Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Psalm 23

Den gode herden

¹ En psalm av David.

Domsord och löften till Israel

11 Sedan lyfte Anden upp mig och förde mig till östra porten av Herrens hus, den som ligger mot öster. Och se, vid ingången till porten befann sig tjugofem män. Bland dem såg jag Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, ledare bland folket. ² Då sade han till mig: "Du människobarn, det är dessa män som tänker ut ont och ger onda råd här i staden. ³ Det är de som säger: Det är inte tid att bygga hus. Här är grytan och vi är köttet. ⁴ Profetera därför mot dem, du människobarn, profetera!"

⁵ Då föll Herrens Ande över mig, och han sade till mig: "Säg: Så säger Herren: Detta är vad ni tänker, ni av Israels hus, det som stiger upp i ert sinne känner jag till. ⁶ Ni har slagit många här i staden, ni har fyllt gatorna med döda. ⁷ Därför säger Herren, Herren så: Kropparna av dem som ni har slagit i staden, de är köttet, och staden är grytan. Men er skall jag föra bort därifrån. ⁸ Ni fruktar för svärdet, och svärdet skall jag låta komma över er, säger Herren, Herren. ⁹ Jag skall föra er bort härifrån och ge er i främlingars hand, och jag skall hålla dom över er. ¹⁰ Ni skall falla för svärdet. Vid Israels gräns skall jag döma er. Och ni skall inse att jag är Herren. ¹¹ Staden skall inte vara en gryta för er, och ni skall inte vara köttet i den. Jag skall döma er vid Israels gräns. ¹² Och ni skall inse att jag är Herren och att ni inte har följt mina stadgar och inte gjort efter mina bud utan levt efter lagarna hos de hednafolk som bor runt omkring er."

¹³ Medan jag profeterade på detta sätt, dog Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner på mitt ansikte och ropade med hög röst: "O, Herre, Herre, vill du helt och hållet göra slut på återstoden av Israel?" ¹⁴ Då kom Herrens ord till mig: ¹⁵ "Du människobarn, det är till dina bröder, ja, dina egna bröder, dina nära släktingar och till hela Israels hus som Jerusalems invånare säger: Håll er borta från Herren. Det är vi som fått landet till egendom. ¹⁶ Därför skall du säga: Så säger Herren, Herren: Fastän jag förde dem långt bort bland hednafolken och spred ut dem i främmande länder, blev jag en tid en helgedom för dem i de länder dit de hade kommit. ¹⁷ Därför skall du säga: Så säger Herren, Herren: Jag skall samla er från folken och föra er tillbaka från de länder dit ni har blivit kringspridda, och jag skall ge er Israels land.

¹⁸ När de har kommit dit, skall de skaffa bort alla avskyvärda avgudar och alla vidrigheter som finns där. ¹⁹ Jag skall ge dem ett och samma hjärta, och en ny ande skall jag lägga i deras bröst. Jag skall ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, ²⁰ för att de skall vandra efter mina stadgar och hålla mina bud och följa dem. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. ²¹ Men då det gäller dem som vandrar efter sina hjärtans vidrigheter och följer sina vämjeliga avgudar, skall jag låta det de gjort komma över deras huvuden, säger Herren, Herren."

Herrens härlighet lämnar Jerusalem

²² Då lyfte keruberna sina vingar och hjulen följde dem, och härligheten från Israels Gud var över dem. ²³ Herrens härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade på berget öster om staden. ²⁴ Men Anden lyfte mig upp och i en syn från Guds Ande förde han mig till de bortförda i Kaldeen. Sedan försvann den syn jag hade fått se. ²⁵ Och jag talade till de bortförda alla de ord som Herren hade uppenbarat för mig.

Bokrullen med de sju inseglen

5 Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift både på insidan och utsidan, förseglad med sju sigill. ² Och jag såg en väldig ängel som ropade med hög röst: "Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?" ³ Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen eller se in i den. ⁴ Och jag grät bittert över att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den. ⁵ Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, lejonet^[a] av Juda stam, Davids rotskott, har segrat, och han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill."

Lammet inför tronen

⁶ Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn^[b] och sju ögon - de sju ögonen är Guds sju andar, utsända över hela jorden. ⁷ Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. ⁸ Och när det tog bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De hade var och en sin harpa och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de heligas böner.

Den nya sången till Kristus, offerlammet

⁹ Och de sjöng en ny sång: