Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Kungens tack för räddning och seger
18 (A) För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herrenhade räddat honom från alla hans fiender[a] och ur Sauls våld. 2 (B) Han sade:
Hjärtligt kär har jag dig,
Herre min styrka,
3 (C) Herre mitt bergfäste,
min borg och min räddare,
min Gud, min klippa
och min tillflykt,
min sköld och min frälsnings horn[b],
mitt värn!
4 (D) Jag ropar till Herren,
den högt lovade,
och jag blir frälst från mina fiender.
5 (E) Dödens band omgav mig,
fördärvets strömmar
skrämde mig,
6 dödsrikets band omslöt mig,
dödens snaror mötte mig.
43 Jag malde dem
till stoft för vinden,
jag slängde ut[a] dem
som smuts på gatan.
44 (A) Du räddade mig
ur folkets strider,
du satte mig till huvud
över hednafolk,
folk som jag inte kände
blev mina tjänare.
45 (B) Så snart de hörde om mig
lydde de mig,
främlingar kröp för mig.
46 Främlingarnas mod
vissnade bort,
bävande lämnade de sina fästen.
47 Herren lever!
Lovad är min klippa,
upphöjd är min frälsnings Gud!
48 (C) Gud, du har gett mig hämnd
och lagt folken under mig.
49 Du har befriat mig
från mina fiender,
du har upphöjt mig
över mina motståndare
och räddat mig från våldsmän.
50 (D) Därför vill jag tacka dig
bland hednafolken, Herre,
och lovsjunga ditt namn,[b]
David i öknen
14 David stannade i öknen[a] på bergfästena och höll till bland bergen i Sifs öken. Saul sökte efter honom varje dag, men Gud gav honom inte i hans hand.
15 När David var i Horesh i Sifs öken fick han veta att Saul hade dragit ut för att försöka ta hans liv. 16 Men Jonatan, Sauls son, kom till David i Horesh och styrkte honom i Gud. 17 (A) Han sade till honom: ”Var inte rädd, för min far Sauls hand kommer inte att finna dig. Du ska bli kung över Israel, och då ska jag ha andra platsen efter dig. Det vet min far Saul också.” 18 (B) Sedan slöt de båda förbund inför Herren. David stannade kvar i Horesh medan Jonatan gick hem igen.
16 Vi tackar Gud som har väckt samma iver för er i Titus hjärta. 17 Han lyssnade till vår maning och blev så ivrig att han av egen fri vilja gav sig i väg till er. 18 Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm[a] i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst. 19 (A) Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi förmedlar till Herrens ära och som bevis på vår goda vilja. 20 (B) Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi förmedlar den frikostiga gåvan. 21 (C) Vi är nämligen noga med att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor.
22 Tillsammans med dem har vi sänt ännu en broder[b], som vi ofta och på många sätt har prövat och funnit hängiven, särskilt nu eftersom han har så stort förtroende för er. 23 Titus är min vän och medarbetare hos er, och våra andra bröder är församlingarnas sändebud[c] till Kristi ära. 24 (D) Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt när vi berömde er inför dem.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation