Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Tacksamhet för Herrens hjälp

138 ^[a]Av David.

Herrens ark i Dagons tempel

5 Filisteerna tog Guds ark och förde den från Eben-Ezer till Ashdod^[a]. ^2 (A) De bar in Guds ark i Dagons^[b] tempel och ställde den bredvid Dagon. ³ När ashdoditerna tidigt nästa dag kom dit, fick de se Dagon ligga framstupa på marken framför Herrens ark. Då tog de Dagon och reste upp honom igen på hans plats. ⁴ Men när de kom dit tidigt nästa morgon, såg de återigen Dagon ligga framstupa framför Herrens ark. Dagons huvud och hans båda händer^[c] låg avbrutna på tröskeln, bara kroppen satt kvar på honom. ⁵ I Ashdod trampar man därför än i dag inte på Dagons tröskel^[d], varken Dagons präster eller någon annan som går in i Dagons tempel.

⁶ Herrens hand var tung över ashdoditerna. Han sände förödelse^[e] bland dem och slog dem med bölder^[f] i Ashdod och bygden däromkring. ⁷ När Ashdods invånare såg detta sade de: ”Israels Guds ark får inte stanna hos oss, för hans hand är tung över oss och vår gud Dagon.” ⁸ De sände bud och samlade alla filisteernas furstar och sade: ”Vad ska vi göra med Israels Guds ark?” De svarade: ”Låt Israels Guds ark flyttas till Gat.” Då flyttade de Israels Guds ark dit. ⁹ Men när de hade flyttat den dit, sände Herrens hand mycket stor förvirring i staden. Han slog stadens folk, både små och stora, med bölder.

¹⁰ Då sände de Guds ark till Ekron. Men när Guds ark kom till Ekron, ropade ekroniterna: ”De har skickat hit Israels Guds ark till oss för att döda oss och vårt folk!” ¹¹ De sände bud och samlade alla filisteernas furstar och sade: ”Sänd bort Israels Guds ark, så att den får komma tillbaka till sin plats igen och inte dödar oss och vårt folk.” En dödlig förvirring hade nämligen uppstått i hela staden. Guds hand låg mycket tung över den. ¹² De av invånarna som inte dog drabbades av bölder, och ropet från staden steg mot himlen.

5 ^(A) Vi vet att om vårt jordiska tält^[a] rivs ner så har vi en byggnad från Gud, en evig boning i himlen som inte är gjord av människohand. ^2 (B) Därför suckar vi i vårt tält och längtar att få iklä oss vår himmelska boning, ³ för när vi väl är klädda i den ska vi inte stå där nakna. ^4 (C) Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. ^5 (D) Och den som berett oss för just detta är Gud, som har gett oss Anden som en garant.