Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 148
Skapelsens lov till Herren
1 Halleluja!
Prisa Herren från himlen,
prisa honom i höjden.
2 Prisa honom, alla hans änglar,
prisa honom, hela hans här.
3 Prisa honom, sol och måne,
prisa honom, alla lysande stjärnor.
4 Prisa honom, ni himlars himmel
och ni vatten ovan himlen.
5 Ja, de skall prisa Herrens namn,
ty han befallde och de blev skapade.
6 Han gav dem deras plats
för alltid och för evigt.
Han gav dem en lag
som ingen överträder.
7 Prisa Herren från jorden,
ni havsdjur och alla djup,
8 eld och hagel, snö och töcken,
du stormande vind
som uträttar hans befallning,
9 ni berg och alla höjder,
ni fruktträd och alla cedrar,
10 ni vilda djur och all boskap,
ni kräldjur och bevingade fåglar,
11 ni jordens kungar och alla folk,
ni furstar och alla domare på jorden,
12 ni ynglingar och unga kvinnor,
ni gamla med de unga.
13 Prisa Herrens namn,
ty endast hans namn är högt,
hans majestät når över jord och himmel.
14 Han har upphöjt ett horn för sitt folk
till en lovsång för alla sina fromma,
för Israels barn, det folk som står honom nära.
Halleluja!
Bokrullen
8 Men du människobarn, hör vad jag talar till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska släkte. Öppna din mun och ät vad jag ger dig." 9 Och jag såg en hand räckas ut mot mig, och i den såg jag en bokrulle. 10 Han bredde ut den framför mig, och den var fullskriven på insidan och utsidan. Och där var klagosånger, suckan och jämmerrop uppskrivna.
3 Han sade till mig: "Du människobarn, ät vad du ser framför dig! Ät upp denna rulle och gå och tala till Israels hus." 2 Jag öppnade min mun, och han gav mig rullen att äta. 3 Han sade till mig: "Du människobarn, mätta din mage och fyll din buk med den rulle som jag nu ger dig." Jag åt, och den var söt som honung i min mun.
Profeten sänds till det upproriska Israel
4 Han sade till mig: "Du människobarn, gå till Israels hus och tala mina ord till dem. 5 Ty du blir inte sänd till ett folk med främmande språk och obegripligt tal, utan till Israels hus, 6 inte till många folk med främmande språk och obegripligt tal som du inte förstår. Om jag sände dig till sådana skulle de lyssna på dig. 7 Men Israels hus vill inte lyssna på dig, ty de vill inte lyssna på mig. Hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan. 8 Se, jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten och din panna hård som deras pannor. 9 Jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Frukta inte för dem och bli inte förskräckt, ty de är ett upproriskt släkte." 10 Och han sade till mig: "Du människobarn, allt vad jag talar till dig skall du ta till ditt hjärta och höra med dina öron. 11 Gå till dina landsmän i fångenskapen och säg till dem: Så säger Herren, Herren - vare sig de lyssnar eller inte."
Ängeln med den lilla bokrullen
10 Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himlen klädd i ett moln och med regnbågen över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld. 2 I handen hade han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden 3 och ropade med hög röst, som när ett lejon ryter. Och då han hade ropat, talade de sju åskorna med sina röster. 4 När de sju åskorna hade talat, skulle jag just skriva. Men jag hörde en röst från himlen säga: "Försegla i ditt inre vad de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det." 5 Och ängeln som jag hade sett stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen 6 och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter och som har skapat himlen och vad som finns i den och jorden och vad som finns på den och havet och vad som finns i det: "Tiden är ute. 7 Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det glädjebudskap han gett sina tjänare profeterna."
8 Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden." 9 Jag gick då bort till ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: "Tag den och ät upp den! Den skall ge en svidande smärta i din mage, men i din mun skall den vara söt som honung." 10 Jag tog den lilla bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit upp den, kände jag en svidande smärta i min mage. 11 Och man sade till mig: "Du måste profetera på nytt om många folk och folkslag och språk och kungar."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln