Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
En hyllning till Gud och ett tack för befrielse
30 En psalm, en sång av David vid tempelinvigningen.
2 Jag vill lova dig, Herre,
för du lyfte mig upp
och lät inte mina fiender triumfera över mig.
3 Herre, min Gud, jag bad till dig,
och du helade mig.
4 Herre, du förde mig upp ur dödsriket,
du räddade mig tillbaka till livet,
från att fara ner i graven.
5 Lovsjung Herren, ni hans fromma,
prisa hans heliga namn!
6 Hans vrede varar bara ett ögonblick
men hans nåd hela livet.
Gråten kan gästa om natten,
men när morgonen gryr kommer glädjen.
7 När jag levde i min trygghet sa jag till mig själv:
”Ingenting kan rubba mig.”
8 Herre, i din godhet ställde du mig på en fast berggrund.[a]
Men när du vände bort ditt ansikte från mig,
blev jag skräckslagen.
9 Jag ropade till dig, Herre,
jag bad Herren om nåd.
10 ”Vad vinner du genom att låta mig gå under, ner i graven?
Kan stoftet prisa dig?
Kan det berätta om din trofasthet?
11 Hör, Herre, var nådig mot mig,
Herre, bli min hjälpare!”
12 Då förvandlade du min klagan till dans.
Du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i glädje.
13 Därför vill jag sjunga lovsånger och aldrig tystna.
Herre, min Gud, jag vill prisa dig i evighet!
11 Ve dem som går upp tidigt på morgonen
för att jaga efter starka drycker
och sitter till långt fram på nätterna,
berusade av vin!
12 I deras dryckesfester hörs cittra, harpa, puka och flöjt,
och där finns vin.
Men Herrens verk ser de inte,
vad han gör bryr de sig inte om.
13 Därför ska mitt folk föras bort i fångenskap,
för de är utan förstånd.
Dess stormän ska dö av hunger,
och dess larmande hop ska tyna bort av törst.
14 Därför vidgar dödsriket sitt gap
och spärrar upp sin mun utan gräns,
och dit ner störtar stadens förnämsta,
liksom den larmande hopen som nu jublar där.
15 Då böjs människan ner,
mänskligheten förödmjukas,
de högmodigas blick förödmjukas.
16 Men härskarornas Herre är upphöjd i sin dom,
Gud, den Helige, visar sig helig i sin rättfärdighet.
17 Då ska lammen beta som på sin egen betesmark,
fåren finna sin föda bland ruiner efter de rika.[a]
Brevet till församlingen i Laodikeia
14 Skriv till budbäraren[a] för församlingen i Laodikeia:
’Så säger han som är Amen[b], det trovärdiga, sanna vittnet, ursprunget till Guds skapelse:
15 Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm! Jag önskar att du var det ena eller det andra.[c] 16 Men eftersom du är ljum och varken kall eller varm, så ska jag spy ut dig ur min mun. 17 Du säger: ’Jag är rik, jag har blivit förmögen, och har inte behov av något mer!’ Du inser inte att du är eländig och bedrövlig och fattig och blind och naken. 18 Därför vill jag ge dig rådet att köpa guld av mig som har renats i eld, så att du blir rik, och vita kläder så att du kan dölja din skamliga nakenhet, och salva, så att du kan smörja dina ögon och se.[d]
19 Jag tillrättavisar och fostrar alla som jag älskar. Skynda dig därför och vänd om! 20 Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag komma in till honom, och vi ska äta tillsammans.
21 Den som segrar ska få sitta bredvid mig på min tron, på samma sätt som jag sitter bredvid min Fader på hans tron. 22 Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna.’ ”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.