Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 26
Förtröstan på Herren
1 Av David.
Skaffa mig rätt, Herre,
ty jag är oskyldig,
jag förtröstar på Herren utan att vackla.
2 Utforska mig, Herre, och pröva mig,
rannsaka mina njurar och mitt hjärta.
3 Ty din nåd är inför mina ögon,
jag vandrar i din sanning.
4 Jag sitter ej hos lögnare
och umgås ej med hycklare.
5 Jag hatar de ondas församling,
hos de ogudaktiga sitter jag inte.
6 Jag tvår mina händer i oskuld,
jag vill vandra kring ditt altare, Herre,
7 för att höja min röst till tacksägelse
och förkunna alla dina under.
8 Herre, jag älskar din boning,
den plats där din härlighet bor.
9 Ryck inte bort min själ tillsammans med syndare
eller mitt liv tillsammans med blodtörstiga män,
10 som har ondska i sina händer
och högra handen full av mutor.
11 Jag är oskyldig,
befria mig och var mig nådig.
12 Min fot står på jämn mark.
I församlingarna skall jag prisa Herren.
Elifas första tal
4 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Tar du illa upp om någon vågar tala till dig?
Vem kan hålla tillbaka sina ord?
3 Se, många har du väglett,
och kraftlösa händer har du stärkt.
4 Dina ord har rest upp den som snubblat,
och du har gett kraft åt vacklande knän.
5 Men nu gäller det dig, och du blir otålig,
det drabbar dig, och du blir förskräckt.
6 Är inte din gudsfruktan din tillförsikt
och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
7 Tänk efter: När gick en oskyldig förlorad,
och var gick de rättsinniga under?
8 Jag har sett att de som plöjer fördärv och sår olycka,
de skördar sådant.
9 För Guds andedräkt förgås de,
för hans vredes fnysning försvinner de.
10 Lejonen ryter och vrålar,
men de unga lejonens tänder bryts av.
11 Det gamla lejonet förgås i brist på rov
och lejoninnans ungar sprids vida omkring.
12 Ett ord smög sakta till mig,
det nådde mitt öra som en viskning,
13 när tankarna oroades av nattens syner,
och sömnen föll tung över människorna.
14 Förskräckelse och bävan kom över mig
och fick alla mina ben att skaka.
15 En ande strök förbi mitt ansikte,
håren på min kropp reste sig.
16 Den stannade, men jag kunde inte urskilja utseendet
på gestalten som jag såg.
Det var tyst, sedan hörde jag en röst:
17 "Kan en människa stå rättfärdig inför Gud,
kan en människa vara ren inför sin skapare?
18 Inte ens sina tjänare kan han lita på,
hos sina änglar finner han fel.
19 Hur mycket mer hos dem som bor i lerhyddor,
dem som har sin grundval i stoftet.
De krossas lättare än mal.
20 När morgon har blivit afton,
ligger de slagna.
Utan att någon märker det,
går de under för alltid.
21 Deras tältrep rycks upp för dem,
de dör utan visdom."
8 1 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. 2 Ty livets Andes lag[a] har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3 Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. 4 Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.
5 De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. 6 Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7 Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. 8 De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.
Guds barns liv i Anden
9 Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. 10 Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull. 11 Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln