Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

² Jag sade: "Jag vill ta mig i akt,
    så att jag inte syndar med min tunga.
Jag vill sätta ett lås för min mun,
    så länge den ogudaktige är inför mig."
³ Jag blev stum och tyst.
    Jag teg, fjärran från det goda,
och min plåga blev allt värre.
⁴ Mitt hjärta brann inom mig.
    Medan jag grubblade,
brann det som en eld.
    Jag talade med min tunga:
⁵ " Herre, låt mig förstå att mitt liv har ett slut,
att det finns en gräns för mina dagar,
så att jag inser hur förgänglig jag är.
⁶ Som en handsbredd har du gjort mina dagar,
min livslängd är som ett intet inför dig.
Endast en vindfläkt är människorna,
hur säkra de än står. Sela.
⁷ Som en skugga vandrar en man omkring,
han oroar sig till ingen nytta
    och samlar på hög utan att veta vem som skall få det.

⁸ Men vad hoppas jag på, Herre?
    Till dig står mitt hopp.
⁹ Befria mig från alla mina överträdelser,
låt mig inte bli smädad av dårar.
¹⁰ Jag tiger och öppnar ej min mun,
    ty det är du som har gjort det.
¹¹ Tag din plåga ifrån mig,
    för din hands aga går jag under.
¹² När du tuktar någon för hans missgärning,
förtär du likt malen det han har kärt.
Endast en vindfläkt är människorna. Sela.

¹³ Hör min bön, Herre,
    lyssna till mitt rop.
Tig inte vid mina tårar,
    ty en främling är jag hos dig,
en gäst som alla mina fäder.
¹⁴ Vänd din blick ifrån mig,
    så att jag kan le igen,
innan jag går bort och ej mer finns till."

¹² Men visheten, var finns hon?
    Var har förståndet sin boning?
¹³ Människan vet ej hennes värde,
    man finner henne ej i de levandes land.
¹⁴ Djupet säger: "Hon är inte i mig",
havet säger: "Hon finns inte hos mig."
¹⁵ Man kan inte köpa henne för guld,
inte väga upp silver för att förvärva henne.
¹⁶ Hon kan ej köpas med guld från Ofir
eller med dyrbar onyx och safir.
¹⁷ Guld och glas kan inte jämföras med henne,
hon kan inte bytas ut mot guldkärl,
¹⁸ koraller och kristall må inte nämnas.
Att äga vishet är mer värt än pärlor.
¹⁹ Topas från Kush kan ej jämföras med henne,
hon kan ej vägas upp med renaste guld.

²⁰ Men visheten, var kommer hon ifrån?
Var har förståndet sin boning?
²¹ Hon är gömd för alla levandes ögon,
hon är dold för himlens fåglar.
²² Avgrunden och döden säger:
    "Endast hörsägner om henne har nått våra öron."

²³ Gud har insikt om vägen till henne, han vet var hon bor.
²⁴ Ty han skådar till jordens ändar,
    han ser allting under himlen.
²⁵ När han mätte upp vindens vikt
    och vägde vattnen efter mått,
²⁶ när han gjorde en lag för regnet
    och en väg för åskans blixt,
²⁷ då såg han henne och uppenbarade henne,
han lät henne stå fram och utforskade henne.
²⁸ Och till människorna sade han:
    "Se, Herrens fruktan är vishet,
att fly det onda är förstånd."

² O, att jag vore som i förgångna månader,
som i de dagar då Gud vakade över mig,
³ då hans lykta sken över mitt huvud
och jag i hans ljus gick fram i mörkret,
⁴ då jag var i min krafts dagar,
    då Guds godhet vilade över mitt hus,
⁵ då den Allsmäktige ännu var med mig,
och mina barn fanns runt omkring mig,
⁶ då mina fötter badade i gräddmjölk
och klippan göt ut bäckar av olja för mig.

⁷ När jag gick till porten i staden
    och intog min plats på torget,
⁸ då drog sig de unga tillbaka när de såg mig,
och de gamla reste sig och blev stående.
⁹ Stormännen höll tillbaka sina ord
    och lade handen på munnen.
¹⁰ Furstarnas röst tystnade,
    tungan fastnade vid deras gom.