Book of Common Prayer
Hjälp mot Guds folks fiender
83 En sång, en psalm av Asaf.
2 (A) Gud, var inte tyst,
var inte stilla och stum, Gud!
3 Se, dina fiender larmar
och de som hatar dig
höjer sina huvuden.
4 (B) De smider listiga planer
mot ditt folk,
de rådslår mot dem du beskyddar,
5 de säger: "Kom,
vi utrotar dem som folk
så att ingen mer minns
Israels namn!"
6 Enigt rådslår de med varandra,
de sluter förbund mot dig:
7 (C) Edoms tält och ismaeliterna,[a]
Moab och hagariterna,
8 Gebal, Ammon och Amalek,
filisteerna och Tyrus invånare.
9 (D) Även Assur ansluter sig till dem,
han lånar sin arm åt Lots barn. Sela
10 (E) Gör med dem som med Midjan,
som med Sisera och Jabin[b]
vid Kishons bäck
11 när de förgjordes vid En-Dor
och blev till gödsel på marken.
12 (F) Låt det gå deras stormän
som Oreb och Seeb,
och alla deras furstar
som Seba och Salmunna,
13 (G) eftersom de säger:
"Vi ska ta över Guds betesmarker!"
Herrens storhet och godhet
145 [a][b]En lovsång av David.
Jag vill upphöja dig,
min Gud och kung,
och lova ditt namn
för alltid och för evigt.
2 Jag vill lova dig varje dag
och prisa ditt namn
för alltid och för evigt.
3 [c]Stor är Herren och högt prisad,
hans storhet är ofattbar.
4 [d]Släkte efter släkte prisar dina verk
och förkunnar dina väldiga
gärningar.
5 [e]Ditt majestäts härlighet och ära
och dina underbara verk
vill jag begrunda.
6 Dina väldiga gärningars makt
ska man tala om,
och din storhet ska jag förkunna.
7 Man ska ropa ut ryktet
om din stora godhet
och jubla över din rättfärdighet.
8 [f]Herren är nådig och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd.
9 Herren är god mot alla
och förbarmar sig
över alla sina verk.
10 Herre, alla dina verk ska tacka dig
och dina trogna ska lova dig.
11 De ska tala om ditt rikes ära
och förkunna din makt,
12 så att människors barn lär känna
dina mäktiga gärningar
och ditt rikes ära och härlighet.
13a Ditt rike är ett rike för alla evigheter,
ditt välde består från släkte till släkte.
13b Herren är trofast i allt han säger
och kärleksfull i allt han gör.[g]
14 Herren stöder alla som vacklar
och reser upp alla nerböjda.
15 [h]Allas ögon hoppas på dig,
och du ger dem deras mat
i rätt tid.
16 [i]Du öppnar din hand
och mättar allt levande med nåd.
17 Herren är rättfärdig
i alla sina vägar
och nådig i allt han gör.
18 [j]Herren är nära
alla som ropar till honom,
alla som ropar till honom
i sanning.
19 [k]Han gör vad de gudfruktiga begär,
han hör deras rop och frälser dem.
20 Herren bevarar
alla som älskar honom,
men alla gudlösa ska han förgöra.
21 Min mun ska förkunna Herrens lov,
och allt som lever
ska lova hans heliga namn
för alltid och för evigt.
Bön om ny nåd för Herrens folk
85 För körledaren. En psalm av Koras söner.
2 (A) Herre, förr var du nådig
mot ditt land,
du gjorde slut på Jakobs
fångenskap.
3 (B) Du förlät ditt folks skuld,
du övertäckte all deras synd.
Sela
4 Du drog tillbaka all din vrede,
du vände dig bort
från din vredesglöd.
5 Upprätta oss[a] igen,
du vår frälsnings Gud,
upphör med din harm mot oss!
6 (C) Tänker du vredgas på oss
för alltid,
ska din vrede fortsätta
från släkte till släkte?
7 Vill du inte ge oss liv igen,
så att ditt folk får glädjas i dig?
8 Herre, visa oss din nåd
och ge oss din frälsning!
9 Jag vill höra
vad Gud, Herren, talar.
Han talar frid till sitt folk,
till sina trogna,
men de får inte gå tillbaka
till dårskap.[b]
10 (D) Ja, hans frälsning är nära dem
som vördar honom,
för att härlighet ska bo
i vårt land.
11 (E) Nåd och sanning ska mötas,
rättfärdighet och frid
ska kyssas.
12 Sanning ska växa upp ur jorden
och rättfärdighet blicka ner
från himlen.
13 (F) Herren ska ge det som är gott,
och vårt land ska ge sin gröda.
14 (G) Rättfärdighet ska gå före honom
och bana väg för hans steg.
Bön om hjälp i svår nöd
86 (H) En bön av David.
Herre, vänd ditt öra till mig
och svara mig,
för jag är svag och fattig.
2 (I) Bevara min själ,
för jag är trogen.
Du är min Gud,
fräls din tjänare som litar på dig.
3 Förbarma dig över mig, Herre,
för jag ropar till dig dagen lång.
4 (J) Gläd din tjänares själ,
för till dig, Herre, lyfter jag min själ.
5 (K) Du, Herre, är god och förlåtande,
stor i nåd mot alla
som ropar till dig.
6 (L) Herre, hör min bön,
lyssna till mitt rop om nåd!
7 (M) Jag ropar till dig på nödens dag,
för du kommer att svara mig.
8 (N) Ingen bland gudarna
är som du, Herre,
inga gärningar är som dina.
9 (O) Alla folk som du har gjort
ska komma och tillbe
inför dig, Herre.
De ska ära ditt namn,
10 (P) för du är stor och du gör under.
Du ensam är Gud.
11 (Q) Visa mig, Herre, din väg,
jag vill vandra i din sanning.
Ge mig ett odelat hjärta
så att jag vördar ditt namn.
12 Jag vill tacka dig, Herre min Gud,
av hela mitt hjärta
och ära ditt namn i evighet,
13 (R) för din nåd över mig är stor,
du räddar min själ
ur dödsrikets djup.
14 (S) Gud, de fräcka reser sig mot mig,
en flock av våldsmän
vill ta mitt liv.
De har inte dig för ögonen.
15 (T) Men du, Herre,
är en barmhärtig och nådig Gud,
sen till vrede
och stor i nåd och sanning.
16 Vänd dig till mig
och förbarma dig över mig.
Ge din makt till din tjänare
och fräls din tjänarinnas son!
17 Ge mig ett tecken på din godhet,
låt dem som hatar mig se det
och skämmas,
för du, Herre, hjälper
och tröstar mig.
Gideon vägrar att bli kung
22 Israeliterna sade till Gideon: ”Härska över oss, du och din son och din sonson, för du har frälst oss ur midjaniternas hand.” 23 Men Gideon svarade dem: ”Jag kommer inte att härska över er, och min son ska heller inte härska över er. Herren ska härska över er.”
24 Gideon sade vidare till dem: ”En sak vill jag be er om: Att ni var och en ger mig öronringarna[a] ni har fått som byte.” Midjaniterna bar nämligen öronringar av guld eftersom de var ismaeliter. 25 De svarade: ”Dem ger vi dig gärna.” De bredde ut en mantel, och var och en kastade där de öronringar han hade fått som byte. 26 Och guldringarna som han hade begärt vägde 1 700 siklar[b] i guld, detta förutom de halsprydnader, örhängen och purpurröda kläder som de midjanitiska kungarna hade burit och förutom kedjorna som hade suttit kring halsen på deras kameler. 27 (A) Gideon lät göra en efod[c] av detta och satte upp den i sin stad Ofra. Hela Israel höll sig trolöst till den, och den blev en snara för Gideon och hans hus.
28 (B) Så blev Midjan kuvat under Israels barn och lyfte inte mer sitt huvud. Och landet hade ro i fyrtio år, så länge Gideon levde.
Gideon dör
29 Men Jerubbaal, Joashs son, återvände hem och stannade där. 30 Gideon hade sjuttio egna söner, för han hade många hustrur. 31 Han hade också en bihustru i Shekem, och även hon födde honom en son som han gav namnet Abimelek. 32 Och Gideon, Joashs son, dog i hög ålder och blev begravd i sin far Joashs grav i det abiesritiska Ofra.
33 (C) Men när Gideon hade dött var Israels barn trolösa igen och höll sig till baalerna. De gjorde Baal-Berit[d] till sin gud. 34 Israels barn tänkte inte på Herren sin Gud, som hade befriat dem från alla deras fienders hand runt omkring. 35 (D) Inte heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus någon kärlek i gengäld för allt gott som han hade gjort för Israel.
Inför Stora rådet
4 (A) Medan de talade till folket kom prästerna, tempelvaktens ledare och saddukeerna emot dem, 2 (B) upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen[a] från de döda. 3 (C) De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll. 4 (D) Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.
5 Nästa dag samlades Stora rådet i Jerusalem, både äldste och skriftlärda. 6 (E) Översteprästen Hannas var där liksom Kaifas, Johannes[b] och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt. 7 (F) De lät föra fram apostlarna och började förhöra dem: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?"
8 (G) Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: "Rådsherrar och äldste för vårt folk! 9 Om vi står till svars i dag för en välgärning mot en sjuk man och ska förklara hur han blev botad, 10 (H) så ska ni alla och hela Israels folk veta att han står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi nasaréns namn. Ni korsfäste honom, men Gud har uppväckt honom från de döda. 11 (I) Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten.[c] 12 (J) Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta."
43 Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Då fann han Filippus och sade till honom: "Följ mig!" 44 Filippus var från Betsaida, samma stad som Andreas och Petrus. 45 (A) Filippus fann Natanael[a] och sade till honom: "Vi har funnit honom som Mose skrev om i lagen och som profeterna skrev om – Jesus, Josefs son från Nasaret." 46 Natanael sade till honom: "Från Nasaret? Kan det komma något gott därifrån?" Filippus svarade: "Kom och se!"
47 Jesus såg Natanael komma och sade om honom: "Här är en sann israelit som är utan svek." 48 Natanael frågade honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippus kallade på dig såg jag dig under fikonträdet." 49 Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels kung!" 50 Jesus svarade honom: "Du tror[b] för att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större saker än så ska du få se." 51 (B) Sedan sade han till honom: "Jag säger er sanningen[c]: Ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation