Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Ärans kung och hans rike
Jorden är Herrens
med allt vad den rymmer,
världen med dem som bor i den,
2 (B) för han har grundat den på haven
och fäst den på de strömmande
vattnen.
3 (C) Vem får gå upp på Herrens berg?
Vem får komma in
i hans helgedom?
4 (D) Den som har oskyldiga händer
och rent hjärta,
som inte vänder sin själ till lögn
och inte svär falskt.
5 (E) Han får välsignelse från Herren
och rättfärdighet
från sin frälsnings Gud.
6 (F) Sådant är släktet
som frågar efter honom,
de som söker ditt ansikte
är Jakobs barn.[b] Sela
7 (G) Höj era huvuden, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans kung kan tåga in!
8 (H) Vem är han, ärans kung?
Det är Herren, stark och väldig,
Herren, väldig i strid.
9 Höj era huvuden, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans kung kan tåga in!
10 Vem är han, ärans kung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärans kung. Sela
Uppbrott från Sinai
11 Andra året, i andra månaden, på tjugonde dagen[a], höjde sig molnskyn från vittnesbördets tabernakel. 12 Då bröt Israels barn upp från Sinai öken och gick från plats till plats, och molnskyn stannade i öknen Paran.
13 När de nu första gången bröt upp efter Herrens befallning genom Mose, 14 (A) var det Juda barns läger under sitt baner som först bröt upp, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Nahshon, Amminadabs son. 15 Och anförare för den här som utgjordes av Isaskars stam var Netanel, Suars son. 16 Anförare för den här som utgjordes av Sebulons stam var Eliab, Helons son.
17 (B) Sedan tabernaklet hade tagits ner, bröt Gershons och Meraris barn upp och bar tabernaklet.
18 Därefter bröt Rubens läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Elisur, Shedeurs son. 19 Anförare för den här som utgjordes av Simeons stam var Shelumiel, Surishaddajs son. 20 Anförare för den här som utgjordes av Gads stam var Eljasaf, Deguels son.
21 (C) Sedan bröt kehatiterna upp, de bar de heliga föremålen. Och tabernaklet sattes upp innan de hann fram.
22 Därefter bröt Efraims läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Elishama, Ammihuds son. 23 Anförare för den här som utgjordes av Manasse stam var Gamliel, Pedasurs son. 24 Och anförare för den här som utgjordes av Benjamins stam var Abidan, Gideonis son.
25 Därefter bröt Dans läger upp under sitt baner som en eftertrupp för alla läger, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Ahieser, Ammishaddajs son. 26 Anförare för den här som utgjordes av Ashers stam var Pagiel, Okrans son. 27 Och anförare för den här som utgjordes av Naftalis stam var Ahira, Enans son.
28 Detta var ordningen när Israels barn bröt upp, häravdelning efter häravdelning.
Midjaniten Hobab
29 (D) Mose sade till Hobab[b], som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfar: ”Vi bryter nu upp och går till det land som Herren har lovat att ge oss. Följ med oss, så ska vi göra gott mot dig. Herren har lovat Israel allt gott.”
30 Men han svarade honom: ”Jag vill inte följa med, utan jag vill gå hem till mitt land och min släkt.” 31 Mose sade: ”Nej, lämna oss inte. Du vet bäst var vi kan slå läger i öknen, du ska bli vårt öga. 32 Om du följer med oss ska vi låta dig få del av det goda som Herren gör med oss.”
Israel bryter upp
33 Och de bröt upp från Herrens berg och vandrade tre dagsresor. Herrens förbundsark gick framför dem de tre dagarna för att utse en rastplats åt dem. 34 (E) Herrens molnsky svävade över dem om dagen när de bröt upp från sin lägerplats. 35 (F) Och så ofta arken bröt upp, sade Mose:
”Res dig, Herre!
Låt dina fiender skingras,
låt dem som hatar dig
fly för ditt ansikte.”
36 Och när den sattes ner, sade han:
”Vänd åter, Herre,
till Israels ätters många tusenden.”
Johannes Döparens födelse
57 För Elisabet var tiden nu inne att föda, och hon födde en son. 58 Hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne. 59 (A) På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 60 Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes." 61 Då sade de till henne: "Det finns ingen i din släkt som har det namnet." 62 De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta.
63 Han bad då om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla blev förundrade. 64 Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. 65 Alla deras grannar greps av fruktan, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt. 66 Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn, för Herrens hand var med honom.
Sakarias lovsång
67 Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade:
68 (B) "Välsignad är Herren, Israels Gud,
som har besökt
och återlöst sitt folk!
69 (C) Han har rest för oss
frälsningens horn[a]
i sin tjänare Davids hus,
70 (D) så som han för länge sedan lovat
genom sina heliga profeters mun:
71 (E) frälsning från våra fiender
och från alla som hatar oss.
72 (F) Han har visat barmhärtighet
mot våra fäder
och tänkt på sitt heliga förbund,
73 (G) den ed han gav
vår fader Abraham:
74 att vi, frälsta från våra fienders hand,
skulle få tjäna honom
utan fruktan,
75 i helighet och rättfärdighet
inför honom alla våra dagar.
76 (H) Och du, barn, ska kallas
den Högstes profet,
för du ska gå före Herren
och bana väg för honom.
77 (I) Du ska ge hans folk kunskap
om frälsningen,
med förlåtelse för deras synder
78 (J) genom vår Guds
barmhärtiga kärlek.
Så ska en soluppgång
från höjden besöka oss,
79 (K) för att lysa över dem
som sitter i mörker
och dödsskugga
och styra våra fötter
in på fridens väg."
80 (L) Barnet växte och blev starkare i anden, och han levde i ödemarken[b] fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation