Book of Common Prayer
Herren vår hjälpare
146 [a]Halleluja!
Lova Herren, min själ!
2 [b]Jag vill lova Herren
så länge jag lever,
lovsjunga min Gud
så länge jag är till.
3 [c]Lita inte till furstar,
till människors barn
som inte kan frälsa.
4 [d]Deras ande lämnar dem,
de blir jord igen.
Den dagen går deras planer
om intet.
5 [e]Salig är den som har Jakobs Gud
till sin hjälpare,
som sätter sitt hopp
till Herren sin Gud,
6 [f]till honom som har gjort
himmel och jord och hav
och allt som finns i dem,
som är trofast för evigt,
7 som skipar rätt för de förtryckta
och ger bröd åt de hungriga.
Herren befriar de fångna,
8 [g]Herren öppnar de blindas ögon,
Herren reser upp de nerböjda,
Herren älskar de rättfärdiga,
9 [h]Herren bevarar främlingar
och stöder faderlösa och änkor,
men de gudlösas väg
gör han krokig.
10 [i]Herren är kung för evigt,
din Gud, Sion,
från släkte till släkte.
Halleluja!
Herrens välgärningar
147 [j]Halleluja!
Det är gott att lovsjunga vår Gud,
lovsång är ljuvligt och skönt.
2 [k]Herren bygger upp Jerusalem,
han samlar Israels förskingrade.
3 [l]Han helar dem som har
förkrossade hjärtan
och förbinder deras sår.
4 [m]Han bestämmer stjärnornas antal,
han nämner dem alla vid namn.
5 [n]Stor är vår Herre och väldig i kraft,
hans förstånd är utan gräns.
6 [o]Herren stöder de ödmjuka,
men de gudlösa
slår han till jorden.
7 Sjung till Herren
med tacksamhet,
lovsjung vår Gud till harpa!
8 [p]Han täcker himlen med moln
och bereder regn åt jorden,
han låter gräset gro på bergen
9 [q]och ger föda åt djuren,
åt korpens ungar som ropar.
10 [r]Han har inte sin glädje
i hästens styrka,
inte sin fröjd i mannens snabbhet[s].
11 Herren har sin glädje i dem
som vördar honom,
som hoppas på hans nåd.
12 Jerusalem, prisa Herren,
Sion, lova din Gud!
13 Han stärker bommarna
för dina portar,
han välsignar dina barn i dig.
14 [t]Han ger dina gränser fred,
han mättar dig med bästa vete.
15 Han sänder sitt budskap till jorden,
hans ord går ut med hast.
16 [u]Han låter snö falla som ull,
sprider rimfrost som aska.
17 Han kastar sitt hagel som smulor.
Vem kan bestå inför hans köld?
Herrens storhet och nåd
111 [a][b]Halleluja!
Jag vill tacka Herren
av hela mitt hjärta
i de ärligas råd och församling.
2 Stora är Herrens gärningar,
de begrundas av alla
som älskar dem.
3 Majestät och härlighet är hans verk,
hans rättfärdighet består för evigt.
4 Han gör så att man minns
hans under,
nådig och barmhärtig är Herren.
5 [c]Han ger mat åt dem
som vördar honom,
han minns sitt förbund för evigt.
6 Sina gärningars kraft
visade han sitt folk
när han gav dem
hednafolkens arvedel.
7 [d]Hans händers verk
är sanning och rätt,
alla hans befallningar
är orubbliga[e].
8 De står fasta för alltid
och för evigt,
fullbordade med sanning
och rättvisa.
9 [f]Han har sänt sitt folk befrielse
och grundat sitt förbund
för evig tid.
Heligt och vördat är hans namn.
10 [g]Att vörda Herren
är början till vishet,
gott förstånd får alla
som handlar så.
Hans lov består för evigt.
Salig är den som vördar Herren
112 [h][i]Halleluja!
Salig är den som vördar Herren
och har stor glädje i hans bud.
2 [j]Hans ättlingar
blir mäktiga på jorden,
de ärligas släkte blir välsignat.
3 [k]Rikedom och välstånd
råder i hans hus,
hans rättfärdighet består för evigt.
4 [l]För de ärliga går han upp
som ett ljus i mörkret,
nådig, barmhärtig och rättfärdig.
5 [m]Det går väl för[n] den
som är barmhärtig och lånar ut,
som sköter sina saker
med rättfärdighet.
6 [o]Han ska aldrig vackla,
den rättfärdige blir ihågkommen
för evigt.
7 [p]Han är inte rädd för olycksbud,
hans hjärta är frimodigt
och litar på Herren.
8 [q]Hans hjärta är tryggt
och utan fruktan,
till sist får han se sina fiender falla.
9 [r]Han strör ut, han ger åt de fattiga,
hans rättfärdighet består
för evigt.
Hans horn ska höjas högt med ära.
10 [s]Den gudlöse ser det
och grämer sig,
han gnisslar tänder
och tynar bort.
De gudlösas begär
blir det ingenting av.
Herrens omsorg om den ringe
113 [t][u]Halleluja!
Prisa, ni Herrens tjänare,
prisa Herrens namn!
2 [v]Välsignat är Herrens namn
från nu och till evig tid!
3 [w]Från solens uppgång
till dess nedgång
prisas Herrens namn.
4 [x]Herren är upphöjd över alla folk,
hans ära når över himlen.
5 [y]Vem är som Herren vår Gud,
han som tronar så högt,
6 [z]som ser ner så djupt –
vem i himlen och på jorden[aa]?
7 [ab]Han reser den ringe ur stoftet
och lyfter den fattige ur dyn
8 [ac]för att sätta honom bland furstar,
bland sitt folks furstar.
9 [ad]Han ger den ofruktsamma ett hem
som en lycklig mor med barn.
Halleluja!
Elifas första tal
4 (A) Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Tar du illa upp
om man försöker tala till dig?
Vem kan hålla tillbaka sina ord?
3 (B) Se, du har väglett många
och stärkt kraftlösa händer.
4 Dina ord har rest upp
den som har snubblat,
och du har gett kraft
åt vacklande knän.
5 (C) Men nu gäller det dig,
och då blir du modlös,
du blir förskräckt
när det drabbar dig.
6 Är inte din gudsfruktan
din tillförsikt
och dina vägars ostrafflighet
ditt hopp?
12 Ett ord smög sig till mig,
det nådde mitt öra
som en viskning
13 när tankarna oroades
av nattens syner
och sömnen föll tung
över människorna.
14 Skräck och bävan drabbade mig
och fick alla mina ben att skaka.
15 En ande strök förbi mitt ansikte,
håren på min kropp reste sig.
16 (A) Den stannade,
men jag kunde inte
urskilja utseendet
på gestalten jag såg.
Det var tyst,
sedan hörde jag en röst:
17 (B) ”Kan en människa
stå rättfärdig inför Gud,
kan en människa vara ren
inför sin skapare?
18 Han litar inte ens på sina tjänare,
han finner fel hos sina änglar[a].
19 (C) Hur mycket mer hos dem
som bor i hyddor av lera[b],
dem som har sin grund i stoftet!
De krossas lättare än mal.
20 När morgon blivit kväll
ligger de slagna,
de går under för alltid
utan att någon märker det.
21 (D) Deras tältlinor rycks upp för dem,
de dör utan visdom.”
Den himmelska synen
4 (A) Därefter såg jag, och se: en dörr stod öppen i himlen. Och rösten som jag först hade hört tala till mig som en basun sade: "Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som måste ske efter detta."
2 (B) Genast var jag i Anden. Och se, en tron stod i himlen, och någon satt på tronen. 3 Och han som satt där liknade en ädelsten, som jaspis och karneol[a], och runt omkring tronen fanns en regnbåge som liknade smaragd. 4 (C) Runt omkring tronen stod tjugofyra troner, och på tronerna satt tjugofyra äldste klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet. 5 (D) Och från tronen kom blixtar och dån och åska, och framför tronen brann sju facklor som är Guds sju andar. 6 (E) Framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall.
Mitt för tronen och runt omkring den stod fyra varelser som hade fullt med ögon framtill och baktill. 7 (F) Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ung tjur, den tredje hade ett ansikte som en människa och den fjärde liknade en flygande örn. 8 (G) Var och en av de fyra varelserna hade sex vingar och fullt med ögon runt om och på insidan[b]. Dag och natt säger de utan uppehåll:
"Helig, helig, helig
är Herren Gud Allsmäktig,
han som var och som är
och som kommer."
9 Och när varelserna prisar och ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheters evighet, 10 (H) då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheters evighet. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger:
11 (I) "Värdig är du,
vår Herre och Gud,
att ta emot lov och ära och makt,
för du har skapat allt.
Genom din vilja kom det till
och blev skapat."
Jesus förkastas i sin hemstad
6 (A) Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom. 2 När det blev sabbat började han undervisa i synagogan. Många som hörde honom häpnade och sade: "Var får han detta ifrån? Och vad är det för visdom han fått? Och vilka kraftgärningar han gör med sina händer! 3 (B) Är det inte snickaren, Marias son, bror till Jakob[a] och Joses och Judas[b] och Simon? Bor inte hans systrar[c] här hos oss?" Och de tog anstöt av honom.
4 (C) Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas inte utom i sin hemstad, sin släkt och sin egen familj." 5 Han kunde inte göra någon kraftgärning där, utom att bota några få sjuka genom att lägga händerna på dem. 6 (D) Och han var förundrad över deras otro.
Jesus sänder ut de tolv
Sedan gick Jesus ut i byarna där omkring och undervisade.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation