Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 30
Tacksägelse för räddning
1 En psalm, en sång av David för templets invigning.
2 Jag vill upphöja dig, Herre,
ty du drog mig upp ur djupet,
du lät ej mina fiender glädja sig över mig.
3 Herre, min Gud, jag ropade till dig
och du helade mig.
4 Herre, du förde min själ upp ur dödsriket,
du tog mig levande tillbaka,
bort från dem som farit ner i graven.
5 Lovsjung Herren, ni hans fromma,
prisa hans heliga namn!
6 Ty ett ögonblick varar hans vrede,
hela livet hans nåd.
Om aftonen gästar gråt,
om morgonen kommer jubel.
7 Jag sade när det gick mig väl:
"Jag skall aldrig vackla."
8 Herre, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt,
men när du dolde ditt ansikte blev jag förskräckt.
9 Till dig, Herre, ropade jag,
till Herren bad jag om nåd:
10 "Vilken vinning har du av mitt blod,
av att jag far ner i graven?
Kan stoftet tacka dig,
kan det förkunna din trofasthet?
11 Hör, Herre, var mig nådig!
Herre, var min hjälpare!
12 Du förvandlade min klagan till dans,
du tog av mig sorgens dräkt
och klädde mig i glädje.
13 Därför skall min själ lovsjunga dig utan att tystna.
Herre, min Gud, jag vill tacka dig för evigt.
Profetens kallelse
6 I det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. 2 Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. 3 Och den ene ropade till den andre:
"Helig, helig, helig är Herren Sebaot,
hela jorden är full av hans härlighet."
4 Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset blev uppfyllt av rök.
Den himmelska synen
4 Därefter såg jag, och se, en dörr stod öppen i himlen, och den röst jag först hade hört tala till mig, som en basun, sade: "Kom hit upp, så skall jag visa dig vad som måste ske härefter." 2 Genast kom jag i Anden, och se, en tron stod i himlen och någon satt på tronen. 3 Och han som satt på den såg ut som en sten av jaspis och karneol, och en regnbåge som en smaragd omgav tronen. 4 Runt omkring tronen stod tjugofyra troner, och på dessa troner satt tjugofyra äldste, klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet. 5 Och från tronen kom det ut blixtar, dån och åska, och framför tronen brann sju facklor, det är Guds sju andar. 6 Framför tronen låg liksom ett hav av glas, klart som kristall.
Mitt för tronen och runt om den stod fyra väsen, som hade fullt med ögon framtill och baktill. 7 Det första väsendet liknade ett lejon, det andra en ung tjur, det tredje hade ett ansikte som en människa, och det fjärde liknade en flygande örn. 8 Vart och ett av de fyra väsendena hade sex vingar, och de hade fullt med ögon, runt om och på insidan av vingarna. Dag och natt säger de utan uppehåll:
"Helig, helig, helig är Herren Gud,
den Allsmäktige, han som var och som är
och som kommer."
9 Och när dessa väsen prisar, ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheternas evigheter, 10 då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheternas evigheter. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger:
11 "Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot
pris, ära och makt, ty du har skapat allt.
Genom din vilja kom det till och blev skapat."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln