Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
David och Bat-Seba
11 (A) Nästa år, vid tiden då kungar drar ut i fält[a], sände David i väg Joab och med honom sina tjänare och hela Israel. De förgjorde ammoniterna och belägrade Rabba[b]. Men David stannade kvar i Jerusalem.
2 Då hände det en kväll, när David hade stigit upp från sin bädd och gick omkring på taket[c] till det kungliga palatset, att han från taket fick se en kvinna som badade[d]. Kvinnan var mycket vacker. 3 David sände bud och hörde sig för om kvinnan. ”Det är Bat-Seba,[e] dotter till Eliam och hustru till hetiten Uria”,[f] sade man. 4 (B) David sände då några män för att hämta henne. Hon kom till honom, och han låg med henne när hon hade renat sig från sin orenhet. Sedan återvände hon hem.
5 Men kvinnan hade blivit havande, och hon skickade bud till David och lät säga: ”Jag är havande”. 6 Då sände David bud till Joab: ”Skicka hetiten Uria till mig.” Joab skickade då Uria till David. 7 När Uria kom till honom, frågade David om det var väl med Joab och med folket och hur kriget gick. 8 Därefter sade David till Uria: ”Gå ner till ditt hus och tvätta dina fötter.” Uria lämnade då kungens palats, och kungen sände en gåva till honom.
9 Men Uria lade sig vid ingången till kungens palats bland hans herres alla andra tjänare och gick inte ner till sitt eget hus. 10 Man berättade det för David och sade: ”Uria har inte gått ner till sitt hus.” Då sade David till Uria: ”Du kommer ju från en resa. Varför gick du inte ner till ditt hus?” 11 (C) Uria svarade David: ”Arken och Israel och Juda bor i lägerhyddor, och min herre Joab och min herres tjänare har slagit läger ute på marken. Skulle jag då gå in i mitt hus för att äta och dricka och ligga med min hustru[g]? Så sant du lever och så sant din själ lever: Det kan jag inte göra.” 12 Då sade David till Uria: ”Stanna här i dag också, i morgon ska jag sända ut dig.” Uria stannade då i Jerusalem den dagen och dagen därpå. 13 David bjöd in honom till sig och lät honom äta och dricka hos honom så att han blev berusad. Men på kvällen gick Uria ut och lade sig på sin bädd bland sin herres tjänare. Han gick inte ner till sitt hus.
David låter döda Uria
14 Nästa morgon skrev David ett brev till Joab och sände det med Uria. 15 I brevet skrev han: ”Ställ Uria längst fram där striden är som hårdast. Dra er sedan tillbaka från honom så att han blir slagen och dödad.”
De gudlösas dårskap
14 [a](A) För körledaren. Av David.
Dåren säger i sitt hjärta:
"Det finns ingen Gud."
Onda och vidriga
är deras gärningar,
ingen finns som gör det goda.
2 (B) Herren blickar ner från himlen
över människors barn
för att se om det finns
någon som förstår,
någon som söker Gud.
3 (C) Men alla har avfallit,
alla är fördärvade.
Ingen finns som gör det goda,
inte en enda.
Bön och lovprisning
14 Därför böjer jag mina knän inför Fadern, 15 han från vilken allt som kallas far[a] i himlen och på jorden har sitt namn. 16 (A) Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, 17 (B) att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. 18 (C) Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet[b] 19 (D) och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.
20 (E) Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, 21 (F) hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen.
Jesus mättar fem tusen män
6 (A) Sedan for Jesus över till andra sidan Galileiska sjön, alltså Tiberiassjön. 2 Mycket folk följde honom, eftersom de såg de tecken som han gjorde med de sjuka. 3 Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 4 (B) Påsken, judarnas högtid, var nära.
5 (C) När Jesus lyfte blicken och såg att det kom mycket folk till honom, sade han till Filippus: "Var ska vi köpa bröd så att de får något att äta?" 6 Det sade han för att pröva honom. Själv visste han vad han skulle göra. 7 Filippus svarade: "Bröd för tvåhundra denarer[a] räcker inte för att alla ska få var sin bit!" 8 (D) En annan av hans lärjungar, Andreas, bror till Simon Petrus, sade till honom: 9 (E) "Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad räcker det till så många?"
10 Jesus sade: "Låt folket slå sig ner." Det var gott om gräs på platsen, och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män. 11 (F) Jesus tog bröden, tackade Gud[b] och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha. 12 När de var mätta sade han till sina lärjungar: "Samla ihop bitarna som blev över så att inget går förlorat." 13 De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med bitarna som blev över efter de fem kornbröden när de ätit.
14 (G) När människorna såg vilket tecken han hade gjort, sade de: "Han måste vara Profeten som ska komma till världen!" 15 (H) Jesus förstod att de tänkte komma och göra honom till kung med våld, och han drog sig undan upp till berget igen, helt ensam.
Jesus går på vattnet
16 (I) När det blev kväll gick hans lärjungar ner till sjön 17 och steg i båten för att ta sig över till Kapernaum på andra sidan sjön. Det var redan mörkt, och Jesus hade fortfarande inte kommit till dem. 18 Det blåste hårt och sjön började gå hög.
19 När de hade kommit ungefär en halvmil[c] ut fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten, och de blev förskräckta. 20 Men han sade till dem: "Det Är Jag.[d] Var inte rädda!" 21 Då ville de ta upp honom i båten. Och strax var båten framme vid stranden dit de var på väg.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation