Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Petrus rapport om hedningarnas ställning

11 Apostlarna och bröderna i hela Judeen fick höra att också hedningarna hade tagit emot Guds ord. ² När Petrus kom upp till Jerusalem, började de omskurna att angripa honom. ³ De sade: "Du har besökt oomskurna män och ätit tillsammans med dem." ⁴ Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt: ⁵ "Jag befann mig i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Något som liknade en stor linneduk kom ner. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig. ⁶ När jag noga såg efter, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar. ⁷ Jag hörde också en röst som sade till mig: Stig upp, Petrus, slakta och ät! ⁸ Jag svarade: Nej, nej, Herre! Något oheligt eller orent har aldrig kommit i min mun. ⁹ För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud har förklarat för rent skall inte du anse vara orent. ¹⁰ Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.

¹¹ Och se, just då stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Cesarea. ¹² Anden sade till mig att jag skulle följa med dem utan att tveka.^[a] De sex bröderna här följde också med mig, och vi gick in i mannens hus. ¹³ Han berättade för oss, hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit den Simon som kallas Petrus. ¹⁴ Han skall tala till dig, och genom de orden skall du bli frälst, du och hela din familj. ¹⁵ Och när jag började tala, föll den helige Ande på dem, alldeles som på oss under den första tiden. ¹⁶ Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas i den helige Ande. ¹⁷ Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss, när vi hade kommit till tro på Herren Jesus Kristus, vem var då jag, att jag skulle kunna hindra Gud?" ¹⁸ När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: "Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv."

Psalm 148

Skapelsens lov till Herren

Den nya himlen och den nya jorden

21 Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. ² Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum. ³ Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. ⁴ Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta."

⁵ Han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna." ⁶ Han sade också till mig: "Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten.

³¹ Så snart Judas hade gått ut, sade Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. ³² Är nu Gud förhärligad i honom, skall Gud också förhärliga honom i sig själv, och han skall snart förhärliga honom. ³³ Mina barn, ännu en kort tid är jag hos er. Ni kommer att söka efter mig, och det jag sade till judarna, det säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma. ³⁴ Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. ³⁵ Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar."