Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Lovprisning och bön om seger
108 [a]En sång, en psalm av David.
2 [b]Mitt hjärta är frimodigt[c], Gud!
Jag vill sjunga och spela,
så vill min ära[d].
3 Vakna, lyra och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
4 Jag vill tacka dig
bland folken, Herre,
och lovsjunga dig
bland folkslagen,
5 [e]för din nåd är stor
och når upp över himlen,
din sanning ända till skyarna.
6 Visa din höghet över himlen, Gud,
och din härlighet över hela jorden!
7 [f]Fräls med din högra hand
och svara mig,
så att dina älskade blir räddade.
8 Gud har talat i sin helgedom[g]:
"I triumf ska jag dela upp Sikem
och mäta upp Suckots dal.
9 Gilead är mitt, Manasse är mitt,
Efraim är min hjälm
och Juda min spira.
10 Moab är mitt tvättfat,
på Edom kastar jag min sko.
Över filisteerna ropar jag i triumf."
11 Vem för mig
till den befästa staden,
vem leder mig till Edom?
12 Är det inte du, Gud –
du som har förkastat oss
och inte drar ut
med våra härar, Gud?
13 Ge oss hjälp mot fienden,
människors hjälp är meningslös.
14 [h]Med Gud ska vi göra storverk.
Han ska trampa ner våra fiender.
Saul och Samuel
9 (A) I Benjamin levde en man som hette Kish, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit. Han var en mäktig man. 2 Han hade en son som hette Saul,[a] en ståtlig ung man. Ingen bland Israels barn var vackrare än han. Han var huvudet högre än allt folket.
3 En gång hade åsnestona sprungit bort för Sauls far Kish. Då sade Kish till sin son Saul: ”Ta med dig en av tjänarna och gå och leta efter åsnorna.” 4 Då vandrade han genom Efraims bergsbygd[b] och därefter genom Shalishalandet, men de fann dem inte. De gick genom Shaalimslandet, men där var de inte. Sedan tog han vägen genom Benjamins land, men inte heller där fann de dem. 5 När de sedan hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tjänaren som han hade med sig: ”Kom, vi går hem igen. Annars kan min far bli orolig för vår skull i stället för att tänka på åsnorna.”
6 Men han svarade honom: ”Se, i den här staden finns en gudsman. Han är högt ansedd och allt han säger, det sker. Låt oss nu gå dit. Kanske han kan säga oss vilken väg vi ska ta.” 7 (B) Då sade Saul till sin tjänare: ”Men om vi går dit, vad ska vi då ta med till mannen? Brödet är ju slut i vår packning och vi har inte heller någon annan gåva att ta med till gudsmannen. Eller vad har vi?” 8 Tjänaren svarade Saul än en gång: ”Se, här har jag en kvarts sikel silver.[c] Den ska jag ge gudsmannen så att han säger oss vilken väg vi ska ta.” 9 (C) – När man förr i tiden i Israel gick för att fråga Gud sade man: ”Kom, vi går till siaren.” Den som man nu kallar profet kallade man förr siare. – 10 Saul sade till sin tjänare: ”Ditt förslag är bra. Kom så går vi!” Så gick de till staden där gudsmannen fanns.
11 När de gick uppför höjden där staden låg mötte de några flickor som gick ut för att hämta vatten, och de frågade dem: ”Är siaren här?” 12 ”Ja, alldeles i närheten”, svarade de. ”Men skynda er, för i dag har han kommit till staden. I dag har folket en offerfest på offerhöjden. 13 Om ni går in i staden, träffar ni honom innan han går upp på höjden till måltiden. Folket äter inte förrän han kommer, för han ska välsigna offret. Först därefter börjar de inbjudna äta. Så gå upp dit, för just nu kan ni träffa honom.” 14 Så gick de upp till staden. Och när de kom in i staden, se, då kom Samuel ut mot dem på väg upp till offerhöjden.
Jesus eller Beelsebul
14 (A) En gång drev Jesus ut en ond ande som var stum. När den onda anden hade farit ut, talade den stumme och folk var förundrade. 15 (B) Men några av dem sade: "Det är med hjälp av Beelsebul[a], de onda andarnas furste, som han driver ut andarna." 16 (C) Andra ville pröva honom och begärde ett tecken från himlen av honom.
17 (D) Men han visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och hus faller på hus. 18 Om nu Satan skulle vara splittrad och i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? Ni säger att det är med hjälp av Beelsebul jag driver ut de onda andarna. 19 Men om jag driver ut andarna med Beelsebul, med vem driver då era söner ut dem? De blir alltså era domare. 20 (E) Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike nått er.
21 När den starke beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred. 22 (F) Men kommer det en som är ännu starkare och besegrar honom, då tar han ifrån honom alla de vapen som han litade till och fördelar bytet. 23 (G) Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig skingrar.
En ond andes återkomst
24 (H) När en oren ande har farit ut ur en människa, går den genom ökentrakter och söker efter en viloplats men finner ingen. Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. 25 När den kommer och finner det städat och snyggt, 26 (I) går den och hämtar sju andra andar som är ännu värre, och de går in och bosätter sig där. För den människan blir slutet värre än början."
27 (J) När Jesus sade detta ropade en kvinna i folkskaran: "Saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat!" 28 (K) Han sade: "Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation