Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Guds hjälp

121 En vallfartssång.

²⁶ Däruppe ovanför valvet över dem stod något som liknade en tron gjord av safirsten, och på det som liknade en tron satt någon som såg ut som en människa. ²⁷ Jag såg att det som tycktes vara hans höfter och uppåt var som glödande metall, som omgivet av eld. Neråt från det som tycktes vara hans höfter såg jag något som liknade eld, omgivet av ett ljussken. ²⁸ Ljusskenet som syntes runt omkring honom var som en båge i skyn en regnig dag.

Så såg det ut, det som liknade Herrens härlighet. När jag såg den, föll jag ner med ansiktet mot marken. Då hörde jag rösten av någon som talade.

Hesekiels profetkallelse och uppdrag

2 Han sa: ”Människa, res dig upp,^[a], så ska jag tala till dig.”

26 Sedan sa kung Agrippa till Paulus: ”Vad har du att säga till ditt försvar? Varsågod, ordet är ditt.”

Då lyfte Paulus handen och började sitt försvarstal:

² ”Kung Agrippa, jag är lycklig över att jag idag får svara på judarnas anklagelser inför dig, ³ för jag vet att du är en expert på judarnas alla seder och stridsfrågor. Jag ber dig därför att lyssna på mig med tålamod!

⁴ Alla judar känner mycket väl till mitt liv ända från min tidigaste barndom, först bland mina landsmän i Tarsos och sedan i Jerusalem. ⁵ De känner mig sedan lång tid tillbaka och kan om de bara vill intyga att jag har levt som farisé och följt den strängaste riktningen inom vår religion. ⁶ Jag står nu anklagad för mitt hopp om Guds löfte till våra förfäder, ⁷ samma löfte som vårt folks tolv stammar hoppas få se infriat genom att dag och natt tjäna Gud. Det är alltså, kung Agrippa, för det hoppets skull jag står anklagad av judarna. ⁸ Varför ska det vara så svårt att tro att Gud uppväcker de döda?

⁹ Tidigare trodde jag själv att det var min plikt att gå så hårt fram som möjligt mot nasarén Jesus namn. ¹⁰ Jag gjorde det i Jerusalem, fängslade många av de heliga med den fullmakt jag fått av översteprästerna. Och när de skulle dömas till döden, röstade jag för det. ¹¹ Många gånger fick jag dem straffade överallt i synagogorna för att försöka få dem att häda. Jag var så rasande mot dem att jag förföljde dem i avlägsna städer i främmande länder.

¹² Men en dag när jag var på väg till Damaskus i ett sådant ärende, utrustad med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag, ¹³ fick jag, o kung, vid middagstiden se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen och omgav både mig och mina följeslagare. ¹⁴ Vi föll alla till marken och jag hörde en röst som talade till mig på hebreiska och sa: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig? Du skadar bara dig själv genom att kämpa mot oxpiken.^[a]’

¹⁵ ’Vem är du, Herre?’ frågade jag då. Och Herren svarade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer. ¹⁶ Res dig upp och ställ dig på benen! Jag har visat mig för dig, för att du ska bli min tjänare och vittne om vad du har sett och kommer att se av mig i framtiden. ¹⁷ Jag ska rädda dig undan både ditt eget och andra folk. Jag ska sända dig till dem, ¹⁸ för att du ska öppna deras ögon, så att de vänder om från mörkret till ljuset, från Satans makt till Gud. Genom att tro på mig ska de få förlåtelse för sina synder och en plats bland dem som är helgade.’