,
de trodde inte hans ord.
25 De klagade i sina tält
och lyssnade inte
till Herrens röst.
26 [r]Då lyfte han sin hand mot dem
och svor att låta dem falla i öknen,
27 [s]att låta deras barn
falla bland hednafolken
och spridas ut i länderna.
28 [t]De band sig till Baal-Peor
och åt av offren till de döda,
29 de väckte Guds vrede
med sina gärningar
och en hemsökelse bröt ut
bland dem.
30 [u]Men Pinechas steg fram
och skipade rätt,
och hemsökelsen hejdades.
31 [v]Det räknades honom
till rättfärdighet
från släkte till släkte, för evig tid.
32 [w]De väckte hans vrede
vid Meribas vatten
och Mose fick lida för deras skull,
33 [x]för de trotsade[y] hans ande
så att tanklösa ord
kom över hans läppar.
34 [z]De förgjorde inte folken
som Herren befallt dem,
35 [aa]de beblandade sig
med hednafolken
och lärde sig deras gärningar.
36 [ab]De tjänade deras avgudar,
och dessa blev en snara för dem.
37 [ac]De offrade sina söner och döttrar
åt onda andar,
38 [ad]de spillde oskyldigt blod,
sina söners och döttrars blod
som de offrade åt
Kanaans avgudar
så att landet vanhelgades av blodet.
39 [ae]De blev orena genom sina gärningar
och var trolösa i allt de gjorde.
40 Då upptändes Herrens vrede
mot hans folk,
och han avskydde sin arvedel.
41 [af]Han gav dem
i hednafolkens hand,
och de som hatade dem
fick härska över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,
de kuvades under deras hand.
43 [ag]Han räddade dem gång på gång,
men de var upproriska
i sina planer[ah]
och sjönk allt djupare
genom sin synd.
44 Men han såg till dem i deras nöd
när han hörde deras rop,
45 [ai]han tänkte på sitt förbund med dem
och förbarmade sig
för sin stora nåds skull.
46 Han lät dem finna barmhärtighet
hos alla som fört dem bort
i fångenskap.
47 [aj]Fräls oss, Herre vår Gud,
och samla oss från hednafolken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och ha vår ära i att lova dig.
48 [ak]Välsignad är Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Och allt folket ska säga: "Amen!"
Halleluja!
Mikas avgudar
17 [a]I Efraims bergsbygd levde en man som hette Mika. 2 Han sade till sin mor: ”De ettusenetthundra silversiklarna[b] som togs från dig och som du uttalade en förbannelse[c] över inför mina öron, de pengarna finns hos mig. Det var jag som tog dem.” Då sade hans mor: ”Herren välsigne dig, min son!” 3 Så gav han de ettusenetthundra silversiklarna tillbaka till sin mor. Men hon sade: ”Härmed helgar jag dessa pengar åt Herren och lämnar dem till min son, för att göra en snidad och en gjuten gudabild.[d] Jag ger dem tillbaka till dig.” 4 Men han gav tillbaka pengarna till sin mor. Då tog hans mor tvåhundra siklar silver och gav dem till en guldsmed, som gjorde av dem en snidad och en gjuten gudabild. Dessa ställdes sedan in i Mikas hus.
5 (A) Denne Mika hade ett gudahus. Han lät göra en efod[e] och husgudar och insatte en av sina söner till präst åt sig. 6 (B) På den tiden fanns det ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.
7 I Betlehem i Juda levde då en ung man av Juda släkt. Han var levit och bodde där som främling. 8 Han begav sig från sin stad Betlehem i Juda för att finna en plats där han kunde bo.
Under sin färd kom han till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus. 9 Då frågade Mika honom: ”Varifrån kommer du?” Han svarade: ”Jag är en levit från Betlehem i Juda, och jag är på vandring för att hitta någon plats där jag kan bo.” 10 Mika sade till honom: ”Stanna hos mig och bli min fader och präst, så ska jag varje år ge dig tio siklar silver[f] och det du behöver av kläder och mat.” Då följde leviten med. 11 Och leviten gick med på att stanna hos mannen, och den unge mannen blev som en av hans egna söner. 12 Mika insatte den unge leviten som präst åt sig, och han bodde i Mikas hus. 13 Och Mika sade: ”Nu vet jag att Herren ska vara god mot mig, eftersom jag har fått en levit[g] till präst.”
44 (A) Våra fäder hade vittnesbördets tält[a] i öknen, utformat så som Gud hade bestämt. Han hade befallt Mose att göra det efter den förebild denne fått se. 45 (B) Det tältet fick våra fäder i arv, och de förde det hit under Josuas ledning när de tog över landet efter folken som Gud drev undan för dem. Här stod det fram till Davids tid. 46 (C) Han fann nåd inför Gud och bad att få finna en boning åt Jakobs Gud[b]. 47 (D) Men det blev Salomo som byggde ett hus åt honom.
48 (E) Den Högste bor dock inte i hus som är byggda av människohand. Profeten säger:
49 Himlen är min tron[c]
och jorden är min fotpall.
Vad för ett hus kan ni bygga åt mig,
säger Herren,
eller vad för en plats
där jag kan vila?
50 Har inte min hand gjort allt detta?
Avslutande anklagelse
51 (F) Hårdnackade är ni och oomskurna till hjärta och öron! Ständigt gör ni motstånd mot den helige Ande, ni som era fäder. 52 (G) Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade den Rättfärdiges ankomst, och nu har ni förrått och mördat honom, 53 (H) ni som fått lagen förmedlad av änglar men inte hållit den."
Stefanus stenas
54 (I) När de hörde detta blev de ursinniga[d] och gnisslade tänder mot Stefanus. 55 (J) Men fylld av den helige Ande lyfte han sin blick mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod vid Guds högra sida, 56 (K) och han sade: "Se! Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida."
57 Då skrek de högt och höll för öronen och stormade fram mot honom alla på en gång, 58 (L) och de släpade ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus. 59 (M) Så stenade de Stefanus, medan han bad och sade: "Herre Jesus, ta emot min ande." 60 (N) Sedan föll han på knä och ropade med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd!" Med de orden somnade han in. Och Saulus hade samtyckt till att han dödades.
Församlingen förföljs och skingras
8 (O) Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien.
Jesu relation till sin Far
19 (A) Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen. 20 (B) Fadern älskar Sonen och visar honom allt han gör, och större gärningar än dessa ska han visa honom så att ni blir förundrade. 21 För liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vilka han vill. 22 (C) Och Fadern dömer ingen, utan han har överlämnat hela domen till Sonen 23 (D) för att alla ska ära Sonen så som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom.
24 (E) Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet.
25 (F) Jag säger er sanningen: Det kommer en tid, och den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska få liv. 26 För liksom Fadern har liv i sig själv, har han också låtit Sonen ha liv i sig själv. 27 Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen.[a] 28 Var inte förvånade över detta. Det kommer en tid när alla som ligger i gravarna ska höra hans röst 29 (G) och komma ut. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation