Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Den gode herden

23 En psalm av David.

Domsord och löften

11 Sedan lyfte Anden upp mig och förde mig till östra porten till Herrens hus, den som vetter mot öst. Vid ingången till porten stod tjugofem män, och bland dem såg jag Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, folkets ledare. ² Då sa han till mig: ”Du människa, detta är de män som tänker ut orätt och ger dåliga råd i den här staden. ³ Det är de som säger: ’Det är inte tid att bygga hus.^[a] Staden är grytan och vi är köttet.’ ⁴ Profetera därför mot dem, människa, profetera!”

⁵ Sedan kom Herrens Ande över mig och sa till mig: ”Säg: Så säger Herren: Så här tänker ni, israeliter, jag vet vad som försiggår inom er. ⁶ Ni har dödat många i denna stad och fyllt dess gator med lik.

⁷ Därför säger Herren, Herren: De dödade som ni har kastat här är köttet och staden är grytan. Men er ska jag föra bort härifrån. ⁸ Ni fruktar för svärd, och svärdet ska jag låta drabba er, säger Herren, Herren. ⁹ Jag ska föra bort er härifrån och överlämna er åt främlingar att verkställa min dom över er. ¹⁰ Ni ska falla för svärdet. Vid Israels gräns ska jag verkställa domen över er, och ni ska inse att jag är Herren. ¹¹ Staden ska inte vara någon gryta för er, och ni ska inte vara köttet i den. Vid Israels gräns ska jag verkställa domen över er. ¹² Då ska ni inse att jag är Herren. Ni har inte följt mina bud eller lytt mina lagar utan hållit er till lagarna hos folken runt omkring er.”

¹³ Medan jag profeterade dog Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner med ansiktet mot marken och ropade med hög röst: ”Herre, Herre, tänker du utplåna det som finns kvar av Israel?”

¹⁴ Herrens ord kom till mig: ¹⁵ ”Människa, det är om dina bröder, ja, om dina bröder och släktingar och om hela Israels folk som Jerusalems invånare säger: ’De är långt borta från Herren. Detta land har getts åt oss som arv och egendom.’

¹⁶ Säg därför: ’Så säger Herren, Herren: Även om jag har fört dem långt bort bland folken och skingrat dem i främmande länder, har jag ändå varit en liten helgedom för dem i länderna de kommit till.’^[b]

¹⁷ Säg därför: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska samla er bland folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats och ge er Israels land.’

¹⁸ När de har kommit dit, ska de avlägsna alla dess vidriga avgudar och avskyvärdheter. ¹⁹ Jag ska ge dem ett nytt hjärta^[c], och jag ska ge dem en ny ande. Jag ska ta bort deras stenhjärtan och ge dem ett hjärta av kött, ²⁰ så att de håller mina bud och följer mina lagar. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud. ²¹ Men de som håller sig till sina vidriga avgudar och sina avskyvärdheter, dem ska jag vedergälla för det som de har gjort, säger Herren, Herren.”

Herrens härlighet lämnar Jerusalem

²² Sedan bredde keruberna ut sina vingar, och hjulen följde dem, och över dem vilade Israels Guds härlighet. ²³ Herrens härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade över berget öster om den. ²⁴ Anden lyfte mig, och i en syn från Guds Ande förde han mig till Kaldéen, till dem som levde i fångenskap där. Så försvann den syn jag fått se. ²⁵ Jag berättade för de landsförvisade allt som Herren hade visat mig.

Lammet och bokrullen med sju sigill

5 Sedan såg jag att han som satt på tronen hade en bokrulle i högra handen. Den hade text på båda sidor och var förseglad med sju sigill. ² Jag såg en väldig ängel som frågade med hög röst: ”Vem är värdig att bryta sigillen och öppna bokrullen?” ³ Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen och se i den. ⁴ Jag grät av besvikelse, eftersom det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen och se i den.

⁵ Men en av de äldste sa till mig: ”Gråt inte, för lejonet av Judas stam, Davids rotskott,^[a] har segrat. Han kan bryta de sju sigillen och öppna bokrullen.”

⁶ Sedan såg jag ett lamm^[b] i mitten av tronen och mitt ibland de fyra levande varelserna och de äldste, och det såg ut som om det hade blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar^[c], som har sänts ut över hela jorden. ⁷ Lammet steg nu fram till honom som satt på tronen och tog emot bokrullen från hans högra hand. ⁸ När Lammet tog emot bokrullen, föll de fyra levande varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Alla hade var sin harpa och en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner. ⁹ Och de sjöng en ny sång: