Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
24 så att du får doppa din fot i blod
och dina hundars tunga
får sin del av fienderna."
25 Gud, man ser ditt högtidståg,
min Guds, min kungs tåg
i helgedomen.
26 Sångare går främst,
harpspelare följer efter
bland jungfrur som slår på
tamburin.
27 (A) Lova Gud i församlingarna,
lova Herren, ni av Israels källa!
28 (B) Där går Benjamin,
den yngste som leder dem,
där går skaran av Juda furstar,
Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29 Gud, visa din styrka[a]!
Gud, stärk vad du gjort för oss!
30 (C) På grund av ditt tempel
i Jerusalem
ska kungar komma
med gåvor till dig.
31 (D) Straffa odjuret i vassen,
tjurarnas hop och folkens kalvar.
Ödmjukt ska de hylla dig
med silverstycken.
Han skingrar[b] de folk
som vill ha krig.
32 (E) Sändebud[c] ska komma från Egypten,
Nubien ska skynda att
sträcka sina händer till Gud.
33 Jordens riken, sjung till Gud,
lovsjung Herren, Sela
34 (F) honom som drar fram
över himlen, urtidens himmel.
Hör, han höjer sin röst,
en mäktig röst!
35 Ge Gud makten!
Hans majestät är över Israel,
hans makt är i skyarna.
6 Men när de kom till Nakons tröskplats räckte Ussa ut handen mot Guds ark och grep tag i den, eftersom oxarna snavade. 7 (A) Då upptändes Herrens vrede mot Ussa. Gud slog honom där för hans synd[a], och han dog där vid Guds ark. 8 David blev upprörd över att Herren hade brutit ner Ussa.[b] Han kallade platsen Peres-Ussa, och den heter så än i dag.
9 David greps av fruktan för Herren den dagen och sade: ”Hur skulle Herrens ark kunna komma till mig?” 10 (B) Därför ville David inte föra in Herrens ark till sig i Davids stad utan ställde den i gatiten[c] Obed-Edoms[d] hus. 11 Sedan blev Herrens ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edom och hela hans hus.
12 (C) Det berättades för kung David att Herren hade välsignat Obed-Edoms hus och allt han ägde på grund av Guds ark. Då gick David och förde ut Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel.
Paulus fängslas
27 När de sju dagarna närmade sig sitt slut, fick judarna från Asien se Paulus i templet. De hetsade upp hela folkmassan, grep tag i honom 28 (A) och skrek: "Israeliter, hjälp oss! Här är mannen som lär alla överallt att vara emot vårt folk och vår lag och denna plats. Och nu har han till och med tagit in greker i templet[a] och orenat denna heliga plats!" 29 (B) De hade nämligen sett Trofimus från Efesos ute i staden med Paulus och antog att Paulus hade tagit med honom in i templet. 30 Hela staden kom i rörelse, och folk strömmade till. De grep tag i Paulus och släpade ut honom ur templet, och genast stängdes portarna.
31 Medan de försökte döda honom, fick garnisonens befälhavare rapport om att Jerusalem var i uppror. 32 Han tog då genast soldater och befäl och ryckte ut mot dem. Så snart de fick se befälhavaren och soldaterna slutade de att misshandla Paulus.
33 Befälhavaren steg då fram, grep honom och befallde att han skulle beläggas med dubbla bojor[b]. Sedan frågade han vem han var och vad han hade gjort. 34 (C) Några i folkmassan skrek ett, andra något annat. Då han i kaoset inte kunde få klart besked befallde han att Paulus skulle föras till fästningen[c]. 35 När de nådde trappan var soldaterna tvungna att bära honom, så våldsamt trängde folkmassan på, 36 (D) för de följde efter och skrek: "Bort med honom!"
37 Just när Paulus skulle föras in i fästningen, frågade han befälhavaren: "Får jag säga något till dig?" Han svarade: "Du kan ju grekiska! 38 Då är du inte egyptiern som gjorde uppror för en tid sedan och fick med sig de fyratusen knivmännen[d] ut i öknen?" 39 Paulus svarade: "Jag är jude från Tarsus i Kilikien, medborgare i en betydande stad. Jag ber dig: låt mig få tala till folket."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation