Book of Common Prayer
Glädje över Herrens allmakt
97 (A) Herren är kung!
Jorden ska jubla
och alla havsländer glädja sig.
2 (B) Moln och töcken omger honom,
rätt och rättfärdighet
är grunden för hans tron.
3 (C) Eld går framför honom
och förtär hans fiender
runt omkring.
4 Hans blixtar lyser upp världen,
jorden ser dem och bävar.
5 (D) Bergen smälter som vax
inför Herren,
inför hela jordens Herre.
6 (E) Himlen förkunnar hans rättfärdighet,
och alla folk ser hans härlighet.
Den trefalt helige Kungen
99 (A) Herren är kung,
folken bävar!
Han tronar på keruberna,
jorden skälver!
2 (B) Herren är stor i Sion,
upphöjd över alla folk.
3 (C) De prisar ditt namn,
det stora och fruktade.
Helig är han.
4 (D) Kungen är mäktig,
han älskar det rätta.
Du håller rättvisan vid makt,
rätt och rättfärdigt
handlar du i Jakob.
5 (E) Upphöj Herren vår Gud,
tillbe vid hans fötters pall!
Helig är han.
6 (F) Mose och Aron
var bland hans präster,
Samuel bland dem
som åkallar hans namn.
De ropade till Herren
och han svarade dem.
7 (G) I molnpelaren talade han till dem,
de höll hans vittnesbörd
och lagen han gav dem.
8 Herre vår Gud, du svarade dem,
du var en Gud som förlät dem
men som även hämnades
deras gärningar.
9 Upphöj Herren vår Gud,
tillbe vid hans heliga berg!
Ja, helig är Herren vår Gud.
Jubel inför Herren
100 (H) En tacksägelsepsalm.
Bön om Herrens hjälp mot fiender
94 [a](A) Hämndens Gud, Herre,
hämndens Gud, visa dig!
2 (B) Res dig, du jordens domare,
ge de stolta vad de förtjänar!
3 (C) Hur länge ska de gudlösa, Herre,
hur länge ska de gudlösa
triumfera?
4 Deras tal flödar av fräckhet,
alla förbrytare förhäver sig.
5 Herre, de krossar ditt folk,
de förtrycker din arvedel,
6 de dödar änkor och främlingar
och mördar de faderlösa,
7 (D) och de säger:
"Herren ser det inte,
Jakobs Gud märker det inte."
8 Fatta, ni oförnuftiga bland folket!
Dårar, när ska ni bli kloka?
9 (E) Han som har planterat örat,
skulle han inte höra?
Han som format ögat,
skulle han inte se?
10 Han som fostrar folken,
skulle han inte straffa,
han som lär människan förstånd?
11 (F) Herren känner
människornas tankar,
han vet att de är tomhet.
12 (G) Salig är den som du, Herre,
fostrar och lär från din lag
13 (H) för att ge honom ro
från onda dagar
tills graven är grävd
för de gudlösa.
14 (I) Herren förskjuter inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
15 (J) Rättvisa ska åter gälla i rätten,
och alla som har ärliga hjärtan
ska följa den[b].
16 Vem står upp för mig mot de onda?
Vem hjälper mig mot förbrytarna?
17 (K) Om inte Herren var min hjälp
skulle min själ snart bo i det tysta.
18 När jag säger: "Min fot vacklar",
då är din nåd mitt stöd, Herre.
19 (L) När mitt inre är fullt av bekymmer,
då gläder din tröst min själ.
20 Kan en orättfärdig domstol[c]
ha gemenskap med dig,
en som gör orätt[d] i lagens namn,
21 som angriper en rättfärdig själ
och fördömer oskyldigt blod?
22 (M) Men Herren har blivit min borg,
min Gud är min tillflykts klippa.
23 Han låter deras brott
drabba dem själva,
han förgör dem
för deras ondska.
Herren vår Gud
ska förgöra dem.
Tillbedjan och lydnad
95 (N) Kom, låt oss ropa till Herren,
jubla till vår frälsnings klippa!
2 Låt oss träda fram för hans
ansikte med tacksägelse,
jubla till honom med lovsång,
3 (O) för Herren är en stor Gud,
en stor kung över alla gudar.
4 (P) Han har jordens djup i sin hand,
och bergens toppar är hans.
5 Hans är havet som han har gjort,
och det torra som hans händer
format.
6 (Q) Kom, låt oss falla ner och tillbe,
böja knä för Herren vår Skapare,
7 (R) för han är vår Gud
och vi är folket i hans hjord,
fåren i hans vård.
I dag,
om ni hör[e] hans röst,
8 (S) förhärda inte era hjärtan
som vid Meriba,
som på Massas[f] dag i öknen,
9 (T) där era fäder frestade mig
och prövade mig
fast de sett mina gärningar.
10 (U) I fyrtio år var jag vred
på det släktet,
och jag sade: "De är ett folk
med vilsna hjärtan,
de känner inte mina vägar."
11 (V) Så svor jag i min vrede:
"De ska aldrig komma in
i min vila."
Simsons födelse
13 (A) Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon, och Herren gav dem i filisteernas hand i fyrtio år.[a]
2 I Sorga levde en man som hette Manoa, han var av daniternas släkt. Hans hustru var ofruktsam och hade inte fött några barn. 3 Men Herrens ängel uppenbarade sig för hustrun och sade till henne: ”Se, du är ofruktsam och har inte fött några barn, men du ska bli havande och föda en son. 4 (B) Se nu till att du inte dricker vin eller starka drycker eller äter något orent. 5 För se, du ska bli havande och föda en son. Ingen rakkniv ska röra hans huvud, för pojken ska vara en Guds nasir[b] redan från moderlivet. Han ska påbörja räddningen av Israel ur filisteernas hand.”
6 Då gick hustrun in och berättade det för sin man och sade: ”En gudsman kom till mig. Han såg ut som en Guds ängel, mycket respektingivande. Jag frågade honom inte varifrån han var, och han lät mig inte veta sitt namn. 7 Han sade till mig: Se, du ska bli havande och föda en son. Drick nu inte vin eller starka drycker och ät inte något orent, för pojken ska vara en Guds nasir från moderlivet ända till sin död.” 8 Då bad Manoa till Herren: ”O Herre, låt gudsmannen som du sände hit komma tillbaka till oss och lära oss hur vi ska göra med pojken som ska födas.”
9 Gud lyssnade till Manoas röst. Guds ängel kom tillbaka till hans hustru när hon satt ute på marken och hennes man Manoa inte var hos henne. 10 Då skyndade hustrun genast i väg och berättade det för sin man och sade till honom: ”Se, mannen som kom till mig häromdagen har uppenbarat sig för mig.” 11 Manoa reste sig och följde med sin hustru. När han kom till mannen, frågade han honom: ”Är du den man som talade med min hustru?” Han svarade: ”Ja.” 12 Då sade Manoa: ”När det nu går som du har sagt, vad är det då som gäller för pojken? Vad ska vi göra med honom?[c]” 13 Herrens ängel svarade Manoa: ”Din hustru ska följa allt som jag sagt henne. 14 Hon ska inte äta något som växer på vinstocken, och vin eller starka drycker får hon inte dricka, inte heller får hon äta något orent. Allt som jag befallt henne ska hon följa.”
15 (C) Manoa sade till Herrens ängel: ”Låt oss få hålla dig kvar, så tillagar vi en killing åt dig.”
27 När de nu blivit hämtade ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem 28 (A) och sade: "Har vi inte strängt förbjudit er att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod ska komma över oss[a]!" 29 (B) Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor. 30 (C) Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade.[b] 31 (D) Honom har Gud upphöjt till sin högra sida[c] som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse. 32 (E) Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom."
33 (F) När rådsherrarna hörde detta blev de ursinniga och ville döda dem. 34 Men då reste sig en farisé i Stora rådet som hette Gamaliel[d], en laglärare som var aktad av hela folket. Han befallde att man skulle föra ut männen en stund 35 och sade sedan: "Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. 36 För en tid sedan kom Teudas[e] och menade sig vara något, och han fick med sig omkring fyrahundra män. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och försvann. 37 Efter honom kom Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningen[f]. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades. 38 Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. För om detta är människors påhitt eller verk, rinner det ut i sanden. 39 (G) Men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni[g] kämpar mot Gud."
De lät sig övertygas. 40 När de kallat in apostlarna igen, lät de piska dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria. 41 (H) Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada att de ansetts värdiga att bli förnedrade för Namnets skull. 42 Varje dag fortsatte de att undervisa i templet och i hemmen och förkunna evangeliet att Jesus är Messias.
Jesus och Johannes Döparen
22 (A) Sedan gick Jesus med sina lärjungar till Judeen, och han var med dem där en tid och döpte. 23 Även Johannes döpte, i Ainon nära Salim[a] där det fanns gott om vatten, och folk kom dit och blev döpta. 24 (B) Johannes hade ännu inte blivit satt i fängelse.
25 Då uppstod en diskussion om reningen[b] mellan några av Johannes lärjungar och en jude[c]. 26 De gick till Johannes och sade: "Rabbi, han som var med dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om – nu döper han, och alla går till honom!"
27 Johannes svarade: "En människa kan inte ta sig något utan att det ges henne från himlen. 28 (C) Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias, jag är sänd framför honom. 29 (D) Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän står där och lyssnar till honom, och han gläder sig över brudgummens röst. Den glädjen är nu min helt och fullt. 30 Han måste bli större och jag mindre.
31 Den som kommer från ovan är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden och talar utifrån jorden. Den som kommer från himlen är över alla. 32 Han vittnar om det han har sett och hört, men ingen tar emot hans vittnesbörd. 33 (E) Den som tar emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann.
34 (F) Den som Gud har sänt talar Guds ord, för Gud ger Anden utan begränsning. 35 (G) Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. 36 (H) Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation